Huawei Freebuds Pro 4

Mycket handlar idag om teknik, helst det senaste till rätt pris - och det är där Huawei alltid stått starka.

Det senaste bidraget på ljudfronten är Freebuds Pro 4, en Art Deco-inspirerad och mycket väldesignad uppsättning moderna in-ears från Huaweis nya ljuddivision, Huawei Sound. För att differentiera sig på marknaden har de valt tre tjusiga färger. Den vi testade var svart med guldaccenter och små keramiska detaljer, men det finns också en diskret grön och en vit. Alla tre har en stark Art Deco-känsla, vilket för de flesta innebär klassisk och mycket elegant design, särskilt med de små lasergraverade mönstren och de knäppa tecknen på varje enhet. Det är en mycket ren och klassisk design som de flesta människor kommer att gilla. Sammantaget kan jag inte bestämma mig för om jag gillar touch- eller squeeze-funktionen bättre - det är den senare som används här.

Själva enheterna är lite mer avancerade än vad vi är vana vid. En 11 mm högtalare levererar basen, även om jag tycker att "quad magnet" låter lite överdrivet. Ännu viktigare är att en planar-magnetisk enhet används för diskanten. Det är extremt tunna ytor, nästan som en bit aluminiumfolie, som kan röra sig mycket snabbare än vanliga dynamiska enheter och därmed ge ett betydligt bättre ljud. En ny typ av adaptiv EQ har valts för att förhindra att trumhinnan sprängs vid spår där det är stor skillnad i volym. Min största farhåga är om man går miste om lite extra dynamik, men det är svårt att bedöma eftersom ljudet redan är förvånansvärt dynamiskt - särskilt i basen.

Den stöder den nya HWA-codec - ja, den är några år gammal - vilken ägs av Huawei. Idén är ganska bra: Du använder en LHDC-codec (Huaweis version av Sonys LDAC-standard), som sedan har garanterade minimispecifikationer för både DSP- och DAC-delen. Det är en bra idé, men problemet är att det för närvarande kräver att du har en Huawei-telefon. Det finns inget stöd för AptX, men LDAC stöds faktiskt, liksom L2HC 3.0, som erbjuder en 50% högre bithastighet, men återigen kräver en Huawei-telefon. Och det är inte lika bra som HWA, som ger dig ytterligare 50 % högre bithastighet. Hur som helst är 24-bitars ljud bara ett alternativ om du har en Huawei-telefon.

Allt styrs via Huaweis AI Life-app - den är snyggt designad och enkel att använda - men det är också tydligt att det är en kontrollapp och inte en dedikerad app för dina in-ears. Det finns några extra inställningsalternativ och en "hitta dem"-knapp - något jag ofta behöver. Det finns även möjlighet att aktivera specialstämning för klassisk musik, och den har faktiskt en ganska bra batteritid, över 30 timmar även med brusreducering. Du kan välja att prioritera anslutning eller kvalitet - det är bra - men att skanna/optimera hörselgången gjorde ingen skillnad och jag tvivlar på att det faktiskt är funktionellt.

Brusreduceringen är en märklig faktor. Du har ganska bra passiv brusreducering i form av kuddarna, det finns anpassning av båda och det finns fler alternativ, men det är mycket mer inriktat på konstant ljud. Jag tyckte att den maximala inställningen var sämre än den adaptiva, men överlag är den riktigt bra - förutom för höga samtal med gälla röster. Om du spelar musik dränker det dock allt, även vid måttliga lyssningsnivåer. På samma sätt är brusreduceringen betydligt bättre om du tar ett telefonsamtal.

Samtalskvalitet är en viktig fråga för Huawei om man läser deras marknadsföringsmaterial, och jag måste hålla med - samtalskvaliteten är ganska bra i båda riktningarna.

Men det bästa av allt är ljudkvaliteten. Trots att de inte har AptX HD och är begränsade till en bithastighet under 1 Mbps är de här in-ears-lurarna förmodligen bland de bäst klingande jag någonsin har provat. Det dynamiska omfånget, särskilt i basen, är enormt imponerande, särskilt för priset, och diskanten är skarp och klar, men om du vrider upp den hela vägen tar ljudet överhanden. Om du är en ljudsnobb som har högupplöst streaming rekommenderas det att du rör dig bort från acid rock och kanske provar nya genrer - till exempel den orkestrala kraftuppvisningen i musikalnumret Defying Gravity, där du inser att Huaweis marknadsföringssnack om att ha gjort en produkt baserad på erfarenhet från klassisk musik kanske inte bara är tomma ord. Ljudet är i allmänhet ganska exakt och naturligt, luftigt och i allmänhet allt jag kan förvänta mig av en produkt som använder plana enheter. Den slutliga upplösningen saknas - men det beror förmodligen på bristen på 24-bitars ljud.

Huaweis Freebuds Pro 4 tar sig precis in på min topp 5. Jag är lite ledsen över att den inte stöder Aptx HD, men även utan det är ljudet betydligt bättre än de flesta, och även om det inte erbjuds kostar de fortfarande under 2200 kronor.