Allt började för ungefär sex år sedan när två av spelbranschens mest skruvade och kreativa hjärnor, Goichi "Suda51" Suda (Lollipop Chainsaw, No More Heroes, Shadow of the Damned) och Hidetaka "Sweary65" Suehiro (Deadly Premonition, The Good Life, D4: Dark Dreams Don't Die), satte sig ner på ett evenemang och utbytte idéer - mest på skoj, och skämtade om att det kunde bli ett galet spel. Snabbspola fram till september 2025 - och här är Hotel Barcelona. Ett frenetiskt 2D-roguelike-actionspel med en unik liten twist, vilket är resultatet av de två herrarnas samarbete.
Låt oss börja med att ta ett steg tillbaka. Om vi ska vara helt ärliga är spelen från dessa två herrar inte alltid särskilt bra - om man mäter dem på den traditionella spelskalan. De är ofta lite klumpiga, mekaniken fungerar inte alltid optimalt och de är ofta tekniskt underlägsna - men vad de saknar i kvalitet på dessa områden kompenserar de med råge när det gäller stil, galenskap, kreativitet och nyckfullhet. De två skaparna bryter medvetet mot de oskrivna reglerna för speldesign, och välbekant mekanik och konventioner paketeras vanligtvis på ett helt annat sätt - och det är precis därför jag älskar spel som Lollipop Chainsaw och Shadow of the Damned.
Hotel Barcelona är dock lite mer lågmält - ja, det är fortfarande galet, men den galenskap man kan förvänta sig av dessa två spelskapare är inte lika framträdande. Med detta spel ger sig Suda51 och Sweary65 in i roguelite-genren. Du axlar rollen som Justine, en oerfaren och något osäker US Marshal som en mörk natt måste eskortera en kokainsnortande gangster till Hotel Barcelona, beläget någonstans på gränsen mellan West Virginia och Pennsylvania. Platsen har blivit hem för Amerikas mest ökända seriemördare, och planen var att släppa gangstern lös på hotellområdet så att han kunde utplåna alla brottslingar. Det skulle lösa problemet, eller hur?
Men gangstern dyker aldrig upp, och efter en rad vändningar hamnar Justine i ett av hotellrummen utan att kunna minnas hur hon kom dit. Hon upptäcker också att hon har blivit besatt av Dr. Carnival, en seriemördare som vill hjälpa henne att bli av med alla brottslingar på hotellet - och efter en liten pratstund med honom i rummet tar hon på sig uppgiften.
Som ofta är fallet med spel i denna genre kommer du dö många gånger, varefter du uppgraderar dina vapen, förmågor och andra saker, och sedan försöker igen, om och om igen tills du kommer till nästa steg. Det fungerar på samma sätt här, men som nämnts i början är de välbekanta mekanismerna alltid lite annorlunda när de kommer från Suda51 och Sweary65.
En väldigt unik presentation.
För att uppgradera Justines förmågor måste du prata med Tim the Monster, som bor i hennes garderob, och om du behöver nya vapen ringer du Monica Rodriguez, som också bor på hotellet. Och det finns gott om vapen. Faktum är att det finns över 60 olika vapen i olika kategorier, allt från knivar, yxor, macheter och roterande sågblad till hagelgevär, molotovcocktails, granater, eldkastare och mer kreativa vapen som spadar, Route 66-skyltar, ett fryst lammben, en betongklump på ett järnrör och mycket annat.
Hotel Barcelona är ett blodigt spel - och blod spelar faktiskt en central roll. Ju fler fiender du dödar, desto mer blod finns det att bada i, och ju mer blod du badar i, desto mer fylls din Splatter Gauge. När den är full kan du aktivera din inre seriemördare, den tidigare nämnda Dr. Carnival, och utföra olika brutala "Carnival Awakening"-superattacker. Se till att använda dina Carnival Awakening-attacker i tid, eftersom blodet i din Splatter Gauge kan torka ut eller tömmas omedelbart om du till exempel faller i vattnet eller blir blöt på något annat sätt.
