L.A. Rush

Los Angeles är inte bara silikonens förlovade land utan även bilstaden nummer ett när det gäller bilarnas bilar, av alla årgångar och slag. Och med så många snabba bilar i omlopp så följer snart de obligatoriska streetracing-tävlingarna i dess spår, det är nästan en otvivelaktig lag. Men L.A. Rush känns inte som vilket annat streetracing-spel som helst, det har något lite extra som man märker av direkt. Kalla det coolhet, kalla det attityd. Vad det än är så höjer det mina ögonbryn, inte minst efter jag fick mig en närmare titt på Midways kommande uppföljare i sin Rush-serie.

Det är som namnet avslöjar på Los Angeles gator som det hela utspelar sig och Midway har gjort en skalmodell av staden med sina välkända områden såsom Long Beach och Hollywood. Det är här det handlingsdrivna enspelarläget, story mode, i L.A Rush tar vid. Vår hjälte, en välrenommerad streetracer, befinner sig på världens topp. Han har ett garage fullt av läckra bilar, han har ett fett sponsorkontrakt och han är stenrik. Men naturligtvis håller det inte i sig och plötslig finner han sig utan vare sig bilar eller pengar på grund av en neslig konkurrent. Men han ger naturligtvis inte upp och påbörjar den mödosamma vägen tillbaka mot storhet. Da-da-da-daaaaaa!

Nja, handlingen känns väl kanske sådär - klyschig och förutsägbar som bäst - men Midway lovar ändå att den ska vara något utöver det vanliga. Men när jag väl ser spelet igång så är det inte tankar om standardmässig handling som rör sig i mitt huvud. Istället fylls mina sinnen av bensin och avgaser och jag märker att hur fånigt leende spelar över mitt ansikte, men jag kan helt enkelt inte låta bli. Det finns en frenesi i L.A. Rush som jag direkt associerar med den i Burnout 3: Takedown och som jag verkligen älskar.

Story mode innehåller 80 olika lopp och är utformade på vanligt vis med checkpoints och dylikt, men det är med hjälp av genvägar och våghalsiga hopp man vinner tävlingar. Hopp genom reklamskyltar, genom fönster och över hustak verkar vara nyckeln till framgång men för att ytterligare försvåra det hela så är Los Angeles vägar också fyllda med två av en streetracers värsta fiender; sega bilister och polisen. Alla dessa faktorer skapar en hektisk upplevelse som höjer mitt blodtryck avsevärt och får min adrenalinnivå att öka hundrafalt. När man sedan trycker på nitroknappen så sugs jag in ordentligt och allt jag kan tänka på är "Weeeee!".

Förutom story mode bjuder spelet även på två andra lägen, free roam och cruise mode. Free roam-läget är precis vad det låter som - du kan själv glida runt i Los Angeles och leta efter särskilt våghalsiga hopp eller helt enkelt lära dig stadens alla genvägar. Cruise-läget verkar däremot mer spännande och kan nog knäcka även den mest rutinerade bilföraren. Cruise-mode kan bäst beskrivas som en spelversion av filmen Speed, fast utan bomber och Kenny Riiives. Utmaningen ligger i att den bil man kör inte kan gå under en viss hastighet och man måste undvika att krocka med bilar och andra hinder. Så fort bilen får en skråma så är spelet över. Detta lär nog bli väldigt utmanande, speciellt när gatorna är fyllda av söndagsbilister och annat pack som verkar ha fått sitt körkort mer genom ett mirakel än bilmässigt kunnande. Det ges nog tillfälle att ursinnigt kasta sin handkontroll i golvet mer än en gång kan jag tänka mig.

Som ni kan se på skärmdumparna (som i och för sig inte gör spelet rättvisa) är L.A. Rush vackert. Skiftningen mellan natt och dag visar även på spelets ljus- och skuggsättningskvaliteter och när solen sänker sig över Hollywood Hills så är det bara Axel Foley som saknas. Spelets omgivningar är också till viss del förstörbara vilket naturligtvis är ett måste om man ska skapa kaos på Los Angeles palmkantade gator. Bilarnas skademodell är dock mer detaljerad med avfallande dörrar, krossade rutor och allt annat som hör till. En häftig detalj är att spelet går ner i slow-motion om du har "tur" nog att frontalkrocka med något eller någon. Det är något mysigt med att se krocken utvecklas från den första lilla bucklan i fronten till den totalt intryckta karossen med tillhörande flygtur som med största sannolikhet ger föraren en burksardinsk upplevelse. En rolig grej är även Midways samarbete med West Coast Customs. Japp, killarna som förvandlar en lycklig kille eller tjejs rullande skräphög till en glidande skönhet i MTVs Pimp My Ride har haft flera fingrar med i L.A. Rush och erbjuder även spelaren sina tjänster. För en viss summa pengar naturligtvis.

De första intrycken av L.A. Rush är definitivt positiva. Det ser verkligen ut att kunna ge en några rejäla adrenalinkickar och makalösa upplevelser. Men det som mest attraherar mig är ändå bilutbudet som verkar ha ett härligt stort spann - från Dodge Charger till Hummer H2 - och alla kan uppgraderas och förfinas. Låt oss bara hoppas att spelet inte blir för standardmässigt och för fokuserat på själva finliret med bilarna. Med välgjorda lopp och spännande flerspelarmöjligheter kan L.A. Rush bli riktigt underhållande. Spelet släpps i vinter så då får vi se om pimparna i West Coast Customs kan göra samma underverk i L.A. Rush som med tonårsåken på MTV.