Invincible: Guarding the Globe

Jag spelade en hel del Star Wars: Galaxy of Heroes, när det begav sig. Inte för att det var något särskilt märkvärdigt spel men det innehöll ett förhållandevis djupt spelsystem som blandade top down-strider med karaktärsuppdateringar och skräddarsydda attacker på ett vis som tillsammans med härlig atmosfär fick mig att stanna. Ett tag i alla fall. Marvel Strike Force baserades på samma grundidé och var i mångt och mycket en regelrätt kopia, som jag också tillbringade en del tid tillsammans med. De påtvingat täta uppmaningarna att jag skulle våldshandla mikroprylar för riktiga pengar samt den mängd ren grind som det innehöll gjorde att jag tröttnade, men precis som i fallet med Galaxy of Heroes fanns där förtjänster som inte gick blunda för.

Invincible: Guarding the Globe är en karbonkopia Galaxy of Heroes och Strike Force, på alla tänkbara sätt och vis. Ubisofts ledning hart satt ett litet krampaktigt miniteam på att norpa varenda liten beståndsdel av dessa titlar men glömt att skapa någon slags egen identitet eller eget värde i det spelmässiga, som i det här fallet haltar ganska ordentligt. Upplägget är simpelt. Flaxan-arméerna har invaderat jorden och det är upp till Mark Grayson och hans superhjältekumpaner att rensa ren gatorna från detta galaktiska avskräde.

Du väljer vilka figurer du vill ha med dig i strid och vilken position i din uppställning de alla ska ha, sen kikar du på när de "utför sitt arbete" per automatik och helt enkelt hoppas att de vinner. Du kan inte själv slåss med hjälp av olika knappkombinationer, du kan inte skräddarsy dina attacker som i Galaxy of Heroes, du kan inte spela tillsammans med vänner som i Strike Force och du kan inte få dina Invincible-hjältar att länka ihop sina attacker för att orsaka ännu mer skada, som i Marvel-spelet. Ubisoft har skippat allt det som är bra med spelen de kopierat, och detta har naturligtvis resulterat i spelbarhet som inte bara erbjuder snudd-på noll interaktivitet, men även är så pass enformigt meningslös att det känns som om klockorna ska stanna.

Varenda strid är den andra lik, eller snarare identisk. Fienderna kopieras mellan striderna och efter flertalet timmar med Guarding the Globe kan jag ärligt talat säga att jag inte på ganska många år recenserat något så groteskt enformigt som detta verkligen är. Hjältarna gör sin grej medan du kikar på, storyn är innehållslöst slapp och berättas i form av stillbilder plus textrutor och atmosfären andas alldeles för lite av Invincible. Inte blir det bättre heller av att Ubisoft stoppat in tillräckligt många påträngande mikroköp att spelet nästan spricker. Varje gång du och dina hjältar förlorar en strid dyker det upp en ruta om att du måste uppgradera dina hjältar ytterligare och när du då saknar valuta för att köpa dessa uppgraderingar, kommer du per automatik till shop-kategorin där det går spendera tusentals kronor på pengar samt juveler, som krävs för att ta sig förbi nästa strid utan mängder av extra "grind" och backtracking. Det går förvisso sätta ut sina hjältar i en rad mindre GDA-uppdrag och därigenom, utan att ens tvingas sitta och titta på eländet, dra in extrapengar till plånboken men för den som vill komma framåt, slåss mot bossar och slippa hacka ljusgula kloner i tusentalet bakom en hamburgerkiosk, är det mikroköpen som krävs, här.

Det är på flera sätt än ett synd (och skam) att Ubisoft valt att nyttja den säkerligen kostsamma Invincible-licensen på det här viset. Upplägget passar inte Invincible och dess karaktärer, spelmekaniken är så automatiserad att det aldrig ens känns som om jag som spelare deltar och storyn är löjeväckande tunn och ointressant. Istället borde de såklart byggt ett fullfjädrat storspel a'la Marvels Spider-Man, dränkt i karaktär, korruption, maktspel, ondska, blod och intergalaktisk död. Det hade Mark Grayson och hans superfarsa förtjänat...