HP OmniBook Ultra Flip

De flesta har mycket specifika krav på vad det som en gång kallades en "ultrabook" ska kunna göra. Och om man tänker efter är dessa krav ganska höga från början. Ett mycket smalt chassi av högkvalitativa material, lång batteritid och helst utan att maskinen genererar för mycket värme eller ljud. Den borde inte kunna flytta berg, men den borde användas för retuschering i Photoshop, eller kanske till och med enkel videoredigering i Premiere. Ett bra, responsivt tangentbord, en högupplöst skärm, helst OLED, en stor styrplatta men utan att helheten väger för tungt.

Aj - det är en ganska lång checklista. Men särskilt sedan Apple återintroducerade Air-modellen och olika Windows-tillverkare har hunnit ikapp, verkar denna checklista betydligt mindre "udda" än för bara några år sedan. Ta HP:s OmniBook Ultra Flip som exempel, en laptop med ett ganska osexigt namn, men som verkligen skulle kunna bli ultrabook-entusiastens favorit med lite goodwill.

Hela chassit är anodiserat aluminium, väger bara 1,3 kilo och är inte större än den 14" stora panelen inuti. Trots det är detta en "flip", vilket innebär att hela skärmen kan roteras runt och användas som pekpanel med en medföljande stylus. Den kräver ett mer robust gångjärn, men den är bara 1,49 centimeter tjock. Det enda offret här är portarna, eftersom det bara finns två Thunderbolt-portar och en jack, vilket vissa kanske fnyser åt.

Liten, kompakt, vackert byggd - bra start, eller hur? Inuti blir det ännu bättre. HP har klämt in ett förvånansvärt väldesignat tangentbord här, nästan som påminner om Microsoft Surface-seriens nästan legendariska tangenter. De är mjuka, responsiva och sitter i en snygg layout, och kombinerat med en skarp fingeravtrycksläsare och en stabil styrplatta är det en fröjd att använda dagligen. Dessutom är den utrustad med en 14" OLED-panel i 16:10. Den körs på 2880x1800, alltså 3K vid 120Hz, och har en variabel uppdateringsfrekvens som kan dröjas ner till 48Hz för att spara energi vid behov. Skärmen är väl färgkalibrerad, och vår utrustning gav oss en Delta-E-avvikelse på bara 1,2, vilket borde vara på den goda sidan för professionellt, färgkritiskt arbete.

Vi flyger igenom checklistan från tidigare, och på något sätt fortsätter de goda nyheterna bara att komma. HP lovar över 20 timmars batteritid, och även om vi inte riktigt kunde återskapa det, fick vi 16,5 timmar via Arc Browser-arbete, musik via Spotify, lite snabb Photoshop och liknande - vilket gör detta till en av de bästa slim-laptops vi testat, vilket får de flesta ThinkPads att blekna, som både är tjockare och tyngre men inte räcker lika långt på laddning.

Det finns inga snåljådor med specifikationerna, även om du får nöja dig med integrerad grafik, så även denna kompromiss är lättare att acceptera år 2025. Du får en 258-volts Intel Core Ultra 7 med 8 kärnor och 8 trådar som kan köra upp till 4,8 GHz, integrerad Intel Arc-grafik, 32 GB LPDDRX RAM (som tyvärr är lödt - oj då) och en 2TB NVMe SSD.

Vi hann inte göra så många individuella benchmarks den här gången, men i GeekBench 6 fick den ganska höga poäng, runt 2740 i single-core och 10 995 i multi-core - inte alls illa. Bläddra, multimedia, Adobe-sviten i begränsad utsträckning - den är mästerlig på den uppgiften.

Ärligt talat är detta en av de mer kompletta slim-laptops vi testat i år, och även om Lenovos ThinkPad-chassi känns mjukare och trevligare, och dessa maskiners MIL-STD-certifieringar säkerställer bredare funktionalitet under tuffare förhållanden, kan HP lätt klappa sig själv på axeln här.