Kirby, den evige republikanen, står inför ett ideologiskt dilemma när hans ärkefiende, den oduglige King Dedede finner sig kidnappad av en larvliknande varelse på en jättebönstjälk. I vad som inte kan vara annat än en legendarisk uppvisning i urskiljningslös höviskhet ger sig Kirby av för att rädda honom i vad som visar sig vara ett av hans mest underhållande äventyr på många år.
Kirby: Triple Deluxe är ett välbehövt inslag i en serie som sedan Kirby's Epic Yarn för över tre år sedan inte imponerat nämnvärt. Utan att vara konservativa behåller utvecklarna Hal Laboratory det som fungerat allra bäst i tidigare spel; seriens traditionella spelstil får en välbehövd injicering av påhittiga nyheter och tredimensionell finess. Med många nya typer av krafter att suga upp (hela tjugofem stycken allt som allt) ges gott om möjligheter för variation, och förutom den obehagligt våldsamma skalbaggskraften är de alla väl anpassade till spelets bekymmerslöst färgglada estetik.
Den allra mest imponerande av dessa nya krafter, kallad Hypernova, är inget annat än spelets slutgiltiga hån mot världens astmatiker. Kirby, som skrutit med sin lungkapacitet i över tjugo år, kan suga i sig en bit av en magisk bönstjälk för att mångdubbla sin sugförmåga och andas in inte bara fiender utan stenar, träd, bossar och hela sektioner av banan. Vissa pussel kräver dock ett ömmare handlag, och roligast har jag när jag byter krafter stup i kvarten, eller till och med spelar helt utan dem. Att spela utan krafter gör inte bara spelet mer utmanande; det gör de annars lite (men bara lite) enformiga bossfighterna långt mer underhållande.
3D-funktionen används otroligt väl, både rent visuellt och spelmekaniskt. Djupseende är en verklig tillgång när fiender kastar sig mot dig från bakgrunden.
Som namnet antyder (det tog ett bra tag innan jag insåg att "Triple Deluxe" anspelade på konsolens 3D-funktion) har spelvärldens tredje dimension givits mycket uppmärksamhet, och används inte bara som extra ögongodis. För- och bakgrunden utnyttjas av såväl fiender som Kirby själv, och 3D-funktionens visuella "wow-faktor" är sekundär till diverse spelmekaniska finurligheter. De olika nivåerna hjälper dessutom till att fräscha upp det gamla "gå åt höger"-konceptet som plågat plattformsspelen så länge de funnits, och ger nytt djup till mekaniken, bokstavligen.
Ett konstant flöde av nya, fräscha utmaningar kräver dessutom att många av krafterna utnyttjas på både oväntade och underhållande vis; till exempel ska Hypernovan användas för att rulla en snögubbes huvud tvärs över en synnerligen lavatät bana. Vanligtvis hade jag kanske stört mig på snögubbens ganska jättekorkade val av "bostad", men att rulla hans avhuggna huvud fram och tillbaka bjöd på tillräckligt mycket morbid underhållning för att blåsa bort sådana eventuella reservationer.
Det bör konstateras att vissa element använder konsolens gyrofunktion. Det är inte alltid helt välkommet att behöva vrida på en ökänt positionskänslig Nintendo 3DS.
Trots att äventyret i sin helhet är nästan precis så långt som man skulle kunna vänta sig (runt åtta timmar beroende på spelstil) har Hal Laboratory dessutom valt att fylla spelvärlden med såväl användbara som rent estetiska samlarobjekt. Dessa är ofta klurigt gömda och kräver inte sällan särskilda krafter för att nå, tillsammans med listig användning av för- och bakgrundsnivåerna. Som om inte det vore nog finns dessutom ett antal extra spellägen utanför huvudspelet, däribland ett Super Smash Bros.-inspirerat fightingspel (det är ju trots allt Hal Laboratory vi har att göra med) och ett rytmspel med den oväntat musikaliske King Dedede. Dessa är visserligen inga mästerverk, men tillräckligt underhållande för att ge någon timmes extra speltid här och där.
Som Super Smash Bros. fast med bara en karaktär! Precis vad jag alltid önskat mig!
Mot slutet av grundspelet överraskades jag av en underligt plötslig svårighetsgradsupptrappning (hoppla, vilket ord!) som resulterade i någon timmes oönskad frustration i vad som dittills hade varit en mycket behaglig, om än något lätt upplevelse. Det är visserligen inget ovanligt i plattformsspel, där retro-inspirerad hänsynslöshet aldrig är långt bort, men det kändes här en smula omotiverat.
I det stora hela gör ändå alla dess styrkor och kreativa innovationer att Kirby: Triple Deluxe står sig som en av seriens bästa titlar på länge. Det är det första 3DS-spelet som fått mig att frivilligt lämna 3D-funktionen på permanent, och med konstant variation, välputsat mekanik och ypperligt utformade nivåer kan det omöjligt vara annat än ett av de främsta plattformsspelen till Nintendo 3DS. Även om jag som astmatiker känner mig en smula avundsjuk titt som tätt.