Joe Danger 2: The Movie

Det första Joe Danger-spelet skapades av fyra vänner, så panka att de var tvungna att släppa en produkt som för dem inte kändes helt färdig. I denna uppföljare har teamet på Hello Games växt till åtta personer som haft tiden och möjligheten att förverkliga alla de galna idéer de inte fick in i ettan.

Tryck på knappen innan roboten tar dig! Tryck på knappeeeeen!

Grundhistorien är att du som stuntman blir rekryterad av Regissören för att spela in den häftigaste actionfilmen i Hollywoods historia. Varje bana du spelar är en scen i den slutgiltiga filmen, vilken du alltså skapar under spelets gång i läget Movie Mode. Och nog får vi våra adrenalinruschar även hemma i TV-soffan när Regissören vrålar "Lights... Camera... ACTION!" och vi är igång. Alla banor har döpts efter riktiga filmer med namn som "Jetpack to the Future", "Temple of Boom" och "Gulp Fiction".

Varje nivå består av ett antal banor med olika teman. Vi får vara listiga spioner som åker ifrån lavinen på våra skidor, vi liftar i gruvvagnar och försöker undvika dynamiten, vi desarmerar missiler, krossar dinosaurieägg och jagar skurkarna på vår polismotorcykel.

Polismotorcykelbanorna är bland de svåraste i spelet.

För att låsa upp nästa bana behöver du stjärnor, vilka man samlar på sig genom att utföra olika uppdrag på en bana. Det kan vara utmaningar på tid, att hitta gömda föremål eller att slå alla apor av deras cyklar. Ännu fler galna idéer och stjärnor att samla får du i läget Deleted Scenes som har lika mycket innehåll som huvudläget och där utvecklarna klämt in allt som kändes för tokigt, svårt eller utspejsat för Movie Mode. Och visst är det trevligt att klä ut sig till en muffins eller att samla och äta hamburgare som Elvis.

Även som en rosa muffins är det viktigt att se vart man åker för att inte bli spetsad av vassa taggar.

Allt som oftast går det undan i ett rasande tempo oavsett vilket fordon du har. Nog finns det banor där precision och tålamod gör sitt till, med det är helt klart gasen och boosten vi använder mest och inte backen. Din alltid lika optimistiske Regissör hojtar glatt scenanvisningar för att underlätta dina konststycken - eller din överlevnad - vilka dock mest består av "Jump!" och "Duck!". Tyvärr låter det lite för lika ibland och innan man har lärt sig banan kan det vara ett otyg att hinna med att styra, se vad som komma skall och hålla ordning på kontrollerna.

Scenanvisningarna kan vara både hjälpsamma och störande, när man hinner lägga märke till dem alls.
Joe Danger 2: The Movie är gjort för att varje bana ska spelas ett flertal gånger, dels för att kunna ta alla stjärnor, dels för att förbättra sina poäng och komma högre på leaderboarden. Dock har det i princip ingen betydelse om du så är snabbast i världen, utan det är tricksandet som ger dig de riktigt höga poängen.
<newpage>

Förutom för att gasa, bromsa, svänga ibland, ducka, hoppa och använda boosten ska man alltså dessutom lyckas styla med olika moves som Superman eller annat publikfrieri. Som tur är behöver man inte alls lära sig de olika kombinationerna som visas upp under spelets gång, utan det är bara att trycka hejvilt på omväxlande RB och LB för att komma upp i miljonsiffror när det gäller highscore. Tricksandet är även vad som fyller på din boost-mätare och alltså ett måste om man vill få en bra tid.

Såhär skaffar man sig höga poäng. Styla för publiken!

Det är ändå lätt att komma in i systemet och vare sig du spelat ettan eller ej går det snabbt att komma igång. De knepigare banorna kräver dock en viss ihärdighet och även efter många timmars spel går det inte att känna sig fullärd eller som ett superproffs, hur höga poäng man än har.

Ibland är det helt enkelt för rörigt, man ser knappt var man befinner sig på banan och hinner inte ens uppfatta vad det är meningen att man ska göra. Som tur är är banorna tillräckligt varierade och skojiga att de går alldeles utmärkt att spela om både en och sju gånger, eller i värsta fall som när jag lyckas ta achievementen som går ut på att klara en bana man redan kraschat på femtio gånger.

Medan det mest krävs fart för att undkomma en lavin behövs både list och tålamod för att klara sig från fiendehelikopterns artilleri.

Bortsett från Movie Mode och Deleted Scenes finns förstås både flerspelarläge och en baneditor, Movie Maker. Friheten att bygga är inte riktigt lika stor som i en del liknande spel, men med en gnutta fantasi kan du ändå skapa (och dela med dig av online) roliga, utmanande banor, eller filmscener som de heter här. I multiplayern spelar du mot upp till tre andra personer. Alla startar med tre liv som förstås kan förloras, och den som kommer i mål först får tre extramynt. Den som har flest liv/mynt är den som vinner.

Något annat som ska peppa till fortsatt spelande är att köra mot spöken både från dina tidigare race och av andra spelare online, främst de som ligger på ungefär samma skicklighetsnivå enligt leaderboarden. Den något knepiga kontrollen kombinerat med resten ger en glättig arkadkänsla vilken förstärks av de muntert blinkande highscorelistorna.

Att kunna bygga egna banor har blivit något av en standard i genren.

Musiken i Joe Danger 2: The Movie är lika stressande som de färgglada banorna och ljudeffekterna smälter bra in i den allmänna hysterin. I menyerna får vi lyssna på något som låter som ett ledmotiv från en TV-serie på sjuttiotalet, vilket även det känns passande och rätt även om det inte direkt är något jag skulle dubba till tidernas bästa spelmusik.

Allt som allt är Hello Games charmiga, förbättrade uppföljare en rolig, virrig, färgsprakande, enkel, utmanande, stressig och lagom beroendeframkallande upplevelse som har potential att tilltala både Kart-fans och inbitna Trials Evolution-spelare.