Kaze and the Wild Masks

Det är inte många spel nu för tiden som får mig att känna mig som ett barn igen, men Kaze and the Wild Masks tar mig tillbaka till tiden när Donkey Kong Country-serien gick varm på min Super Nintendo (eller ja, det var väl mer min brors, men ändå). Jag får samma känsla nu som jag fick som liten pojk. Och jag älskar det. Kaze and the Wild Masks lånar nämligen rejält från Donkey Kong Country, vilket jag kommer återkomma till, men absolut inte på ett sätt som plagierar. Det här är istället ett spel som har tagit de bästa bitarna från forna sidscrollande plattformsserier som Sonic the Hedgehog och Super Mario och gjort det till vad som kan vara det absolut bästa spelet i genren på många år.

Du spelar som kaninen Kaze som måste rädda världen från onda och enorma grönsaker, som helt plötsligt fått liv. Samtliga fiender i spelvärlden är nämligen på ett eller annat sätt en frukt eller grönsak. Hoppa på dess huvuden och du besegrar dem, förutom vissa som är taggiga och annat. Du vet hur det fungerar i denna typ av spel. Tyvärr kan du helt missa berättelsen i detta spel. Du får en liten kort, intetsägande videosnutt innan du börjar spela som är starten på spelet. Det är i princip det du får. Bakgrundsberättelsen till varför grönsakerna blivit galna får du istället via stillbilder. Varje gång du lyckas hitta och samla de fyra bokstäverna som utgör namnet Kaze på en bana låser du upp en ny bild. En bild per bana. Berättelsen hade kunnat vara riktigt stark om den gjorts på ett annat sätt, för det är en spännande utveckling som leder fram till det onda, men jag gillar inte riktigt sättet det görs på.

Vox Game Studio har däremot lyckats göra ett spel som är utmanande, men inte frustrerande. Det känns aldrig som att spelet fuskar och är orättvist utan jag kände hela tiden att det var jag som klantade till det. Men visst kan det bli rejält utmanande när det krävs fullständig precision. Spelkontrollen är dock supertajt och jag levde mig in i varje knapptryck. Som hjälp på vägen har du en liten ande som visar din hälsonivå. Tänk Aku Aku i Crash Bandicoot. Du går från ingen ande, där nästa träff sänker dig till röd ande vilket ger en bonusgång du kan bli träffad till gul där du får ytterligare en träff. Mycket får mig som sagt att känna den där gamla Donkey Kong Country-känslan. Redan väldigt tidigt fick jag spela en bana där jag skulle flyga genom en bana med taggiga växter. Det är i princip Bramble Blast från Donkey Kong Country 2. Du vet den där banan med den fantastiska melodin Stickerbush Symphony.

Skillnaden här är att det inte är en fågel som lyfter dig genom banan, du är fågeln. Sättet olika djurförmågor implementeras här skiljer sig från hur jag hanterade Rambi the Rhinoceros och Enguarde the Swordfish. Det är här the Wild Masks från speltiteln kommer in. På vissa banor finns olika masker som har form av ett djur. När Kaze tar på sig denna mask får hon speciella förmågor. Tigermasken låter dig hoppa och klättra på väggar och fågeln låter dig flyga till exempel. Banorna är perfekt utformade för de olika egenskaperna. Vissa av dem används till och med i strider mot varje spelvärlds boss. Japp, även här är upplägget detsamma som när du försöker ta dig fram till King K. Rool. Spela igenom en värld, besegra bossen och ta dig visare till nästa värld för att göra om det igen. De är varierade och bjuder på speciella hinder. Isvärlden är till exempel hal (som is). Vanliga maskfria Kaze kan glidflyga genom att använda sina öron som propellrar. Dixie Kong, någon? Bonusbanor finns det också. Två per bana. De är oftast finurligt undangömda och kan vara svåra att hitta. Bonusnivåerna handlar sedan om att besegra X antal fiender eller samla X antal ädelstenar på en viss tid.

Det är svårt att hitta någon som jag inte gillar. Musiken är riktigt bra, om än inte samma klass som David Wise i DKC-serien och grafiken är väldigt vacker. Fienderna är så smart gjorda. Som de små ärtorna i sitt blad som de i en vattenbana använder som båt och i en annan att flyga med. Stora arga morötter och mindre morötter som ser livrädda ut när de åker kälke. Eller att majskolvar används som missiler. Den som lade fram denna idé på planeringsmötet borde få en kram. Jag önskar dock att bossarna hade varit lika påhittiga i utseendet, men det är ett väldigt litet klagomål. Bossfajterna är dock rejält påhittiga och varierande där det klassiska hoppa tre gånger på huvudet gäller.

Jag kan verkligen inte rekommendera det här spelet tillräckligt för alla som gillar plattformsspel av den gamla nostalgiska typen. Här finns allt som gjorde Donkey Kong Country, Sonic the Hedgehog och Super Mario Bros. så bra. Letar du efter ett spel i denna genre behöver du inte leta längre än till Kaze and the Wild Masks.