Svenska
Gamereactor
artiklar

Hot & Not: 90-Talet

Marie fortsätter sin resa i vad hon saknar och vad hon kan vara utan, denna gång är det 90-talet som ska analyseras ner till molekyler...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det är dags att hoppa in i min andra del i min artikelserie om vad jag saknar och inte saknar med de olika årtionden som jag upplevt under min tid på denna jord. Vi började resan på det glada 80-talet och nu är det då dags att ta de första trevande stegen in i 90-talet. Följ med mig på resan tillbaka och frossa i nostalgi i överflöd.

1990-Talet
"Sommaren i city 1990, kommer du ihåg mig?", sjöng Angel och visst kommer jag ihåg dig.
När 90-talet hade sin början var jag Majsan bara 12 år gammal. Jag gick i sjätte klass och jag och min bästis Mikey levde för film som vi cyklade och hyrde på den lokala filmbutiken Ljudvågen varje fredagskväll och där smög vi länge och väl runt mellan hyllorna och vände och vred på ett femtiotal filmfodral innan vi hittade rätt. Vi skrek framför filmen Lida när Kathy Bates gjorde en krympling av James Caan med ett leende och vi tyckte Johnny Depp var det bästa som fanns efter att ha sett honom i Edward Scissorhands där han friserade buxbom bättre än vad grannfrun Irene friserade varje unge på gatan genom att sätta plastbunken på skallen på dom som mall för saxen. På hemvägen stannade vi alltid till som varje fredag vid vår favoritpizzeria Milano och köpte oss varsin Calzone-pizza som doftade ljuvligt av smält ost, skinka och oregano och sen trampade vi hem i iver med den retande doften i näsborrarna som fick magen att kurra av hunger och sug. När vi inte plöjde simpla filmer som Pretty Woman och Dagis Snuten så var musiken vårt största intresse.

Hot & Not: 90-Talet
Vi älskade 90-talet!

Vi sågs lite som två utbölingar när det gällde vår musiksmak på vår mellanstadieskola Kullingsberg. Varje gång vi hade "Fräcka Fredag" vilket var en lektion där utvalda elever fick hitta på någon show eller bara ha veckans låt så satt vi där med våra skivor, jag och Mikey, stolta som tuppar och blev allmänt utbuade av ungar som inte fattade storheten i det vi spelade, nämligen punk. Vi spelade våra favoritskivor av Ebba Grön och Strebers, De lyckliga kompisarna och Asta Kask. Räserbajs och Attentat.

Detta är en annons:

Punken hade haft sin storhetstid på det bruna 70-talet och var en glömd era vid det här laget men det stoppade inte oss. Vi behövde lite arg musik så som tonåringar alltid behövt för att göra revolt mot den vuxna ordningsamma världen. Att samma buande idioter bara två år senare kom och ville låna samma skivor de gjort kräkljud till när punken plötsligt blev en modefluga igen är en annan historia, men jag kan ju lugnt säga att de möttes av ett stadigt långfinger. Precis som på 80-talet finns det mycket som jag älskade och som jag kan sakna men samtidigt otroligt mycket som man med glädje kysste farväl till. Här kommer min lista om vad jag saknar med 90-talet:

Hot & Not: 90-Talet
Gruppen som fick mina öron att vilja emigrera till andra breddgrader

(1) USA-sockarna
Kommer ni ihåg de där tjocka ribbade strumporna som satt på var mans eller kanske mer kvinnas fot som man korvade ner över skorna? Jag sa faktiskt för inte mindre än en månad sedan till min syrra hur mycket jag saknade de strumporna. De fick ett par shorts eller en kort kjol att se extra snygga ut till ett par brunbrända ben och jag drömmer i smyg att de ska komma tillbaka på hyllorna.

