Killing Floor 3
Det är snart nio år sedan Killing Floor 2 släpptes, kan trean toppa sin föregångare eller blir det ett magplask? Vi har testat...
Killing Floor 3 gör inte mycket för att vara innovativt. Det är simpel action med fokus på intensiva PvE-matcher tillsammans med vänner, och med det grundreceptet lyckas utvecklaren Tripwire återigen underhålla en som spelare. Tyvärr blir det dock snabbt uppenbart att det både saknas djup och ett långsiktig spelglädje när timmarna börjar ticka förbi, och vad som förmodligen borde varit en Early Access-titel i dagsläget hade mått bra av några fler månader av utvecklingstid, detta trots att det redan gått nio år sedan del två.
Att ge sig i kast med det medryckande råröjet som väntar Killing Floor 3 är varken svårt eller utdraget. Efter en ytterst kortfattad introduktion och tutorial så bär det av mot första uppdraget, och precis som många gånger förr så handlar det om att pricksjuka den ena vågen av zombie-liknande monster efter den andra samt överleva ett hav av anstormande fiender. Vad som är nytt i trean kontra dess föregångare är sedan, i ärlighetens namn, inte speciellt mycket, men nytillkomna tillskott kan förmodligen splittra fanskaran.
För numera handlar det mer om att vara duktigt på att manövrera miljöerna, och med nya möjligheter att ducka, glida och klättra blir det snabbt en katt-och-råtta-lek där tiotalet monster jagar en över terräng och diverse hinder. Mängden fiender är dock inte lika saftig som det var i Killing Floor 2, men denna gången är ens motståndare betydligt mer aggressiva i sin natur och deras AI ska även ha blivit uppdaterad för att inte längre vara lika korkade som en burk kidneybönor.
Personligen är jag dock inte helt förtjust i hur fienderna beter sig i denna uppföljare, detta då det känns mer som spelare-magneter än riktiga varelser. Så fort en våg inleds så dyker fiender upp från alla håll och kanter, och då de snabbt kan skapa en klunga runt ens karaktär (vilket oftast leder till ett nederlag) blir deras overkliga laserfokus oftast mer irriterande än underhållande utmanande. Inte heller blir det bättre när det känns som fienderna kan teleportera sig bakom ens karaktär, och jag vet inte hur många gånger jag har tittat bakom ryggen (och kusten varit klar) för att sekunden senare ha 4-5 stycken blodtörstiga fiender som nafsar en i hälarna.
Själva actionsekvenserna är däremot "helt okej", speciellt när man lirar med en grupp vänner, och det är lätt att ge sig i kast med en match till - eller åtminstone initialt när allt är nytt. Efter att ha investerat ett par timmar märker man dock av att det saknas en del innehåll och variation, och med endast åtta kartor (där många är tämligen lika varandra) och tre olika bossar så blir det snabbt lite tjatigt. Tripwire har redan bekräftat att spelet ska uppdateras med nytt innehåll under en lång tid framöver, och med tanke på livslängden på Killing Floor 2 så finns det ingen anledning att tro att studion inte kommer hålla vad de lovar.
Något utvecklarna dock kände var viktigt att lägga till innan release ett så kallat Battlepass där man kan, i utbyte mot riktiga pengar, få äran att tjäna in olika kosmetiska föremål. många spel erbjuder liknande lösningar i dagsläget, och det är inte ovanligt för studios att försöka möjlka sin spelarbas på mer pengar även efter att deras spel har lanserat. Vad man tycker i frågan är såklart högst individuellt, men i det här fallet är det svårt att ignorera faktumet att man har mage att erbjuda ett battlepass till ett spel man redan har köpt när titeln i fråga inte känns färdigutvecklad till att börja med.
För just nu är Killing Floor 3 mest ett dugligt actionspel med potential att nå högre upp på betygstegen i framtiden. Grafiken kan bli bättre, prestandan kan justeras och spelbarheten kan byggas ut till det bättre. Grunden finns här, inget snack om saken, men det behövs mer än så för att man ska vilja stanna någon längre stund i Killing Floor 3.





