Horizon: Zero Dawn

Att på nära håll få chansen att kunna se på när en etablerad storstudio rör sig långt utanför sin inarbetade komfortzon för att bryta ny mark och uppfinna sitt eget hjul, igen... Är en spännande upplevelse. För medan Guerrilla Games valt att hoppa långt ifrån de karga ödemarkerna på Helghan och istället slungat sig ut i en öppen terräng på en främmande planet långt bort från scifi-krigets vanvett - har jag följt deras utvecklingsprocess med stor nyfikenhet. Detta kan mycket väl visa sig vara ett genidrag från ett gäng speltokar som trots allt bjudit oss på mästerverket Killzone 2 (10/10). Det kan även bli rena rama dunderfloppen och Guerrilla kan mycket väl ha försatt sig i en position som de inte lär trivas i om ett par månader. En position där miljontals gamers skriker sig hesa över hur de aldrig borde ha röra sig utanför den där zoonen. Det där mörka, ondskefulla framtidskriget.

Gamereactor tillbringade under förra veckan en heldag hemma hos Guerrilla Games i Amsterdam för att en gång för alla få klämma och känna på kommande Playstation 4-spektaklet Horizon: Zero Dawn. Under besöket fick vi återberättat för oss hur processen såg ut när designen för spelvärlden såg ut. Hur det gick till när den första idén till robotrenarna som befolkar spelvärlden kom till och hur de sakta men säkert rört sig mot ett ännu mer filmiskt äventyr än samtliga av deras tidigare titlar (inklusive Killzone: Shadow Fall som var väldigt filmiskt med långa, ambitiösa mellansekvenser).

Om du sovit under storstenen under det senaste året och helt enkelt missat vad Horizon: Zero Dawn är för något, tänkte vi börja med att sammanfatta. Detta är en PS4-exklusivt äventyrsspel som äger rum i en fiktiv, öppen och fri framtidsvärld där spelaren kommer att axla rollen som den rebelliska Aloy. Den civilisationen som vi en gång var en del av - har sedan länge slagits ut och lika stora delar stenålders-premisser utgör den samtid som Aloy är en del av - som högteknologiska vidunder till kreatur. Vi pratar gigantiska robotdinosaurier, mekaniska renar och annat smått och gott som alla lever och frodas i en värld som lockat mången gamer sedan utannonseringen under E3-mässan 2015.

Spelvärldens alla robotdjur/kreatur pysslar alla med samma slags mystiska insamling av råmaterial och utan att veta varför eller exakt vad som driver motivationen hos varelserna i Guerrillas ljusbruna speluniversum, har vi levt rövare i rollen som Aloy ett par timmar och kan meddela att Horizon: Zero Dawn lovar gott. Väldigt gott.

Att som spelstudio för första gången bygga en öppen spelvärld med dynamisk spelstruktur, dessutom baserad på sin helt egengjorda renderingsteknologi, är naturligtvis ingen särskilt enkel uppgift och det finns givetvis drösvis med fallgropar som utvecklarna, under de senaste två åren, hade kunnat trampa i. Våra timmar tillsammans med Horizon: Zero Dawn skvallrar om något annat, dock. Om ett spel som medvetet sneglat på genrens giganter (Grand Theft Auto V, Assassin's Creed, Far Cry) och kryddat med tillräckligt mycket slutpolish och originalitet att det aldrig fanns någon tvekan hos oss under vår spelsession om att Horizon: Zero Dawn kommer att kunna trollbinda oss från första sekund.

Äventyret tar sin början medan huvudpersonen Aloy fortfarande är ett barn och härifrån kommer vi att få leda henne genom en halv livstid av utmaningar, faror och stilsäkert berättande av en expansiv historia om lojalitet, överlevnad och maktstrider. Aloy lever med sin styvfar Rost (ja, han heter verkligen så) och han har förolämpat sin egen stam på ett sådant sätt att han bannlysts. Förhållandet mellan far/dotter är stilfullt berättad via finurligt inkapslade mellansekvenser och röstskådespelarna gör ett strålande arbete med att övertyga mig. Under spelets gång kommer Aloy och Rost att stöta på nya stammar, nya folkslag, resa land och rike runt och stöta på den enda intressanta karaktären efter den andra. Vi får inte veta särskilt mycket om handlingen under vårt besök men en sak är absolut glasklar - det finns gott om bubblande kaos under den stillsamma ytan i den här spelvärlden och här på Gamereactor ser vi väldigt mycket fram emot att få skrapa på ytan, gräva oss djupare ned i Guerrillas påkostade tematik.

Som jägare växer Aloy upp till en riktigt duktig sådan som med enkelhet kan gömma sig undan anstormande faror, fälla en och annan robotren och hennes självsäkerhet och målmedvetenhet är det definitivt inget fel på. Det handlar i mångt och mycket om att observera, planera och sedan lägga ut smarta fällor för att fälla de enorma robotkreaturen och i just det här avseendet påminner Horizon: Zero Dawn en del om Crysis.

En av fällorna vi provar sätta ut består av elektriska vajrar som Aloy kan placera ut för att sedan skrämma de rätt korkade flockdjurs-robotarna in i dem och betrakta dem från håll medan de svimmar av elchocken. De större, längre och mer utmanande striderna sker såklart mot de större robotarna som liknar resliga dinosaurier och som flertalet videosnuttar sedan länge demonstrerat - kräver en helt annan typ av planering. Skillnaden mellan en välplanerad fight som sker i olika steg och en kaotiskt ogenomtänkt chock-attack är stor. Det märks tydligt att Guerrilla jobbat för att verkligen kunna belöna den smarta spelaren i Horizon: Zero Dawn utan att för den skull straffa den impulsive allt för mycket. Även den här biten påminner om Crysis.

Rent spelmekaniskt känns Aloy väldigt responsiv och kvick att kontrollera, animationsarbetet är dessutom strålande. Den där känslan av att man helt själv fäller en gigantisk, 25 meter hög, robotdino efter en välplanerad attack - är svårslagen. Precis som i fallet Far Cry: Primal tror vi att Horizon: Zero Dawn kommer att generera gott om spelarhistorier som likt jaktskrönorna från Hunter, lär delas via forum och diverse Twitch-videos.

Horizon: Zero Dawn påbörjade sin utvecklingsbana som ett Playstation 4-spel (duh!) men har på senare tid även gått och blivit ett av de titlarna som hårdast och mest frekvent marknadsfört nysläppta Playstation 4 Pro. Vi fick under vårt studiobesök känna lite på Pro-versionen (också) och kan gladeligen rapportera att äventyret ser helt fantastiskt ut i 4K-upplösning. Visst hade vi älskat att spela detta i 60 bilder per sekund, men den detaljrikedom och storlek som spelvärlden innehåller vägar i allra högsta grad upp för de 30 som vi får nöja oss med.

Efter en heldag hos Guerrilla Games är vi övervägande positiva till Aloys resa genom ett spellandskap lika unikt som fyllt av vinkningar och viskningar till allt från Tomb Raider till Far Cry. Om lite drygt fem veckor läser du vår recension.