Välgjorda titlar om första världskriget växer inte på träd så Last Train Home har varit lite av ett drömprojekt för mig. Det beror på att perspektivet är så intressant och unikt. I Sverige läser vi inte så mycket om tjeckoslovakiska legionen, men ute i Europa är det ett större samtalsämne än här. Berättelsen handlar om tiotusentals män som försöker ta sig hem men blir djupt involverade i ryska inbördeskriget. Historien om dessa soldater är full av intressanta ögonblick som resan med bepansrade tåg, erövrade stora landområden och den trans-sibiriska järnvägen, förräderi, till att de stal halva av ryska tsarens guldreserver och mycket annat. Det skulle kunna göras till påkostade och spännande filmer.
Du intar rollen som en av de högre rankade ombord på ett pansartåg på väg till Moskva för att säkert ta dig hem igen. Som du förmodligen insett går inte allt rätt till och du och dina trupper hamnar mitt i ett brinnande inbördeskrig. Din roll handlar om att navigera detta kaotiska Ryssland där de röda (kommunister) slåss mot de vita (anti-kommunister) i kampen om landets framtid. För er som läst om första världskriget är detta förmodligen bekant. Du hamnar snabbt i konflikt med kommunisterna, men det dröjer ett tag innan du möter motståndsrörelsen. Trots att dina soldater enbart vill tillbaka till sin nybildade republik ser alla fraktioner dig som ett hot eller en allierad. Du måste därför navigera världen med våld och diplomati.
Att styra tåget är enkelt; du väljer hastighet och sen sköter det sig själv. Beroende på hastighet bränner tåget olika mycket bränsle, därför måste du ändra hastigheten regelbundet.
Det märks tydligt att utvecklarna brinner för ämnet. Det finns ett öga för detaljer i både hur soldaterna uttrycker sig till designen av uniformerna. Kampanjen är uppdelat i berättande via mellansekvenser, kartor där tåget åker genom, händelser och taktiska strider i realtid. Din grupp soldater behöver mat, förnödenheter och annat för att lyckas. Du måste därför stanna tåget regelbundet och skicka ut trupper för att hämta dessa från byar, sjöar, fält eller skogar. Expeditionerna kan vara farliga och riskfyllda. Du har bara ett begränsat antal soldater, vapen, utrustning och ammunition. Du måste även hantera soldaternas ork, vilja, mättnad och om de fryser eller är sjuka.
Äventyret är designat runt den svåraste svårighetsgraden, vilken också är påslagen som standard. Även för mig som regelbundet avnjuter dessa titlar är det utmanande. Det är många komplexa system som samverkar. Du kan om du önskar sänka nivån. Speciellt om du bara är intresserad av striderna eller resurshanteringen. Det finns ett bra utbud av dessa för att skräddarsy din tågresa. Min första smäll var ammunitionshanteringen och bränslet till tåget. Mina soldater skulle hjälpa en by med basala saker för att få mat. Vi gjorde bisysslorna och sköt ett par vargar som terroriserade en liten by. Byborna var tacksamma men mina soldater behövde återvända till pansartåget med maten.
Moskva är vårt första stora stopp och där går inget som planerat.
Då stormar en pluton av kommunistiska soldater in i byn. Mitt uppdrag handlade nu om att skydda byn. Jag hade fyra soldater, varav två hade ett par skott kvar i gevären. Det slutade ungefär som du kan föreställa dig. Uppdraget blev lite av en läxa, uppdraget klassades som enkelt och nämnde ingenting om en attack av den här skalan. Det genomsyrar många av platserna du besöker. Du behöver vara förberedd och jag lärde mig snabbt var jag skulle skicka sex eller fler soldater och var jag kunde skicka tre stycken. Den andra stora problematiken var bränslet till loket. Jag hade svårigheter i början att hitta nytt bränsle. När det tar slut står tåget still och soldaterna måste då gå långt ut på kartorna oftast med högre risker och ökad risk för utmattning. Däremot när det började fungera för mig lossnade mycket av svårigheten.
