Innovation eller galenskap: Nintendos mest bisarra produkter

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Epost *

Namn *

Säg Nintendo och folk börjar såklart omedelbart tänka på Pokémon, Zelda och Mario med tillhörande Svamprike. Det är ju inte så konstigt eftersom det tveklöst är vad de är mest kända för - och det tycks bara bli allt större. Men man ska ju minnas att Nintendo även gjort mer saker än så.

Då talar jag inte om Donkey Kong, Kirby eller Pikmin - och inte heller om F-Zero, Punch-Out eller Pilowings - utan betydligt märkligare grejer. Har du varit med i gemet länge är mycket säkert bekant, men här är drygt tio Nintendo-produkter av det lite mer otippade slaget, som det är i flera fall är svårt att föreställa sig att de skulle utveckla och släppa idag.

Nintendo Love Tester (1969)

Det är lätt att glömma att Nintendo är ett riktigt gammalt företag som funnits i långt över 100 år. Det betyder att de jobbat med TV-spel bara runt en tredjedel av tiden de varit aktiva. Och en av de grejer de släppte relativt kort tid innan de blev sugna på TV-spel var Love Tester. Ett sätt för kärlekskranka unga att testa hur kära de var i varandra. Man skulle hålla i ett klot, varpå mätaren kunde ge ett vetenskapligt (nåja) resultat. Faktum är att denna gavs ut på nytt så sent som 2010, och det är definitivt en av deras mest udda grejer.

Famicom Disk System (1986)

Året var 1986 och NES hade just lanserats i väst. I Japan hade enheten redan något år på nacken, och Nintendo lanserade samma år något som hette Famicom Disk System. Namnet är självförklarande och bestod alltså av en diskettstation till NES. Nintendo var Nintendo redan då, och satsade på en egen standard snarare än någon befintlig lösning, men det blev ändå en stor succé. Disketterna gjorde spelen billigare och det var ofta möjligt att spara i dem - något som ledde till att det mellan varven stod i NES-manualer att man kunde spara i spelen (exempelvis Excite Bike), trots att det inte gick.

I Am a Teacher: Super Mario Sweater (1986)

Och när vi ändå är inne på Famicom Disk System, så måste jag ju såklart nämna I Am a Teacher: Super Mario Sweater. Vad gömmer sig bakom denna långa och lite otympliga titel? Jo, Nintendo tyckte då (man ska minnas att Mario vid den här tiden inte var särskilt känd) att gamers med en Famicom - Japans NES - som investerat i diskettstationen behövde lära sig sticka tröjor med Mario-motiv. Och jag har egentligen inget mer att tillägga. Bisarrt är bara förnamnet (efter efternamnet möjligen Ljuvligt).

Pro Wrestling (1987)

Nintendo idag står för väldigt helylleunderhållning och är rent av synonymt med familjär leksamhet. Även om de med längre intervaller agerar utgivare för aningen mer våldsamma titlar, så är det inget de pysslar med själva. Men Nintendo förr i världen hade större bredd. Utöver sina Donkey Kong, Mario och Zelda lassade de även på med racing, sport och wrestling. Pro Wrestling sticker ut ur mängden som en lysande fyrbåk och bjöd på en väldigt våldsam wrestlingfest med blod, nacksparkar, bett, ryggknäckare och strypgrepp. Det var ett väldigt bra spel och ett av NES-erans allra mest våldsamma - som Nintendo dock idag knappt tycks vilja låtsas om att det ens existerar. Men vi vet att de kan tillverka underhållningsvåld som få andra... bara de vill.

Power Glove (1989)

Det mycket bisarr Power Glove var så märklig redan när det begav sig att den idag har rejäl kultstatus och på flera sätt känns som något slags ground zero för amerikansk spelkultur på 80-talet. Tanken var att den skulle ersätta din handkontroll och göra dig ett med spelet, samt ersätta vissa kommandon med rörelsekänslighet. Power Glove är cool, det ger jag den, men den var totalt oanvändbar och en makabert udda pryl.