Hot & Not: 90-Talet
Bästa födelsedagspresenten var godiskaktusen
Detta är en annons:

(2) Godiskaktusen
Alltså hur lätt var det inte att gå på kalas förr? Hur billigt? Dagens samhälle när ungar önskar sig lego för en halv förmögenhet och en ny mobil för ynka 15 000 spänn får vem som helst att brista i gråt och vilja vila en stund i fosterställning. Nä, tacka vet jag på nittiotalet när man kunde öppna morsans välfyllda kylskåp innan ett kalas, sno år sig en gurka som sett sina bästa dagar, klä den i tandpetare och trycka på hallontuttar och avsluta med att sno en gammal kruka i syrrans rum. Taa daaaa! Godiskaktusen var född och uppskattad på varje barnkalas.

(3) Aqua Limone-tröjorna
Jag ägde två Aqua Limone-tröjor som slets med kärlek, en mörk grön och en orange. Antagligen för att de var det dyraste som fanns i min garderob jämte mina Levisjeans som även de bars tills de trillade ihop av hög ålder. Och de säger rätt mycket. Jag flyttade från landet och hamnade i en rikemansskola där ungarna såg ner på allt som inte bar märken som Replay och Henri Lloyd och som avslutade outfiten med en väska från fjällräven och dessa tröjor fick tyst på den värsta morrhoppan i klassen som kunde sniffa sig till att jag inte hörde hemma där. Men det är nog collegetröjorna i största allmänhet som jag saknar. Härliga bylsiga tröjor. Kommer ni ihåg Ball-tröjorna? Jag älskade de tröjorna och hade flera i olika färger.

Hot & Not: 90-Talet
Det snyggaste att ha på ryggen på 90-talet

(4) Nokia 3110
Alltså vem försöker de lura de där Koreanerna som tillverkar våra lurar? De har ju trots allt kommit på den bästa uppfinningen i världen, en bärbar telefon som vi klumpiga jävlar ständigt bär runt på, och de har gjort den i glas (!). Glas som råkar vara något av det mest sköra material som finns i världen. Det är aldrig någon som funderat på att göra en cykelhjälm i glas någon gång. Vet du varför? För alla jävlar vet att glas inte skyddar mot något, det är gjort för att gå i tusen bitar. Och det är precis vad din mobil gör varje gång du tappar den, och jag kan lova dig att alla som sitter och läser denna text har tappat sin mobil någon gång denna vecka och fått en nära döden upplevelse tills han vänt och synat luren och sett att den höll. Min förra mobil tappade jag på knappt en halv meters höjd, på en matta som är fluffigare än en 60-talist bikinilinje. Skärmen sprack som isen gjorde under Titanic och skulle kosta mig fem tusen kronor att byta ut. Det blev tyvärr billigare att byta ut luren och det är just det de där Koreanerna vet om. Grrrr....

Låt oss i stället snacka om telefonen som inte är byggd av Askungens tappade sko, Nokia 3110. Det var min första mobil på 90-talet och än idag har jag inte listat ut vad den var tillverkad av. Pansarplåt? Diamant? Vibranium från Wakanda? Den var så nära man kan komma oförstörbar. Hade Terminatorn varit gjord av samma material som Nokia 3110 hade inte lavapoolen i T2 smält honom som smör och han hade kunnat fortsätta leva livet som John Connors plastfarsa och slafsa mule med Sarah på daglig basis. Så löjligt bra var den luren. Okej, man kunde inte surfa med den, man kunde inte använda den som en ficklampa eller ta foton med den. Men vet du vad man kunde göra med sin telefon? Man kunde ringa samtal med den. Du vet, de saker du använder din nuvarande minst med att göra. Gud förbjudet att någon ringer som svar på ditt sms! En gång när jag bodde på Långgatan i Karlskrona så bodde jag på fjärde våningen i ett lägenhetskomplex. Och en stressig morgon när jag skulle till jobbet råkade jag tappa ner min 3110 mellan spjälorna på trappräcket och den trillade hela vägen ner och landade på klinkergolvet långt, långt där nedanför. Jag rusade så klart ner för alla trappsteg, tänkte att nu är det kört, nu är den död och begraven. Vände på luren, inte en skråma. Den låg där som en härlig och hel tegelsten. Och det saknar jag. En hel okrossbar mobil.

