Kameo: Elements of Power

Från Gamecube, till Xbox och vidare till Xbox 360. Kameo har inte haft en lätt resa fram till spelhyllan, men nu är hon äntligen där efter fyra års utveckling hos engelska Rare.

Kameo: Elements of Power utspelas i det förtrollande älvriket som styrs av drottningen Theena som har två döttrar. Hennes man kungen försvann för många år sedan och när hon väljer att låta den kraftfulla förvandlingskraften gå i arv till hennes adopterade dotter Kameo, förvrids den biologiska dottern Kalus av ilska. Hon går så långt att hon frigör den onde trollhövdingen Thorn ur sitt stenfängelse. Hon och Thorn kidnappar Kameos släktingar och samtidigt rasar kriget nere i ett område som kallas Badlands, ovanför vilket det skyddande magiska kungadömet svävar. Det är här som Kameo och hennes familj bor och den majestätiska tronsalen är en magisk syn. Kameo rusar genast iväg för att rädda sim familj, men i spelets upptakt besegras hon av Thorn som också berövar henne förmåga att förvandla sig. Hon måste nu återfinna sina tre förlorade krigarformer och hitta de övriga sju för att kunna besegra det onda trollet. Handlingen i Kameo: Elements of Power är inte svårare än så, även om det finns några små tvistar längs äventyret. Men den lättviktiga handlingen passar som handen i handsken i ett spel som inte tar sig själv på allt för stort allvar och därför lyckas utmärkt med att underhålla mig.

Djupt inne i skogen hittar jag ett uråldrigt förvildat träd som håller farbror Halis fången innan barken. Med en bister uppsyn skickar trädet ut sina rötter för slå undan fötterna för mig och skakar loss gröna troll som faller ner attackerar mig från sin höstfärgade trädkrona. Jag måste först förvandla mig till den boxande blomman Pummelweed för att boxa iväg de exploderande snäckskalen mot trädet och när de exploderar gäller det att med stenhögen Rubble lobba in bumlingar i munnen på den mullrande eken. Det här är ett bra exempel på hur bossarna fungerar i Kameo. De är stora, kräver en hel del taktik och det är inte det lättaste att komma underfund med hur man ska göra första gången man stöter på dem. Det finns tyvärr inte speciellt många bossar, en i slutet av varje större nivå samt en hel rad så kallade skuggtroll som du måste besegra för att få tillgång till nya krigarformer. Dess kuggtroll påminner dock en hel del om varandra och är inte alls lika roliga som de riktiga bossarna.

Kameo är ett äventyrsspel ur den klassiska skolan, där dina krigarformer hjälper dig att ta dig fram genom nivåer och löser enklare pussel. Den boxande blomman kan borra sig ner i marken och på så vis ta sig under stängda grindar, med vattenkrigaren Deep Blue kan du släcka eldar och ta dig fram under vattnet och med iskrigaren Chilla kan du precisionskasta isspjut och klättra uppför isiga bergsväggar. För det mesta finns det bara en lösning på varje givet problem, men efter ett tag blir det nästan intuitivt vilken krigarform du ska använda härnäst och spelet saknar sannerligen inte variation. Tyvärr finns det ett problem med att det är så varierat. Rare har valt att använda samma kontrollupplägg för samtliga tio krigare, där man utför olika attacker med avtryckarna och har andra krigare som snabbval på de vanliga knapparna. För det mesta funkar det utmärkt, men i just Kameos fall är hennes enda attack en spark som kräver att man trycker in bägge avtryckarna och när man bara trycker in en så hoppar man eller börjar sväva. Som ni förstår är det inte idealiskt i trånga situationer.

Jag är inte heller helt nöjd med hur man kontrollerar vattenkrigaren under ytan. Du gasar nämligen med den vänstra avtryckaren och styr i alla riktningar med den vänstra analoga spaken. Men bortsett från dessa problem, så är det mycket imponerande vilket gediget gäng krigare som Rare ställer till ditt förfogande och du kan även uppgradera deras förmågor genom hela äventyret genom att samla på frukter. Annars handlar det väldigt lite om samlande som Rare tidigare haft en tendens att överdriva i sina spel. Det finns inga passager där du måste samla ett visst antal föremål utan det är upp till dig hur mycket du vill utforska.

Min favoritkrigare blev stenröset Rubble, som är effektivt när det kommer till att smiska troll. Även den boxande blomman Pummelweed är ett bra alternativ och när du har jabbat in några kombinationer saktas tiden upp och då kan boxa fiender i "bullet time". En annan favorit är eldmyran, men honom får man tillgång till väldigt sent i spelet så vad han gör får ni upptäcka på egen hand.

Även om handlingen inte är den mest engagerande i Kameo så är det svårt att inte gilla spelets olika karaktärer och den övergripande designen. Det märks dock att det huvudsakliga spelet från början utvecklades till förra generationens konsoler, då spelets vanliga nivåer sällan bjuder på speciellt många fiender eller överdriven storskalighet. Däremot rasar ett krig med tusentals troll och älvkrigare nere på den stora Badlands-slätten så binder samman spelets byar och de större nivåerna. Badlands är en mycket imponerande syn. Kameo har under äventyret vissa specifika uppdrag som måste utföras på tid nere på slagfältet. Bland annat måste hon hjälpa till att spränga pansarvagnslikande farkoster som trollen byggt och ett stort fartyg som bombarderar det magiska kungadömet uppe i himlen.

Kameo är ett mycket vackert spel. Naturligtvis pressar Rare inte hårdvaran i Xbox 360 speciellt hårt, men det finns platser och scener som klart och tydligt visar oss en försmak av vad vi har att vänta under de kommande åren från maskinen. Rare har strösslat med partiklar och blänkande, reflekterande ytor även om karaktärsmodellerna är relativt polygonfattiga. När det kommer till musiken har Rare fångat stämningen i spelets olika miljöer perfekt och alla ljudeffekter och röster är välgjorda. Tyvärr är själva huvudäventyret inte speciellt långt, även om det för normalspelaren säkert tar omkring tolv timmar att spela igenom. För mig kändes det som ett alldeles lagom långt äventyr, även om det kändes sådär tomt som det alltid gör när ett bra spel tar slut. Därefter finns möjligheten att spela de mer omfattande nivåerna tillsammans med en kompis, men eftersom spelet inte höjer svårighetsgraden så susar man igenom samarbetsnivåer relativt snabbt. Jag hade hoppats att detta skulle vara lite mer utmanande och underhållande. Det är synd för jag hade gärna spelat vidare med Kameo i några timmar till, för så roligt, varierande och charmigt är hennes äventyr.

-----------------------------------------------------------------------------------
Jonas Mäkis 2:a åsikt
Vid sidan av Condemned, är det faktiskt Kameo jag fastnat för allra mest till Xbox 360. Rare bjuder på ett väldigt gammaldags äventyr med genuint mysig sagodesign och en tydlig uppdelning mellan gott och ont. Att spelet från början var tänkt till förra generationens konsoler avslöjas endast genom de något kantiga omgivningarna, i övrigt är det fullständig toppklass rent grafiskt. Visst kan det lite för ofta bli variationsfattigt och stundtals känns det lite oklart vad man ska göra, men sammantaget är Kameo riktigt bra. 8/10