När Apple först visade upp Ipad Pro reagerade jag lite som jag gjorde när Steve för första gången sluskade fram den allra första surfplattan från Apple på scenen där i Cupertino strax utanför San Francisco. Gäääsp! Jag kände mig ungefär lika lockad av den nya, stora, plattan som jag gör av en normalstor dos fotsvamp. Men precis som när det kommer till Ipad, har Ipad Pro visat sig vara något som jag i allra hösdta grad behöver, något som snabbt blivit till en del av mitt liv som jag idag inte skulle vilja vara utan. Låt mig förklara:
På min Ipad gör jag primärt tre saker. Jag läser, först och främst, både böcker och tidningar. Jag prenumererar på appen Readly och har cirka 20 stycken magasinfavoriter som jag läser, varje månad. Det handlar om allt från livsstilsmagasin till motorpress, spelblaskor, musiktidningar och tekniktidskrifter. Jag lusläser dem alla samt varvar med dagspress och en hel del böcker som jag köper via iTunes. När jag inte läser, spelar jag pusselspel. Jag är vanligtvis ingen stor pusselfantast men har liksom fastnat för titlar som Monument Valley, The Room 2 och Hitman Go. Visst går dessa lira även på min Iphone men det är såklart något visst med storleken som Ipad (eller Surface, eller någon annan surfplatta från någon annan tillverkare) erbjuder när det gäller den här typen av spel.
Jag slungas in i den omänskligt vackra sagovärlden som Monument Valley, Broken Age, Year Walk eller Thomas Was Alone släpper in mig i, och omsluts av storleken som en surfplatta möjliggör. Det är då naturligtvis ingen nackdel att Ipad Pro är den största platta Apple någonsin byggt samt den största surfplatta jag någonsin hållit i, oavsett tillverkare. Den mäter 12,9 tum och skärmen är förkrossande bäst. Den är fullständigt fantastisk. Rasande bra. Faktum är denna Retina-display innehåller mer pixlar än den som sitter på nya 15-tums Mac Book Pro, vilket säger en del om Apples tänk kring Ipad Pro. bara det bästa har varit "tillräckligt bra" i konstruktionen av den.
En ny, snabbare processor, en skärm som visar upplösningen 2732 x 2048 pixlar samt strålande ljudkvalitet ur fyra minimala högtalare gör den till rena rama fröjden att använda till såväl surfning som spel, läsning och filmtittning. Jag var lite skeptisk till hur smidig den skulle vara som resekamrat men hade absolut inga som helst bekymmer när jag nyttjade min Ipad Pro istället för min Mac Book Air under förra månadens familjesemester. Jag skriver på en bok och har så gjort i ett par månader och nyttjade Apples vattentäta, superflexibla gummitangentbord till Ipad Pro, något som precis som i fallet Microsoft Surface fungerar riktigt, riktigt bra.
Den nya, snabbare processorn (A9) och den enorma skärmen (för att vara en surfplatta) möjliggör även multitasking där jag använt skärmen till två olika saker, samtidigt. Ibland saknar jag såklart möjligheten att kunna installera en fullstor version av Photoshop och bara kunna koppla in min Eos 70D men tvingas då påminna mig själv om att detta är en surfplatta, trots allt, ingen dator. Mer möjligheter till att koppla in extern utrustning samt att kunna nyttja den med en slimmad version av Mac OSX snarare än enbart iOS hade jag sett som ett välkommet tillskott, dock.
Att konstatera att Ipad Pro känns mer som en laptop än en surfplatta, vore såklart en underdrift. Så till vida man inte kopplar in den 1100 kronor dyra Apple Pencil, vill säga. Med en makalös känslighet i själva skärmen samt en finurligt utformad stylus med väldigt bra sensorer förvandlas då Ipad Pro till en ritplatta som nästan kan ta upp kampen med Wacoms lite dyrare Cintique-plattor. För min del krävdes det att jag kalibrerade om min penna en gång samt valde rätt ritprogram för att undkomma input lag men när detta väl var kirrat var det enkelt att kalla Ipad Pro plus Apple Pen den bästa styluslösningen jag någonsin testat när det kommer till en surfplatta/mobiltelefon.