Hot & Not: 90-Talet
Modemen som skadade våra öron

(5) TV-spelen
Just under 90-talet hände det något redigt och rejält med TV-spelsutvecklingen. Inte nog med att några av de bästa spelen så som Super Mario 3, Super Mario World och Mario Kart såg sitt första ljus i världen under 1991 och 1992 och Super Nintendo kom intågande med Street Fighter 2 på släptåg. Bara tre år senare, 1995 dök en ny aktör upp på marknaden som fick dreglet att rinna i varje nörds mungipa bara man tittade på demoskivorna som spelades inne på Stor & Liten. Vi snackar om Sonys första konsol, Playstation 1. Och med denna konsol ändrades också åldersgränsen på de som satt hemma med handkontrollen på fritiden i högsta hugg. Plötsligt var det inte bara finniga Joltdrickare som nyss haft besök av tandfen som spelade, nu hittade även den äldre generationen till spelhyllan. Och det var även här min mer vuxna spelsmak kom till världen med spel som Resident Evil 1, 2 och 3 som släpptes tätt efter varandra och även nu föddes vår speldrottning Lara Croft med spelvärldens största pixelrattar när första Tomb Raider-spelet dök upp 1996. Och det var även samma år som Nintendo 64 tågade in med både Super Mario 64, Zelda: Ocarina of Time och Golden Eye att skämma bort oss med så vi kan ju komma överens om att 90-talet var ett utmärkt årtionde att vara spelnörd. Inte heller ska det glömmas bort att Nintendo släppte Game Boy precis när vi gick in på 90-talet så jag tycker nog den hör hit också, och WOW vilket steg det var från våra klassiska Game & Watch.

Hot & Not: 90-Talet
Bakpotatisarna

(6) TV-serierna
90-talet var de stora tävlingsprogrammens tid, vi tävlade verkligen i allt. 24 Karat med Harald och hans goa Göteborska, Sikta mot Stjärnorna och Fångarna på Fortet med Fader stjärtskåra som jag kallade den där mögliga gubben i tornet med gåtorna och Gunde Svan som var hjärtlig nog att skicka in sin spindelfobiska hustru i spindelrummet. På denna tid var det kul med tävlingar för det var liksom bäste man som vann. Idag är de alltid soporna som tar hem segern i alla tävlingar som finns på TV. På Robinson är det inte den som skulle klara sig bäst på en öde ö som tar hem det, utan den som är lömskast och snackar mest skit. Inte heller den på Farmen som vinner är den som är bäst Bonde utan vinnaren är oftast den som spenderat dagen i hängmattan medans de andra jobbat. Barnprogrammen var också rätt härliga på 90-talet. Kan fortfarande hela intromusiken till Luftens Hjältar, Bumbibjörnarna och Räddningspatrullen. Och vem kan glömma Trasdockorna, Lilla Sportspegeln och Dr. Snuggles? Familjen satt som klistrad framför Rederiet och Twin Peaks även om pappa Jörgen som vanligt trodde att vi skulle få men för livet av den sistnämnda för att den var lite läskig och helst ville skicka oss i säng varje gång han hörde introt till den. Men det var även nu tonårsserierna började slå stort, Beverly Hills 90210 där alla tjejer drömde att få se ut som Brenda och Kelly och att ha en pojkvän som såg ut som Dylan med ett sexigt ärr i ögonbrynet. För att inte tala om Melrose Place och sedan Vänner som blev något av en långkörare. Och sen ska vi ju inte glömma Dr. Quinn där vi fick dregla efter Sully, mannen som idag hade blivit anklagad grovt för kulturell appropriering av lättkränkta bullmammor. Ni såg ju vad som hände med den stackars glassen Sitting Bull här om året.

