The Game Awards hade en hel del spännande tillkännagivanden från välkända utvecklare redan i december, så jag skulle inte skylla på dig om Immortals of Aveums korta teaser glömdes bort några minuter efter att den avtäcktes. Det är ett problem, eftersom utvecklarna på Ascendant Studios gör ett unikt actionspel som med stor säkerhet kommer att bli ett av 2023 års bästa spel. Jag säger detta efter att ha tillbringat en dag på Ascendant Studios för att prata med det begåvade teamet, lära mig om dess filosofier och viktigast av allt spela en timme av Immortals of Aveum. Ganska bra med tanke på att få förstapersonsskjutare verkligen lyckas imponera på mig nuförtiden. De flesta av dem upprepar bara gamla upplevelser. Dock inte detta.
Det första som överraskade mig var den fenomenala designen. Eftersom detta är ett EA Originals-spel, förväntade jag mig en anständig fantasytitel med karaktärer som vi har sett många gånger tidigare på grund av indie-etiketten och mindre budget. Det jag fick var en vacker värld fylld med lockande detaljer som drog mig in i universum och fick mig att vilja utforska och lära mig mer om det. Och detta är inte bara när det gäller pixelantal, redan nästan felfria 60 bilder per sekund och så, utan dess design. Det här är inte en av de där sprudlande, alltför designade platserna som bara till slut känns konstgjorda. Jättestatyer, gamla ruiner, tempel återvunna av naturen och andra mystiska strukturer berättar alla en historia och vettiga samtidigt som de är lämpade för strid och utforskning.
Det är definitivt inte ett Call of Duty med magibesvärjelser, heller. Visst, Immortals of Aveum's tre magiska typer (var och en med sin egen skicklighet/uppgraderingsträd) kan lätt jämföras med klassikerna, eftersom blått är långskottsgeväret som gör mer skada om du träffar svaga punkter, grönt är automatgeväret med målskott och rött tar rollen som ett hagelgevär med sina massiva skador och korta räckvidd. Min rädsla kastades rakt ut genom fönstret så fort jag fick grepp om handkontrollen. Även startvarianterna känns fantastiska och distinkta, och sömlöst byte mellan dem skapar ett häpnadsväckande flöde som blir ännu bättre av det visuella och hörbara spektakel dessa möten leder till. Det är utan att nämna de ultimata eller superliknande magiska förmågorna som heter Furies som kan utplåna fiender runt dig, skapa ett svart hål som suger in dem och andra coola effekter som kommer väl till pass i olika scenarier och passar för olika spelstilar. Inte tillräckligt? Du har också ett tillfredsställande streck, en magisk sköld som du kan skjuta igenom, en pisk för att dra fiender till dig och klot som saktar ner dem. I grund och botten är den här världen din lekplats, och allt du gör känns sååååå bra.
Det är i viss mån sant även utanför strid, eftersom vissa av förmågorna kommer väl till pass när man utforskar och löser pussel. Fransen kan användas som en änterhake genom att dra dig mot specifika föremål, saker kan saktas ner och magi kan gjutas på kristaller med liknande färg för att öppna dörrar till sidoområden med valfria bossar, nya förmågor, specialutrustning och/ eller guld för att köpa bättre saker, plus lore, samlarföremål och mer. Alla de jag hittade i de första områdena var extremt enkla att upptäcka och lösa, men löftet om mer utmanande senare ger mig hopp om några mer utmanande och tillfredsställande pussel.
Jag har dock vissa bekymmer. Även om historien och världen verkar fantastisk än så länge, orkar jag fortfarande inte titta på en mellansekvens i flera minuter innan jag får tio sekunders spel och sedan får en annan mellansekvens. Det förstör bara flödet även om det är ett litet husdjur. En aspekt som kommer att irritera mer där ute är att belöningarna för att utforska verkar väldigt svaga. Alltför många kistor i världen ger dig bara guld och resurser som kan användas för att köpa eller uppgradera utrustning. Något tråkigt när Sigils (enkelt uttryckt spelets olika vapen), ringar och sådant jag hittade vanligtvis förändrade saker och ting avsevärt. Det är lite mer förståeligt i ett spel som Destiny där uppdrag kan spelas om och om igen, men Immortals of Aveum är ett singleplayerspel utan en slumpmässig lootpool. Å andra sidan, varje föremål och besvärjelse jag hittade både såg ut och kändes unik.
Smågnäll, såklart, när allt är sagt och gjort. Utvecklarna var tvungna att ta handkontrollen ifrån mig efter timmen, eftersom mixen av Call of Duty, Destiny och Final Fantasy i ett spännande nytt universum kändes hypnotiserande. Jag kommer att låta som en klyscha, men spelmekaniken är så smidig och intuitiv, variationen av fiender verkar redan stor, striderna är riktigt roliga och engagerande och världen är intressant att utforska även om den är lite restriktiv och enkel i dessa tidiga delar. Detta kan mycket väl komma att bli alldeles lysande.