Kirby's Return to Dreamland Deluxe

Nintendos stora arsenal av ikoniska maskotar växer sig allt större och starkare men även fast titlar som Splatoon och Bayonetta gör stora framsteg för att etablera sig som Nintendo-klassiker så har de en bra bit kvar innan de når upp till samma nivå av nostalgifaktor som en viss marshmallow-liknande hjälte med världens största aptit. Talesättet "Du är vad du äter" har inte sällan präglat Kirbys äventyr och nu när vi tas tillbaka till seriens tvådimensionella rötter i och med nyutgåvan av den gamla Wii-titeln Kirby's Return to Dream Land är det lika sant som det någonsin varit. Deluxe-versionen som den här texten handlar om är en full remake av det tolv år gamla originalet och har förutom uppdaterad grafik fått en hel del nytt innehåll inbakat i en kompott som både hedrar och bygger vidare på förlagan.

Har du inte spelat Wii-spelet så kan jag fylla i att det handlar om ett klassiskt Kirby-äventyr i två dimensioner där den största mekaniska grundpelaren går ut på att sluka dina fiender för att sedan absorbera deras olika krafter. Vidare används dina förvärvade förmågor till att ta dig framåt i nivåerna och för att upptäcka hemligheter samt lösa enklare pussel. Inledningsvis är det riktigt underhållande att testa vilka krafter de olika motståndarna kan bidra med samt hur dessa kan nyttjas genom att dra analogspaken åt olika håll samtidigt som jag trycker på B i sann Super Smash Bros-anda. Efter ett tag, när jag har lärt känna de förmågor som äventyret bjuder på börjar jag dock ana ett mönster som doftar mer gimmick än dynamiskt äventyr. Fienderna känns ofta lite för strategiskt placerade i förhållande till de pussel som deras respektive förmågor agerar lösning till och som ett resultat av det så blir det en smula övertydligt vad det är som behöver göras. Detta är speciellt fallet när det kommer till de super-förmågor som med jämna mellanrum delas ut av en extra självlysande typ av fiende. Även där kändes det först roligt att exempelvis få svinga ett svärd lika stort som min TV men banan som följer är också alltid helt anpassad till superkraftens rörelsemönster, vilket får det att kännas mer som ett minispel på räls än en naturlig del av nivån.

Det ska dock sägas att de förmågor som jag får utforska under äventyrets gång är roliga att använda och får Return to Dreamland Deluxe att kännas som ett renodlat Kirby-spel av klassisk kaliber, om än med väldigt lätt svårighetsgrad.. Jag som spelade den gamla Gameboy Advance-titeln Nightmare in Dreamland flera gånger om känner igen många av fienderna och deras krafter, vilket bidrar till en mysig nostalgikänsla samtidigt som nyheterna till drömlandets arsenal tillför fina nyheter som samtidigt känns som om de skulle kunnat vara med sedan seriens begynnelse. Två av dessa förmågor är dessutom helt nya för Deluxe-utgåvan och fanns alltså inte ens med i originalet till Wii. Dessa är sand-förmågan och den laser-nyttjande mech-rustningen varav den första passar klockrent in bland Kirbys övriga konster medan sistnämnda förvisso är rolig att nyttja samtidigt som den känns snudd på för kraftfull för att helt platsa.

Kirby's Return to Dream Land Deluxe är som bekant i grund och botten ett klassiskt plattformsäventyr men till skillnad från sin rörmokarkollega, vars nivåer ofta kan bli ganska utmanande, är Kirbys motsvarighet i det här fallet den direkta motsatsen - vansinnigt enkelt. Dels har det att göra med att rätt kraft alltid dyker upp vid rätt tidpunkt, samt att jag inte alltid förlorar min erövrade förmåga när jag tar skada, vilket var fallet under seriens Gameboy Advance-dagar och säkert även senare. Det gör att det aldrig riktigt ligger någon risk i att ta emot en smäll, utöver skadan det gör på livrullen som för övrigt tål en hel del stryk samtidigt som läkande mat finns bakom nästan varje hörn. Visst finns alltid ursäkten att det handlar om ett spel för en mycket yngre publik än jag själv men om jag återigen ska dra en referens till Nightmare in Dreamland som jag tog mig igenom under dagarna då jag faktiskt tillhörde den yngre målgruppen så var svårighetsgraden där aldrig något som satte stopp, utan snarare sporrade mig till att fortsätta.

På tal om utmaning så finns det ytterligare en detalj som gör Kirby's Return to Dream Land Deluxe till en busenkel spelupplevelse och det är den att Kirby kan flyga. Hela tiden. Jag förstår att det låter märkligt att kritisera just den aspekten i en Kirby-titel men väldigt ofta känns banorna designade för någon som exempelvis Mario, som i regel är bunden till gravitationslagen. Hål ska hoppas över och markbundna fiender marscherar mot mig, redo för strid, men med väldigt få undantag kan jag helt enkelt välja att inte delta och istället sväva över hela bunten. Det är såklart inte alltid fallet men tillräckligt ofta för att jag ska sakna någon typ av begränsning i Kirbys aerodynamik. Men när sådana nivåer faktiskt dyker upp, främst i form av kraftiga vindar så känner jag mig dock paradoxalt nog mer frustrerad över min brist på kontroll snarare än att spelet faktiskt kommer med en lösning till mitt problem. För en lösning är det ju i viss mån, åtminstone under ett fåtal banor, men den gör det inte roligare att spela. Det är också värt att nämna att det har lagts till en "extra mode" för den som klarar huvudstoryn som halverar Kirbys livrulle samt lägger till tuffare motstånd ute på banorna. Ett välkommet inslag även fast jag hellre hade sett att en typ av "hard mode" fanns tillgänglig från start så att jag inte behövde lägga ett par timmar på att låsa upp läget jag egentligen ville spela från början.