Hot & Not: 90-Talet
När bumbibjörnarna ko på TV satt man bänkad

(7) Filmerna
Vem kan glömma filmerna som vi fick under 90-talet? För mig personligen som älskar actionrullar blev det många ljuva år med en massa goa filmer. En av mina favorit-filmproducenter spottade ut filmer under 90-tlet som jag såg om och om igen. Jag talar om Jerry Bruckheimer och det var filmer som The Rock, Bad Boys, Con Air och Armageddon. Sen kom min absoluta favoritfilm under denna tid, Nyckeln till Frihet. Seven, The Long Kiss Good Night, Leon, Cliffhanger, Terminator 2 och Braveheart. För att inte tala om biobesöket på Jurassic Park som nästan fick min brorsa lynchad då han högljutt satt och viskade vilka som skulle dö innan det hände för att han hade sett den dagen innan också. Fick bildligt talat slita en annan mans händer från hans hals. Ska även tilläggas att Mc Donalds körde stort på just Jurassic Park och skapade den godaste burgaren de någonsin haft vilket kanske inte säger så mycket. Men 90-talet var verkligen tiden för grymma actionrullar och storartade äventyrsfilmer med stora budgetar.

(8) Musiken
Man kan ju inte låta bli att nämna musiken i denna era. Det var tiden då grungen dök upp med Nirvana i spetsen, hiphopen växte lavinartat och technomusiken fick oss att hoppa som vildar på klubbarna. Hårdrocken dunkade på och många svenska artister slog högt på de Amerikanska listorna och satte lilla köttbullelandet på kartan även utomlands, vi snackar Ace of Base, Roxette och Robin. Metallica släppte Enter Sandman, AC/DC gav oss Thunderstruck, Nirvana chockade oss med Smells like Teen Spirit och det var tiden då Axl Rose fortfarande kunde sjunga och gav oss ljuva ballader som November Rain och Don't Cry. Vår freestyle hade bytts ut emot bärbara CD-spelare med minst 12 sekunders skak-minne och vi kämpade med att få med oss så många skivor som möjligt i vår packning och svor högt när vi hamnade på en guppig väg som sabbade flödet i musiken. Det var ett bra år för våra öron helt klart. Kanske inte för Tommy Nilsson som ingen öppnade dörren för, men för Petter vände vinden helt klart. Någon som hamnade i blåsväder i stället var pappa Jörgen som kom hem en dag och hade köpt en CD-växlare till bilen för 16 000 kronor. Innan den dagen hade jag bara sett en kvinna jaga en man med en stekpanna på film, men fasen vad arg mamma blev. Hon hade tydligen velat ha en ny diskmaskin i åtta år men det fanns enligt pappa inga pengar till det. Efter stekpanne-incidenten fanns det konstigt nog det och mamma såg mycket nöjd ut.

Hot & Not: 90-Talet
Snyggast i rutan, Bevvan fick oss bänkade

(9) Monsterface
Mitt i allt rosa hav av Barbiedockor och My Little Ponys och i min kärlek till Lego fick jag en dag ögonen på något groteskt i Stor & Liten-katalogen. Inte många kommer ihåg denna leksak, men Majsan gör det. Monsterface var precis det som det låter som, ett monsteransikte som kom med hundratals tillbehör som du kunde förvandla ditt stora plasthuvud med. Du började med ett skelettansikte som du sedan kunde sätta på stora ögonglober, öron och huggtänder. Monsterface stod högst upp på min önskelista 1990 och spänningen var olidlig. På julafton lades då ett stort paket i mina armar och med tanke på storleken och tyngden visste jag att nu skulle monsteransiktet bli mitt. Två minuter senare blickar jag ner mot en sminkdocka med stora putande läppar och svallande blonda hårlockar och slänger en anklagande blick på mina föräldrar som sitter i soffan och spänt tittar efter min reaktion. Jag log emot dom, det var ju trots allt så jag var uppfostrad, att bli glad för det jag fick men innerst inne kändes besvikelsen denna dag. Mamma strök mig över håret och förklarade att pappa Jörgen trodde den andra skulle ge mardrömmar så det blev denna i stället. Han och sina mardrömmar. Ingen Hajen, ingen Twin Peaks och nu inget Monsterface. Dumma pappa! Dumma, dumma pappa. Ja, ja, tänkte jag och drog fram läppstiftet till min sminkdocka men blev avbruten av ett glädjetjut från min yngsta kusin Björn som alla kallade för Böjen och fortfarande gör än idag. Stolt höll han fram sin nya leksak, en Monsterface med ett triumferande leende medans Majsan bet ihop tänderna och målade läppstift i hela ansiktet på det blonda dockhuvudet.