Hotel Barcelona sticker ut från mängden på många sätt, men det som verkligen skiljer det från andra är den nya funktionen Phantom Slasher. Systemet fungerar ungefär som spöken i racingspel, i och med att du kan se upp till fyra spöken från dina tidigare försök på banan - så kallade Phantoms. Även om de andra är spöken kan de fortfarande hjälpa dagens Justine att eliminera fiender, genom att fungera som en slags lagkamrat som hoppar, slår, skjuter och springer på exakt samma ställen och på exakt samma sätt som du gjorde i dina tidigare försök. De kan faktiskt användas taktiskt mot bossar. Vid ett tillfälle var jag tvungen att förstöra fyra punkter på bossen, och om du tar dem en efter en och sedan dör, kommer du så småningom att attackera alla fyra punkterna samtidigt med hjälp av dina Phantom Slasher-spöken, vilket gör att du kan besegra fienden. Ett ganska smart system. Det finns dock även passager i spelet där dessa Phantom Slasher-spöken inte är tillgängliga, men jag kommer inte avslöja mer om det nu.
Galet - men inte så galet som väntat.
Detta leder oss till spelets multiplayerläge. Det finns ett samarbetsläge för upp till tre spelare, där ni tillsammans spelar som Phantom Slasher-spöken och försöker överleva på hotellet - eller så kan ni invadera andra spelares omgångar och terrorisera deras försök att överleva. Enspelarläget är helt klart spelets hjärta, men flerspelarläget är också bra underhållning om du kan hitta några vänner som delar din skruvade smak när det gäller spel och som också äger Hotel Barcelona.
Roguelite-loopen fungerar ganska bra. Det finns sju seriemördare att hitta och besegra, och det finns gott om uppgraderingar, gott om vapen och gott om blod överallt. Stridssystemet är snabbt, men tyvärr också lite oprecist, och det känns som om det finns en liten fördröjning mellan det ögonblick då din attackanimation slutar och du återfår kontrollen över Justine, vilket gör stridssystemet konstigt ojämnt. Detta bidrar faktiskt till att du ofta tar onödig skada, eftersom du är helt öppen för attacker från fiender under denna korta paus.
Å andra sidan är Phantom Slasher-systemet väl genomtänkt och fungerar faktiskt ganska bra - dock kan det vara lite svårt att se vad som händer på skärmen när det finns fyra spöken, Justine själv och massor av fiender, avrivna lemmar och blod överallt. Det är också i dessa situationer som bildfrekvensen kan sjunka kraftigt, eftersom det helt enkelt händer för mycket på skärmen för att spelmotorn ska hinna med.
Hotel Barcelona har som standard en ganska brutal svårighetsgrad. Det finns dock fyra svårighetsgrader att välja mellan, och den enklaste gör spelet relativt lätt. Om de höga svårighetsgraderna inte räcker (vilket de borde göra!) kan du använda Bondage Mode, där du på tolv olika sätt kan göra spelet ännu svårare. Du kan till exempel ta bort möjligheten att blockera, undvika, använda skjutvapen eller närstridsvapen, starta spelet med en enda hälsopoäng eller ta bort möjligheten att använda din Splatter Gauge. Så om du verkligen vill bli söndersliten finns det gott om möjligheter att göra det.
Ibland blir det för mycket av det goda och prestandan tar stryk.
Som nämnts tidigare verkar Hotel Barcelona ovanligt ordinärt när man tänker på vilka som ligger bakom det. Det betyder dock inte att det ÄR ordinärt, för det är det definitivt inte, men jag hade förväntat mig ett mer galet spel. Trots den briljanta Phantom Slasher-mekaniken tar Hotel Barcelona inte genren i nya riktningar. Det är ett bra roguelike-spel, särskilt om du är ett stort fan av roguelikes eller av Suda51 och Sweary65:s unika approach till etablerade genrer - eller kanske båda.
Med det sagt saknar jag den totala anstormningen av galna idéer och kreativitet som man annars kunde förvänta sig av dessa två herrar - för den totala galenskapen saknas i Hotel Barcelona.