Svenska
Gamereactor
recensioner
Horizon Forbidden West

Horizon Forbidden West: Burning Shores

Olof har begett sig till Los Angeles med Aloy för att döda robotdinosaurier och rädda jorden. Läs allt i vår recension...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

För att först och främst klargöra: Burning Shores tar vid efter att eftertexterna till förra årets kanonspel Horizon: Forbidden West rullat förbi. Du måste alltså ha klarat det för att överhuvudtaget kunna aktivera detta tillägg. Denna recension kommer därför, av nödvändighet, beröra slutet på Forbidden West, och vill du inte ha det avslöjat föreslår jag helt enkelt att du spelar igenom hela Aloys äventyr i det förbjudna väst. Det var en riktigt maffig historia som jag njöt av i fulla drag, och skulle ha gett en stark 8/10 i betyg idag.

När de trikåklädda Far Zenith äntligen besegrades där i slutet av grundspelet, fick Aloy reda på sanningen om varför de sökt sig tillbaka till jorden efter en tur till yttre rymden. De var jagade av ett slags väsen kallat Nemesis, och detta väsen visade sig enligt Sylens vara ett långt större hot än vad några trikåklädda nissar någonsin kunnat utgöra. Därför visste vi också redan att Guerrilla Games och Sony tack och lov planerat för en tredje del i Horizon-sagan.

Horizon Forbidden West
Det bär av till Los Angeles och Hollywood.

Men Nemesis är inte här på ett tag. Burning Shores tar vid bara minuter efter att Forbidden West avslutats, och inte nog med att Nemesis färdas mot jorden med rekordfart, Sylens - vars välspelade repliker hann spelas in innan Lances Reddicks tragiska bortgång - har fått reda på att en av Far Zenith faktiskt ännu är i livet. Walter Londra, som han heter, har flytt till Los Angeles för att där göra verklighet av Far Zeniths planer på egen hand. På väg till staden som aldrig sover skjuts Aloy dock ner av ett av hans vakttorn och plockas upp av den fredliga Quen-stammen. Quen har länge haft problem med Londras härskande över ögruppen - men tillsammans med Aloy kan de kanske slå sina kloka huvuden ihop och övermanna honom en gång för alla.

Detta är en annons:

Guerrillas framtidsvisioner har aldrig hållit några nobelpris-nivåer vad gäller historia och komplexitet, men Horizon-spelen har å andra sidan ständigt levererat ett spännande och intresseväckande världsbygge med, i brist på bättre uttryck, "hjärtat på rätt ställe". Det är högklassigt charmig B-film med ljuseffekter, explosioner, lasrar och orkestrar - och Burning Shores utgör absolut inget undantag. Londra är en helt igenom ondskefull Elon Musk-typ - som gärna hade fått ta lite mer plats - och Quen-stammens by och folk är lika sympatiska och mysiga som enfaldiga och lättförglömliga.

Horizon Forbidden West
Aloys nya vän Seyka...

Spelets huvudberättelse tar ungefär fem timmar att ta sig igenom, och de två sidouppdragen bjuder på kanske ytterligare en timmes extra, hisnande underhållning. Jag skulle nämligen vilja hävda att Horizon aldrig har varit såhär tight. Få passager utgör direkt fluff, och förutom att Guerrilla fortfarande envisas med ett fåtal urtråkiga, mörklila inomhuskorridorer, så är det mustig action rakt igenom. Det introduceras, förutom uppgraderingar av redan kända vapen, ett helt nytt tillhygge, vilket har en riktigt mäktig "umph" i rekylen och blev snabbt en ny favorit i den redan överväldigande arsenalen. Därtill får vi möta nya fiender, bland annat den enormt feta paddan Bellow Bile, vars boplats på stranden jag med glädje återvände till gång på gång för att farma vapen- och rustningsuppgraderinger. Vi får dessutom äntligen utforska det i det förra spelet något underanvända vattnet, men mer specifikt hur lämnar jag osagt...

Dessa tillskott gör att Horizon med små medel fortfarande känns fräscht och spännande, men förutom detta är det egentligen mer av samma. Som så ofta med DLC:s och expansioner; gillade du inte grundspelet kommer du definitivt inte gilla detta heller. Sådana aspekter som nämnda inomhuspassager är fortfarande dödligt tråkiga, (när)striderna mot människor är så obegripligt statiska - speciellt jämfört med hur smidiga och dynamiska de fungerade i ett annat förstklassigt open world spel, nämligen Ghost of Tsushima, och Aloy väger fortfarande mindre än en vante. I hetluften, när jag försöker skjuta ner tre-fyra robotdinosaurier samtidigt, kan det alltför ofta sluta med att jag bara kastas fram och tillbaka mellan deras attacker, utan en chans att agera tills jag slutligen dör. Men så är detta en expansion. Det reviderar ingenting, kastar inte om och ändrar något, utan erbjuder först och främst mer och bättre.

Detta är en annons:
Horizon Forbidden West
Jag valde att äventyra som Tony Tiger.

Tempot är alltså osedvanligt tight, men vore det inte nog så avslutas Burning Shores av det otvetydigt häftigaste uppdraget i Aloys historia. Av naturliga skäl tänker jag inte säga mycket om det heller, men det är en perfekt, bombastisk avslutning på den tour de force som Burning Shores utgör. Grafiskt är den glödande lavan, den matta dimman, Londras målsökande tornmissiler och eldflugornas ljus alltid bländande vackert, men det är molnen som tar priset. På nära håll har jag aldrig sett snyggare i ett spel, men ändå hade jag hoppats på något mer, nu när Guerrilla upprepade gånger pratat om hur de omöjligen kunde klämma in Burning Shores på en Playstation 4. Det hade de kanske inte, men så mycket snyggare än Forbidden West är det inte. När världen dessutom drabbas av upprepade hostningar under min genomspelning, så som sent inladdade texturer och flygande stenar - då känner jag att Guerrilla hade gjort bäst i att bara snacka mindre.

Horizon Forbidden West
Allra främst molnen och karaktärsmodellerna är sanslöst välgjorda.

Allt som allt finns det ändå bara två vägar att gå vad gäller Burning Shores. Spelade du Forbidden West och gillade det? Spela då, för all del, Burning Shores. Spelade du Forbidden West men gillade det inte? Skippa Burning Shores. Har du mot all förmodan inte spelat grundspelet? Gör det (nu) och utvärdera sedan enligt föregående frågor. Klart som det kristallblåa vattnet på Los Angeles dystopiska stränder är att denna avmätta och välavvägda expansion ökat mitt sug efter Aloys nästa, stora äventyr något alldeles enormt.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Bländande vackert, mäktiga strider, varierade tillskott, tight spänning och tempo, lagom längd, sista uppdragets bombasm.
-
Aloys fjäderlätta vikt, striderna mot människor, grafiska buggar, lättförglömliga och platta karaktärer, inomhusmiljöerna.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

1
Horizon Forbidden West: Burning ShoresScore

Horizon Forbidden West: Burning Shores

RECENSION. Skrivet av Olof Westerberg

För att först och främst klargöra: Burning Shores tar vid efter att eftertexterna till förra årets kanonspel Horizon: Forbidden West rullat förbi. Du måste alltså ha...

Horizon: Forbidden WestScore

Horizon: Forbidden West

RECENSION. Skrivet av Henric Pettersson

Henric har hoppat in i tidsmaskinen och satt betyg på fortsättningen av Aloys äventyr i en vacker postapokalyptisk värld...



Loading next content