Något som gör Kirby's Return to Dream Land Deluxe betydligt roligare är att uppleva det med en grupp vänner. Min kritik mot svårighetsgraden står sig förvisso även här men att hoppa runt med upp till tre medspelare är riktigt underhållande, främst sett till det kaos som kan uppstå på ett sätt som Nintendos party-titlar har gjort sig kända för genom åren. Här kan mina vänner enkelt hoppa in och ut med ett knapptryck och får välja mellan att kontrollera en till Kirby, Meta Knight, King Dedede eller Spear Waddle Dee. Sistnämnda är egentligen bara en speciell typ av fiende som har blivit försedd med spjut och känns tråkigt anonym i den annars färgstarka gruppen och jag antar att den bara finns med som en nödlösning för att en ikonisk fjärde karaktär helt enkelt saknades. Oavsett vilka karaktärer som springer runt på bilden så kan jag dock vara säker på att mycket kommer att hända och utöver det självklara i att slag och specialattacker haglar precis överallt så uppskattar jag de små detaljerna som mina medspelare kan interagera med varandra. Vi kan helt okommenterat rida runt på varandras ryggar, stjäla förmågor sinsemellan genom att äta upp varandra och ibland bevittnar jag spontana kramar som utöver att vara mysigt vänliga också bidrar med lite påfyllning av hälsomätaren. Multiplayer är helt klart det rätta sättet att avnjuta Kirby's Return to Dream Land Deluxe.

Roligare blir det i och med en av Deluxe-utgåvans nyheter, nämligen nöjesparken Merry Magoland, vilket är en samlingsplats för klassiska Kirby-minispel som i gott sällskap bjuder på riktigt underhållande party-galenskap i sann Nintendo-anda. Jag känner genast igen ett par minispel som svärdsduellen och bombtennis men överraskas också av flera andra underhållande utmaningar som i flera fall utmanar Mario Partys stora katalog av motsvarigheter. Här kan jag också låsa upp ett stort antal masker som används för att spöka ut mina huvudkaraktärer, något som låter kul på papper men som ser helt vedervärdigt ut i praktiken, då Kirbys enkla ansikte gör att snudd på samtliga masker ser alldeles för detaljerade ut i jämförelse och får mig att tänka på filmen Face Off med John Travolta och Nic Cage.

Kirby har väl aldrig varit känt för sitt starka narrativ och Return to Dream Land Deluxe är föga förvånande inget undantag. Berättelsen skildrar hur Kirby och hans vänner hjälper den strandade resenären Magalor att samla ihop vrakdelar till sin interdimensionella farkost genom att besegra bossarna som har lagt beslag på dem. Mer än så behövs egentligen inte för att hålla en Kirby-story vid liv och även fast mellansekvenserna av oklar anledning ser ut att projekteras på en servett med den knaggligaste av bioprojektorer så fyller de sitt syfte och håller sig i regel tillräckligt korta.

En ny del av berättelsen blir dock tillgänglig efter grundspelets slut, vilket är ännu en nyhet för Deluxe-utgåvan. Här får jag kontrollera Magalor i en epilog som går ifrån Kirbys etablerade "Du är vad du äter"-koncept och ger mig istället ett blygsamt färdighetsträd att välja och vraka bland uppgraderingar som gör karaktären allt starkare och roligare att spela som ju längre jag kommer. Det märks dock att det är tänkt som extramaterial med tanke på hur snabbspelad epilogen faktiskt är, vilket är lite synd för jag hade gärna lagt mer tid på att leka med uppgraderingarna som gjorde Magalor till en långt djupare karaktär än vad Kirby någonsin varit, åtminstone rent speltekniskt. Epilogen tar dessutom itu med flygproblemet som jag diskuterade tidigare och tvingar mig ner på marken med jämna mellanrum, vilket bidrar till en mer utmanande spelupplevelse som jag gärna hade sett mer av i resten av spelet.

Ur ett tekniskt perspektiv är Kirby's Return to Dream Land Deluxe en rejäl uppgradering från originalet till Wii då det är betydligt vackrare att vila ögonen på med tydliga kontraster och estetiska lyft som gör huvudkaraktärerna mycket mer detaljerade. Främst King Dedede har fått sig ett uppsving och ser mycket mer levande ut än för 12 år sedan med ansiktsanimationer som gör mig imponerad av Nintendos ambitionsnivå av att göra en rättvis remake av det gamla spelet. Den ikoniska musikslingan tuffar för övrigt på i bakgrunden och får hela äventyret att verkligen kännas som en äkta Kirby-titel fast i en snyggare modern tappning.

Summa summarum står Kirby's Return to Dream Land Deluxe och faller på att det är ett på tok för lätt spel för att kunna vara speciellt underhållande under längre sittningar. Den moderna stilen som remaken bjuder på bidrar till en visuellt behaglig upplevelse som gör mig genuint sugen på att spela mer Kirby men som en modern plattformare saknas en egentlig utmaning. Den väldesignade epilogen plus möjligheten att kasta sig ut i drömvärlden med vänner är dock vad som lyfter spelet till den nivån att jag trots en hel del kritik skulle rekommendera fans av originalet och Kirby i allmänhet att plocka upp remaken och leva rövare på banorna och i minispelen. Det blir aldrig roligare än vännerna du spelar med.