En hälsning, en introduktion. Vad skriver man egentligen i sådana här presentationer?
Jag är nog precis som alla människor är, alltså lika avvikande som jag liknar andra. Jag skriver och läser och vandrar på tok för mycket i parker. Konverserar fritt med främlingar och drömmer mer än jag lever. Jag mår bra och jag mår dåligt; sommar och vinter om vartannat.
Men allt det där spelar inte så stor roll egentligen, för det är i mina texter som mitt riktiga jag finns. Alltså: skit i den här usla presentationen och klicka vidare istället. Jag kan inte beskriva mig själv för jag vet inte hur man gör det, så jag vänder mig mot orden och hoppas att mina texter ska fånga er på samma sätt som de snärjer mina egna fingrar.
Jag skriver. Och känner, alldeles för mycket. That's it.
Medlem sedan: | 2011-06-04 |
Kommentarer | 33 |
Alternativt till att skriva något skulle du ju kunna lägga upp någon liten bild som du har illustrerat.
Typ.
Men nu ska jag vara optimistisk. Förhoppningsvis är det bara en tidsfråga innan det vankas ett nytt besök och då får du ta till alla medel för att gå och se honom. ;)
Hehe, mjo förvisso. Kanske borde skriva via PM hedanefter. Dessa gästboksinlägg har blivit nästan uppsattslånga.
Men det spelar ingen roll. Att se honom var det jag kom för och det gjorde jag. Nu kan jag dö utan att behöva ångra det. : >
På så vis. Tänkte att det kanske fanns enklare alternativ att pratas vid. Vi verkar ju ha mycket att diskutera om och gästbokssamtal är allt annat än smidiga.
Det tog lite tid att gräva sig ned i den, det vill jag medge. Just för att den är så annorlunda i jämförelse med hennes tidigare album. Den är så... mångsidig. Nu har jag lyssnat på den ett åtal gånger sen releasen och de absolut starkaste spåren är tveklöst The Last Living Rose, On Battleship Hill, Written on the Forehead samt All and Everyone. Det är absolut inte favoritskivan, men den är mycket tät inpå förstaplatsen.
Säg du råkar inte ha Skype eller något dylikt?
D-Sides har jag inte ens gett en chans. Jag var ganska liten när jag började lyssna på Gorillaz. Jag köpte debuten och levde i ovetandet fram till att Demon Days kom ut. Borde kanske ta och lyssna på den också då.
Nirvana var revolutionerande på sin tid, ja. Musiken är tonårsagressiv och det är väldigt svårt att inte ryckas med, trotts att man hört ackorden säkert 2300 gånger. Spelade Smells Like Teen Spirit på min mammas 45-årsfest för någon vecka sedan. Nu vill jag aldrig höra den igen.
Låter spännande! Någon speciell skiva jag ska kolla upp?
Det var ruskigt synd! Jag kan väl försöka ta en bild eller två åt dig. Inte mycket, men det är i alla fall någonting.
Det är också mina favoriter! A Pefect Day Elise och When Under Ether är nästan perverst vackra båda två. Har börjat lyssna lite mer på To Bring You My Love och jag måste säga att Meet Ze Monsta börjar bli lite av en favorit också. Senaste skivan var dessutom briljant.
Sonic Youth och Gorillaz är riktigt bra. Demon Days är en fantastisk platta, med Kids With Guns och Dirty Harry som de bästa låtar.
Nirvana har jag tröttnat på. Heart-Shaped Box är dock en klassiker, och kommer för alltid ta upp en del i mitt musikälskarhjärta. Från Beck har jag enbart hört Gamma Ray, som också är mycket bra. Väldigt beroendeframkallande dessutom.
Och Dylan... min husgud! Ska se honom på Peace & Love i år.
Åh, nej den har jag inte sett. Har inte ens hört talas om den! Nu blev jag grymligt nyfiken!
Jistanes! Lyssnar du på alla de där banden/artisterna! :o Du gör mig lycklig ska du veta! Känner inte en kotte som delar mina favoritband med mig.
Åsa Ericsdotter har jag hört talas om tidigare, men har aldrig fått henne rekommenderad för mig. Har varit rysligt dålig på att läsa böcker på sista tiden. Vet inte varför faktiskt.
Åh du har då ingen dålig smak inte! Jag har väldigt svårt att välja en favoritfilm, men de där två står tveklöst på min topp 10 lista. Jag är fortfarande osäker på om jag vill sätta Amelie eller Lost in Translation före.
Men jo, med lyrik kan man skapa fantastisk poesi, finkänslig eller rak. Kent är en personlig inspirationskälla, i synnerhet skivan "Verkligen" som känns som ett utdrag ur en av mina svunna livshistorier. Den är nostalgisk och deppig, men orden har varit en del av mig och vad jag blev därefter.
Har du några influenser?
Har pysslat lite med poesi själv. Numera är det mer låttexter dock. Det är en svår dans, att få melodin att flyta ihop med texten och musiken, men när det går är det det bästa som finns.