Det borde ju i grund och botten inte vara så värst komplicerat tycker man. Det där med att ta en gammal mer eller mindre känd, omtyckt klassiker och kärleksfullt lyfta in i samtiden - kryddat med väl avvägda uppgraderingar. Visst, alla gamla spel kan så klart inte ges fullt lika mycket tid och möda som exempelvis nyversionerna av Demon's Souls eller Halo fick. Men även enklare moderna portar så som Quake eller Turok har tydligt visat prov på vad som med relativt ringa medel faktiskt går att åstadkomma.
För det är direkt ledsamt att behöva säga det, men Kingpin: Reloaded är en skymf, en misslyckad karikatyr, en skugga av vad som kunnat bli något alldeles extraordinärt Här snackar vi trots allt om en av förstapersonsskjutarnas (FPS) mer underskattade klassiker som på sin tid var fylld av nytänk och normbrytande design. Men som dessvärre hade också hade oturen att lanseras i skuggan av Half-Life, vilket också kan ses som förklaring till att så få faktiskt minns eller ens fick chansen att lira det kontroversiella spelet när det begav sig.
Jag önskar inget hellre än att kunna spruta superlativ över Kingpin: Reloaded, hylla det till skyarna som den pånyttfödelse det hypervåldsamma, mörka FPS-äventyret faktiskt förtjänar. Originalet är trots allt något jag personligen har väldigt goda och positiva minnen från. Våldsamt, blodigt och mörkt med en spelvärld där lösningen inte nödvändigtvis alltid låg i att dra fram puffran och blåsa skallen av motståndaren.
Spelet var ju som bekant dessutom fullt av nymodigheter som fick den brutala upplevelsen att sticka ut från mängden. Allt från ett system som särskiljde på var man orsakade skada på sitt motstånd till möjligheten att rekrytera hantlangare, modifiera dina vapen och samtala med så gott som varenda liten usling som kom i din väg. Lägg därtill musik skapad av ingen mindre än Cypress Hill så var Kingpin i sanningen en upplevelse utöver det vanliga.
Felfritt, nej verkligen inte, men aspirationer och fantasi, det hade studion rikligt av. Så tanken på att ännu en gång få springa runt i de art deco-inspirerade, smutsiga miljöerna och utgjuta hämnd mot Nikki Blanco och den titulära Kingpin efter de två skickat sina råskinn på en, det är en tilltalande sådan. En resa väl värd att uppleva igen, även om det på många sätt är ett spel som idag upplevs som betydligt mer avtrubbat och oskyldigt än när det lanserades för snart 25 år sedan.
Det var sagt att Reloaded skulle vara ett passionsprojekt, men efter tre långa år och perioder av absolut tystnad från utvecklarna kunde man ha börjat ana ugglor i mossen. Vilket också snabbt blev tydligt bara minuterna in i spelet, ett buggfyllt, ofärdig elände som tyvärr bara framstår som en hoppfull, snabb cashgrab. Här påstås finnas uppgraderingar under huven - widescreenstöd, finjusteringar i spelupplevelsen, nya uppdrag och moderniserad grafik. Men det hela framstår mest som ett billigt texturepack med överdriven bloom-ljussättning.
This is not the remaster you are looking for.
Ofärdigt är det ord jag närmast skulle använda för att beskriva Kingpin: Reloaded, och det gör verkligen ont hela vägen in i benmärgen att säga det men detta är verkligen inte ett projekt värt att stötta. Nästan 200 spänn, rakt ner i sjön och det faktum att grundupplevelsen är intakt är tyvärr inte anledning nog att lägga varken tid eller pengar på denna sorgliga nedgradering. Kingpin förtjänar så mycket mer och Reloaded är inget annat än en framstressad röra som belyser en klassiker i sämsta möjliga ljus.