Kombinationen av alla interaktiva system gör detta i mitt tycke till ett överlevnadsspel. Du måste hela tiden göra val och tänka på riskerna. Hamnar du i strid har du soldater vilka rankar upp och blir bättre. De kan också utrustas med nya vapen och annat över tid. Du har också ofta tillgång till artilleri med ditt tågs kanoner. Behöver du saker kan du köpa detta eller hitta saker av värde i miljöerna. Att lära sig att använda allt till din fördel är din väg till att kunna överleva. Jag blev helt uppslukad av både berättelsen och den historiska inramningen. Det beror förmodligen på mitt intresse i tidsperioden men också på att det är en engagerande berättelse. Jag gillar också svårighetsgraden som hela tiden tvingar mig att tänka på besluten jag fattar. Striderna har tyngd och positionering är superviktig. Det är även väldigt stressigt, alla val du gör avgör hur långt du kommer och det känns hela tiden som en tävling mot klockan.
Dag och natt är viktiga. Du måste ha trupper i arbete både på kvälls- och dag-pass.
Jag upptäckte redan från starten hur pass viktigt det är att förstå vad du gör. Du kan sätta trupper på olika positioner i tåget. Det kan handla om vem som sköter kanonerna till att lasta in kol i tågmotorn. Kanonen kan avgöra strider på kartan. Du behöver både en soldat för skiftet på dagen och en för natten. Utöver det behövs trupper att skicka ut på expeditioner. I striderna kan du använda förmågor, smyga och göra mycket annat. Det gör att varje soldat är viktig och fyller en funktion både på kampanjkartan och i striderna. Helheten är något jag verkligen vill ta fasta på för den formar en riktigt engagerande upplevelse, med en historiska röd tråd som genomsyrar världen vi reser genom.
Självklart kunde jag hoppats på lite större kartor och mer tryck i grafiken. Det behöver poängteras att miljöerna ser bra ut och detaljerna på soldaterna är bra. Det är främst i mellansekvenserna när det isometriska perspektiv byts ut till att visa karaktärerna på nära håll som bristerna blir tydliga. Grafiken hindrade inte mig från att ha väldigt roligt med titeln. Det gjorde inte musiken eller ljuden heller. Ljuddesignen är för det mesta riktigt bra. Det låter bra och röstskådespelet håller mig engagerad i berättelsen. Att soldaterna pratar sitt hemspråk är en bonus jag uppskattar. De gör de både i mellansekvenser och ute på slagfälten. När tåget tuffar genom byar och städer är det väldigt harmoniskt att bara luta sig tillbaka och lyssna på det.
Världen är trivsam och detaljerad med små byar, skogar och fält.
Även om ljudet är tillräckligt bra ansåg jag inte att musiken var på samma nivå. Den blir anonym och tråkig i sitt försök att ligga i bakgrunden till ett historiskt krigsspel. Det är moderna orkestrar som aldrig riktigt lyfter upplevelsen. Mitt förslag på en förbättring hade varit att försöka fånga tidsandan mer med mycket mer lokal musik från tidsperioden. Använd historiska referenser och bjud in musiken som fanns där och då i upplevelsen. Vi har samlingar av bevarad musik från 1910-1925. Det utbudet går att sålla och göra remasters av för en titel av den här kalibern. Skulle det saknas lokal musik från länderna involverade kanske en skicklig musiker kan återskapa något trovärdigt med tidsandan i åtanke. Nu blir det för mycket av en pampig orkester.
Helhetsmässigt är Last Train Home ett riktigt bra försök att tolka tjeckoslovakiska legionens resa genom ett krigshärjat Ryssland. Det bjuder på intriger, förräderi, strider och spännande händelser. Med ett fokus på överlevnad höll det mig engagerad och resan tog mig strax över 30-timmar att klara av. Det är en lång tågresa som belönar den historieintresserade och tänkande spelaren. Bristerna i grafik och musik stoppar inte detta från att erbjuda ett av årets mest intressanta upplevelser. Med tanke på att mindre utvecklare främst lägger sitt krut på flerspelarspel i förstaperson under denna tidsperiod är detta en frisk fläkt. Det är sällan vi får så här bra upplevelser under tidsperioden för en ensam person. Det är i mitt tycke värt att uppmärksamma lite extra.
Konsten och dialogen är riktigt bra. Även målningarna du ser ibland i dialoger är trivsam att kolla på.