Även om jag verkligen gillar JBL:s Bluetooth-högtalare i någon slags allmängiltig generalitet, hade jag på förhand inte riktigt trott att jag skulle älska Partybox 520 så mycket som jag idag gör. Låt mig förklara: När en enskild plastbaserad Bluetooth-högtalare endast kapabel att skjuta ur sig monoljud börjar kosta närmare 10 000 kronor är det något i mig som gammal hifi-nörd som skriker "Hooold up, waaaait a minute!" Detta eftersom du får de pengarna kan köra två vettiga högtalare och en förstärkare, lika gärna. Särskilt om du kikar på begagnatmarknaden. Det går på pappret liksom inte rekommendera en monohögtalare för 10 000 spänn, om du frågar mig. Särskilt inte när hela grejen i JBL:s marknadsföringsmaterial verkar handla om gitarrförstärkar-ambitioner, karaoke-funktioner samt RGB-skrikiga partylampor som via ett AI-drivet system blinkar i takt med musiken. Innan 520 anlände - Hade jag avfärdat den. Vilket var minst sagt dumdristigt. Jag borde veta bättre, för jag har delat ut mer höga betyg till JBL under de senaste åtta åren än vad jag kan räkna till.
Jag borde vetat bättre.
JBL Partybox 520 är en mycket rejäl pjäs och är därmed i grunden inte mer "portabel" än låt säga en mindre släpvagn, eller en väl tilltagen barack. Den är 80 centimeter hög, 50 centimeter bred och väger 30 kilo, vilket gör den till den näst största Bluetooth-högtalare jag någonsin fingrat på efter den smått groteska Sony Ultimate Tower 9 som klockar in på hiskeliga 34,9 kilo och är 91 centimeter hög. JBL har försökt förenkla förflyttandet av 520 genom att montera in ett resväskeliknande handtag i toppen (som går att fälla in) och resväskeaktiga hjul på bakklacken. Detta gör dock liten och ingen skillnad för den som avser flytta 520 mellan olika våningar eller via trappor då det i dessa fall gäller att ha rejäl armkraft (tänk: Inte Mäki) och förbereda sig på ryggvärk via flertalet sträckningar. Den är dock, i och med detta, väldigt välbyggd. På bild ser den lite för plastig ut och även om plasten såklart flödar här (även i verkligheten, naturligtvis) ger 520 ett gediget och hållbart intryck när man väl packar upp åbäket och dundrar igång musiken.
Den AI-baserade ljusshowsgrejen är frän - Om du är sex år gammal. Den går dock (lyckligtvis) stänga av på högtalarens ovansida... På en sekund.
Utöver möjligheten att spela så pass hög musik att ens pensionerade och soltokiga granne Kenneth ropar över häcken att "oljudet måste sänkaaaaas!" (det hände på riktigt) går det utmärkt att koppla ihop Partybox 520 med andra högtalare via Auracast (och det behöver i det här fallet inte ens vara JBL:s modeller, heller - vilket är otroligt generöst i en tid där alla tillverkare låser in sina produkter i sina egna ekosystem). Det går även att nyttja den som powerbank, ladda din bärbara dator, platta eller telefon via 520:n samt koppla in elguran eller mikrofonen (det finns dubbla XLR-ingångar på baksidan), för den som vill nyttja den som ett PA-system.
30 kilo väger den och är såklart enormt tung att kuska runt på. Det hörs samtidigt i ljudbilden att det är ordentliga element och rejäla slutsteg.
Batteritiden är aningen snålt tilltagen tyvärr och det går bara att spela cirka 13-14 riktiga timmar per laddning, vilket jag tycker är klent. JBL Boombox 2 klarade 24 timmar per laddning för sju år sen och med tanke på hur stor och dyr denna är, borde JBL ha pulat in dubbla batterier och därmed erbjudit 28-29 timmars batteritid, per laddning - här. Men-men... Batteriet går ju precis som i alla Partyboxar att plocka ut och köpa löst, vilket innebär att den amerikanska ljudjätten hoppas att du köper ett extrabatteri, för att slippa stå strömlös när den solstinne Kenneth inte alls vill lyssna på Black Sabbath (på högsta volym). Partybox 520 är IPX4-klassad och klarar därför stänk eller duggregn, vilket är smidigt med tanke på storleken och att du som användare kanske inte riktigt vill kuska runt på den om den nu stått ute för att underhålla på grillfesten (eller terrorisera Kenneth). Jag hade dock gärna sett en IPX7-klassning här precis som i fallet med Boombox.
JBL dominerar Sony inom detta segment då 520 utklassar den 3000 kronor dyrare Ultimate Tower 9.
När det gäller ren ljudkvalitet är det dock svårt att hitta minsta lilla minuspunkt. Här är det bättre att vara helt ärlig, rättfram och tydlig och bara lasta fram superlativen, för Partybox 520 spelar så otroligt bra. Via två stycken 7,5" stora baselement och två stycken 1-tums diskanter skjuter denna högtalare ur sig en ljudbild som ter sig som balanserad, nyansrik, samlad med massor av kontroll och ruskigt strömstark. Det går att spela högre och starkare med denna klump utan irriterande distortion än vad det går med den 3000 kronor dyrare Ultimate Tower 9 från Sony som tenderar att blotta sitt tunna mellanregister mycket tidigare än 520, och för det ska JBL såklart ha allt beröm i världen. Det finns dessutom ett lugn i ljudet ur 520 som jag verkligen uppskattar och för att vara en renodlad partyhögtalare (med allt vad det innebär) erbjuder den mer av en hifi-ljudbild än allt annat i denna kategori som jag lyssnat på.
JBL Partybox 520 är inte fullkomlig. Jag hade verkligen velat se sidohandtag för lättare hantering, batteritiden är aningen klen och fullständig vattentäthet hade varit trevligt. Det är dock den bästa stora partyhögtalaren inom sitt eget segment och slår ut bland annat Sonys dyrare motsvarighet samt den 9000 kronor dyra Sharp Sumobox PRO CP-LS200.