Ny forskning tyder på att några av solsystemets minsta isiga månar kan hysa hav som ibland kokar under sina frusna skal. Studien, publicerad i Nature Astronomy den 24 november, ger nya insikter i hur formationer som åsar, klippor och "tigerränder" kan bildas på dessa avlägsna världar.
Till skillnad från jorden, där geologin drivs av smält sten, formas isiga månar som Saturnus Mimas och Enceladus, eller Uranus Miranda, av vattens och isens rörelse. Uppvärmning från tidvattenkrafter från värdplaneterna kan få isskal att smälta eller tjockna. När is smälter från botten sjunker trycket, vilket potentiellt gör att vattnet kan nå sin trippelpunkt, där is, vätska och ånga samexisterar och i princip kokar under ytan.
"Denna process kan förklara distinkta ytdrag på små månar som annars verkar geologiskt döda," säger Max Rudolph, huvudförfattare och docent i jord- och planetvetenskap vid UC Davis. På större månar som Titania skulle dock isskalet spricka innan kokningen sker, vilket leder till olika ytformationer.
