Skip to main content
Recensioner King of Fighters: The Saga Continues

King of Fighters: The Saga Continues

Helt utan pompa, ståt och fanfarer släpps äntligen inte bara ett, utan två King of Fighters-spel officiellt i Sverige för första gången. Är det värt sitt budgetpris för två halvgamla titlar?
Mikael Sundberg Filmbolag 4 januari 2005

King of Fighters-serien har alltid hållit hög kvalité, även om spelen har bytt spelsystem ganska rejält genom åren. Den stora höjdpunkten kom 1998, men de senaste två spelen (2002 och 2003) har också varit riktigt gedigna. Hela tiden handlar det om pixelperfekt fighting, massvis av karaktärer och mer personlighet än alla Street Fighter-spel tillsammans.

Den här samlingen innehåller alltså King of Fighters 2000 och King of Fighters 2001. Trots att bara ett år skiljer spelen åt finns det några grundläggande skillnader. Låt oss börja med 2000.

I grunden fungerar spelet som ett klassiskt 2D-fightingspel. Spelet har sammanlagt 36 spelbara figurer (de två bossarna inräknade). Den kvinnliga boxaren Vanessa, fribrottaren Ramon, livvakten Seth, lönnmördaren Lin och den lilla sumotjejen Hinako tillhör nyheterna, tillsammans med Kula Diamond, en liten Britney-inspirerad tjej med istema. Du har tre figurer i ditt lag, och byter figur vartefter de blir besegrade. Efter max fem ronder är alltså matchen över. Sedan 1999 finns också en fjärde lagmedlem som fungerar som hjälpfigurerna i Marvel vs Capcom-spelen. Du kan alltså kalla in denna för att göra en extra attack, som kan hjälpa dig att hålla fienden på avstånd eller förbereda en snygg kombination. För att göra det hela lite mer komplicerat, men som en bonus för Neo-Geo-fans, finns också flera dolda figurer att välja som medhjälpare. Du kan få fram Nakoruru från Samurai Shodown, Geese från Fatal Fury, eller varför inte konsolens maskotar Neo och Geo? Det här ger spelet en extra touch som får det att kännas väldigt genomarbetat och, vågar jag säga, kärleksfullt.

Grafiken är identisk med originalversionen, vilket betyder pixelliserade figurer i lågupplösning med hyfsat enkel animation. Att karaktärerna trots detta känns så levande är ett bevis på SNK:s skicklighet när det gäller tvådimensionell grafik. Bakgrunderna är tjusiga och musiken är omarrangerad från originalet, och faktiskt bland den bättre i serien. Även alla stillbilder och mellansekvenser mellan striderna tillhör seriens höjdpunkter. Däremot har spelet av någon bisarr anledning den mest värdelösa musiksnutten när man väljer figurer. "Du-dup, du-dup, du-dup", samma två toner om och om och om igen. Välj snabbt för din egen skull.

Trots att inte mycket är nytt i den här versionen känns ändå spelet ganska gediget. Kontrollen är fläckfri, och datormotståndarna erbjuder utmaning utan att bli löjligt övermäktiga som i en del andra SNK-spel. Med ett par kompisar räcker King of Fighters 2000 länge.

Men så var det dags för nästa spel. King of Fighters 2001 har fräschats upp betydligt, vilket i det här fallet innebär högupplösta och laggiga menyer, hysteriskt fula porträtt signerade Nona, suddiga och färglösa "högupplösta" bakgrunder (som dock går att byta mot de gamla bakgrunderna, som tyvärr var fula de också), och musik som visserligen är omarrangerad, men inte var särskilt bra till att börja med. Spelet är i grunden ett av seriens svagaste. Trots att figurgalleriet fortfarande är stort saknas känslan. Det hela är sladdrigt och fladdrigt och inte alls särskilt kul.

Istället för att ha tre spelbara figurer och en medhjälpare kan du här välja att ha tre medhjälpare och bara en kämpe, eller någon annan kombination av de fyra. Det här gör direkt att balansen försvinner, för givetvis är det effektivast att ha en ensam, extra stark figur med tillgång till tre medhjälparattacker. Det tog inte lång tid för fansen att hitta en lång rad livsfarliga kombinationer.

Det finns förstås ett gäng nya figurer, vilket höjer utbudet till hela 42 olika, men ingen av dessa blev någon favorit och allihop försvann redan i nästa spel. Konspirationsteoretiker menar att det beror på att koreanska Eolith gjorde spelet åt SNK, men SNK äger fortfarande figurerna... de tycker bara inte om dem. Charmigast är kanske Angel, en mexikansk brotterska som leker ko. Mindre charmiga är K9999, en misslyckad klon med referenser till animen Akira, den fäktande och självmordsbenägna Foxy, samt hjälte-wannaben May-Lee.

Med tanke på att King of Fighters 2001 är ganska misslyckat blir budgetpriset på ungefär 300 kronor för bara King of Fighters 2000 helt plötsligt inte lika attraktivt. Det är dock fortfarande ett gediget spel och en bra uppvärmning inför kommande Playstation 2-konverteringar (med King of Fighters 2002-2003 i nästa paket) för er som inte bekantat er med serien än. Spelkänslan finns fortfarande där, trots ett fyra år gammalt spel och tio år gammal grafik.

Ytterligare betyg

Grafik
5 / 10
Ljud
8 / 10
Spelbarhet
8 / 10
Hållbarhet
7 / 10
7
Bra av 10 · Gamereactor Sverige
Fördelar Bra kontroll, massor av karaktärer, 2000 är riktigt kul.
Nackdelar 2001 känns taffligt, grafiken är bitvis från stenåldern.
Fullständig profil 1 516 publicerade artiklar
7
Bra Nätverksbetyg över 1 utgåvor
Fakta om spelet
Utvecklare SNK Playmore
Utgivare Ignition
Testat på PS2/Xbox
Genre Fighting
Plattformar
Xbox PS2
Varför lita på Gamereactor
23 Utgåvor Var och en med egen redaktion och egna betyg.
1998 Publicerar sedan Oberoende ägd hela tiden.
100% Hands-on Skrivet utifrån tid med spelet, aldrig pressmaterial.
1–10 Nätverksbetyg Varje utgåvas betyg, sammanvägt och visat.