Hot & Not: 90-Talet
90-talet var loggornas tid

Detta är det jag saknar med 90-talet. Vad är det då jag inte saknar?
(1) Ljudet av ett modem
För alla som inte hört ljudet av ett modem som vi stackars krakar behövde lyssna på varje gång vi skulle få igång internet hemma så är det ungefär som att dra naglarna över svarta tavlan. Inget ljud skär så in i själen som just det ljudet och det är inget jag saknar. Inte det minsta. I bland vill man ge utvecklingen en redig kyss av tacksamhet.

(2) Dator vs Hemtelefon
Kriget var ett faktum. Om någon pratade i telefon kunde du inte surfa. Om du surfade kunde ingen prata i telefon. De smarta människorna hade inte löst frågan än hur vi skulle kunna göra allt samtidigt och det skapade friktioner i de svenska folkhemmen. Vi syskon rev varandra, slog varandra blodiga och ibland var även tänder inblandade. Livet var tufft på 90-talet och som minst och svagast i familjen betydde det att som sladdbarn fick man överleva på list. Listen bestod av att sabotera för ens syskon som vann fighten genom att ständigt lyfta luren i andra änden av huset och göra väldigt autentiska pruttljud eller bara flåsa som ett litet svettigt pervo.

Hot & Not: 90-Talet
Filmen som satte ribban högt

(3) Tribal- och taggtrådstatueringar
Ja, nu sitter du säkert där och stirrar skamset på din högra överarm och ångrar den där tatueringen som blickar tillbaka på dig. De var högst opersonliga och det gick tretton på ett dussin och är i dagsläget en av de tatueringar som mest görs om på salongerna runt om i landet. Tack och lov att de försvann.

(4) Pagefrisyren
På 90-talet blev plötsligt pagen modern. På både pojkar som flickor så skulle håret klippas av på mitten och stoppas bakom öronen. Själv hoppade jag aldrig på det tåget och har gått igenom livet med min långa hästman som om jag var Simson och skulle förlora styrkan om jag klippte av min hårman. Men jag ljuger inte om jag säger att alla andra i min klass och skola klippte page detta år då det blev modernt. Tjejerna i klassen såg plötsligt ut som deras medelålders mammor och killarna påminde skarpt om våran lärarinna Margareta med sina starka glasögon och tantiga frisyr som fick henne att åldras 10 år. Kanske inte den förebilden man ville ha som tonårspojke? Tyvärr var detta inte mitt sista möte med den avskyvärda pagen. Några år in i mitt giftermål stirrade min svärfar Lasse studerande på min makes hårfäste och slängde ur sig att så där högt var minsann inte hans hårfäste när han var i samma ålder. Orden bet rejält tydligen för efter den dagen började min make sakta men säkert förvandlas till min Tant Berit i håret. Och under tiden som håret växte började han även använda en svart beanie på huvudet. Spelade ingen roll om det var 30 svettiga grader ute, mössan var där för att stanna. Och så plötsligt en dag när jag slog upp ögonen låg då Tant Berit där på kudden bredvid mig. Håret gick precis vid käklinjen och slickat vid sidorna för att försöka gömma det påhittade höga hårfästet som hans pappa petat på. Efter ett tag började jag till och med att kalla honom för Berit och jag misstänker att det blev det avgörande när han äntligen tog fram saxen och lät den hemska pagen trilla. Vila i frid Tant Berit, du är inte saknad. Inte det minsta.