Game Boy Camera/Printer (1998)

Idag går vi alla omkring med en suverän kamera i fickan, redo att ta bilder när som helst. Men så har det såklart inte alltid varit. Ungefär vid tidpunkten när det började dyka upp hyggliga digitalkameror, lanserade Nintendo en kamera till Game Boy. Under denna era fanns varken smartphones eller tablets, och det var en självklarhet att foton skulle skrivas ut - så självklart lanserades även en skrivare. Kameran var av närmsta overkligt dålig kvalitet och tog bara små, gryniga samt svart/vita bilder. Men den blev kult ändå och har sina fans än idag, trots att konceptet kändes märkligt och utdaterat redan när det begav sig.

Mario Family (2001)

Game Boy Color skulle ersättas av Game Boy Advance, men än fanns det lite liv kvar i trotjänaren, och Nintendo passade på att släppa Mario Family. Inte hört talas om det? Inte så konstigt. Det släpptes bara i Japan och gick ut på att använda det med en viss typ av symaskiner för att skapa Mario-mönster. Det har därmed vissa likheter med ovan nämnda I Am a Teacher: Super Mario Sweater, men här skulle du inte lära dig så mycket utan bara få hjälp med att sy Mario.

Nintendo e-Reader (2001)

Exakt vad tanken var vet vi inte, men 2001 släppte Nintendo plötsligt e-Reader till Game Boy Advance. Den kunde läsa QR-koder som såldes som samlarkort, för att på så sätt låsa upp retrospel och bonusinnehåll. Exakt vad planen var för denna vet vi inte, men bara ett fåtal spel släpptes (som låg på flera QR-koder som skulle scannas in, ett efter ett), och i Europa fick den aldrig ens en officiell premiär. En mycket bisarr pryl.

Wii Music (2008)

Guitar Hero och Rock Band var enormt stora den här eran, och Nintendo ville haka på tåget. Det var bara två år efter premiären av Wii, vars Wii-motes redan hade använts på allehanda märkliga sätt (ofta med ganska risigt resultat), och Nintendo var ovilliga att släppa spel som inte nyttjade rörelsekänsligheten. Jag antar att de på så sätt kände att de skapade ett mervärde. Resultatet blev Wii Music, en av de mest menlösa titlar som någonsin släppts, där Wii-fjärren kunde imitera över 60 instrument, men inget av dem väl. I princip var det en fullpristitel som lät dig spela luftgitarr, och det står sig som en av de mest udda produkterna någonsin.

Face Training (2010)

När Nintendo DS-uppdateringen DSi lanserades, hade Nintendo försett den med kameror. Det här kändes kanske överflödigt och Nintendo försökte hitta på ett användningsområde för dem och lanserade därför Face Training år 2010 (tre år tidigare i Japan i något annorlunda utförande). Så vad gick det här spelet ut på då? Jo, liksom Brain Training handlade det om att träna något, i detta fall ansiktet. Tanken var att du skulle göra övningar med ansiktet medan den undermåliga kameran - under övervakning från skönhetsexperten Fumiko Inudo - kollade så att du gjorde allt rätt, samtidigt som det fanns enklare spelmoment. Konceptet släpptes aldrig ens i USA och får betraktas som odugligt flum, men ett ganska originellt sådant.

Alarmo (2024)

Jodå, Nintendo fortsätter överraska även idag, och så sent som förra året fick de en kollektiv spelvärld att hissa upp ögonbrynen högt upp i pannan. Från ingenstans utannonserades nämligen en väckarklocka - en produkt som idag i det närmaste totalt ersatts av smartphones. Den har tjusigt Mario-röd färg och funktioner för att hjälpa dig somna och vakna behagligt, spelar musik från klassiska Nintendo-titlar samt kostar orimligt mycket. En i sanning märklig produkt som ändå piggar upp och visar att Nintendo fortfarande kan överraska som få andra.