Hot & Not: 90-Talet
Nintendo 64 som fick Mario i 3D

(5) Tamagochi
Tamagotchi var (som du såklart vet, men jag räknar med att min pappa Jörgen kommer att läsa detta) ett litet elektroniskt husdjur som utsågs till årets julklapp 1997. Det var av stor vikt att den lilla sköttes på bästa sätt och skulle man missa att mata den lilla gynnaren dog den och skapade stor sorg och en massa dåligt samvete hos oss ungar som tillhörde den mer slarviga högen. Min överlevde inte ens en halv dag. Om jag säger två timmar så överdriver jag inte. Tack och lov att de försvann, jag kommer ju inte ens ihåg att vattna mina blommor här hemma, än mindre ett elektroniskt pipande vidunder.

(6) Pojk- och tjejband
På 90-talet ploppade de upp som svampar på musikscenen. Jag talar självklart om artistgrupperna som mer handplockades för hur de såg ut än hur de faktiskt lät. Det skulle finnas en bandmedlem för varje smak, lite som en godispåse för tonårsflickorna att bli galna över och sedan ösa ut sina veckopengar på att köpa merch som pressades ut i massor. Band som New Kids on the Block, Take That, Backstreet Boys och Spice Girls tog nästan helt över scenen under denna tid. Men som alla vet håller det inte i längden när man har många egon att bolla med och har man handplockats så har man inte heller nött timmar i en replokal tillsammans som skapar starka band och då är det tyvärr dömt att misslyckas. Inget jag gråter över för jag har aldrig kunnat med dessa grupper eller musiken de gör.

(7) Skunkslingor
En trend jag hoppas aldrig kommer tillbaka är skunktrenden som jag kallade den. När tjejer och killar med mörkt hår gjorde blonda slingor och blonda tjejer och killar gjorde mörka slingor. Hemskt fult och jag är tacksam att jag aldrig följer mode och äger något som kallas god smak.

Hot & Not: 90-Talet
Barnprogrammen var grymma på 90-talet

(8) Modet
Visst, mycket av kläderna under 90-talet gillade jag faktiskt. Jeansmodet till exempel. Men kan vi snacka om varför vi hade T-shirts över långärmade tröjor? T-shirts under klänningar med smala axelband? Varför hade vi Buffaloskor som gjorde att våra fötter såg ut som svullna bakpotatisar? Magtröjor och jeans så lågt skurna att stringtrosan syntes och mest gjorde mig sugen på att gå runt och utföra kalsonggreppet på alla jag mötte? Den löjligt lilla ryggsäcken? Vad hade vi i den egentligen? Skärp med mer bling-bling än i en rappares musikvideo? Gubbkepsen? Och varför skulle vi alla dofta av Date-parfymen? Och varför luktade alla killar Lagerfeld eller Tabac? Frågorna är många och obesvarade.

Hot & Not: 90-Talet
oj, titta inte för noga på bilden. Råkar se många saker som inte fanns på 90-talet. Så kisa lite när du kollar är du snäll

Jag skulle kunna fortsätta i timmar men tänker att det är ett under att du läst så här långt så vi avrundar här va? Vi kan iallafall komma överens att 90-talet var ett riktigt fint årtionde. Det var trots allt då det svenskaste av allt svenskt kom till. År 1991 var året som fredagsmysets nummer ett kom hit, det var året Tacosen anlände till landet brunsås. Grattis till oss!

Så vad kommer du ihåg med 1990-talet? Vad saknar du? Saknar du inte?

Du har väl inte missat första delen i denna artikelserie? Här har du den: Go!



Loading next content