Svenska
Gamereactor
recensioner
Last Window: The Secret of Cape West

Last Window: The Secret of Cape West

Ett hyreshus, ett gäng inneboende och otaliga mängder med hemligheter. Sophie har besökt Cape West och har löst massor med mysterier

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Det är bara några dagar innan julafton. Din chef har tappat julstämningen och blir så grinig att han på stående fot ger dig sparken. Du som bara hade några fjuttiga korvören till att börja med. För att göra hela smeten riktigt slabbig kommer hyresvärdinnan och tjatar om hyran, medan hon i samma andetag upplyser dig att hon sålt kåken och att du förväntas flytta inom en vecka. Ho, ho, ho, ha en gladelig jul.

HQ

Upptakten för exsnuten Kyle Hyde är helt enkelt inte den bästa, och värre ska det bli. Det visar sig snabbt att hyreshuset Cape West och dess inneboende har fler hemligheter än vilken politiker som helst. Det som från början var lite lätt snokande kring varför kåken ska säljas blir en riktigt komplicerad historia med Kyle och hans förflutna i blickfånget, och din nyfikenhet går inte att stilla förrän alla frågetecken är uträtade.

Last Window: The Secret of Cape West är uppföljaren på Cings Hotel Dusk: Room 215, och spelas på liknande premisser. DS:en hålls på högkant som en bok, och du ska i rollen som Kyle Hyde försöka lösa all mystik som kretsar kring hyreshuset. Last Window: The Secret of Cape West är lite som ett peka och klicka-spel från äventyrsgenrens svunna tider, med skillnaden att det är mycket, mycket sövande.

Vet inte vad det är för fel, men spel som Phoenix Wright: Ace Attorney och Last Window: The Secret of Cape West har ett mycket långsamt tempo och får mig faktiskt att dåsa av. Kyle har inte bråttom när han systematiskt undersöker, pillar och plockar upp saker och inte heller har killen bråttom när han samtalar med andra människor. Allting går liksom lite långsammare, tar lite längre tid och spelet känns stundtals som en riktig vaggvisa. Åtminstone två gånger har jag somnat när jag försökt pilla småväxel ur en spargris och när jag konfronterat Tony, killen i lägenheten mitt emot, om hans skumraskaffärer.

Visst är Last Window: The Secret of Cape West sävligt, och för mig som blir understimulerad av spel som detta gör att de tio kapitlen som Last Window: The Secret of Cape West innehåller tar en stund att spela igenom. Spelet är för den delen absolut inte dåligt, utan min narkolepsi triggas helt enkelt av lugna scenarion utan krav på att sinnena ska vara knivskarpa. Dock så bjuder Last Window: The Secret of Cape West på lite överraskningar, i och med att spelet kan anse dig vara en dålig privatdetektiv och helt enkelt skicka dig till en game over-skärm.

Detta är en annons:

Det där med game over-skärmarna är inte helt pedagogiska, men visst motverkar de att man svarar helt på måfå. I utfrågningssituationer, som den jag hade med den hästsvansförsedde Rex, kan man välja att fråga om alla tänkbara ledtrådar man kommit på eller helt enkelt ignorera dem. Jag trodde länge att jag skulle förstå mer och få nya uppslag om jag frågade om allt, men därom lät den mystiske Rex mig bli varse. Att ignorera vissa av rubrikerna var melodin för att få honom tycka att jag var vass och således undvika den nedslående game over-skärmen.

Last Window: The Secret of Cape Wests starkaste kort är dess fenomenala presentation. Precis som i Hotel Dusk: Room 215 ser man omgivningarna ovanifrån på pekskärmen, medan den andra visar omgivningen i ett mer tredimensionellt format. Kyle styrs lätt omkring i de otaliga omgivningarna han besöker, med det mest framträdande med spelet är i samtalssituationer, då Kyle och den han pratar med agerar på varsin skärm i samma tecknade anda som Ahas Take on me-video. Figurerna reagerar med enkla men effektiva ansiktsuttryck utifrån vad som sägs, och den skissartade designen är helt enkelt klockren.

Last Window: The Secret of Cape West är ett snyggt och smart spel med många lösa tåtar att knyta ihop. Det krävs att man har huvudet lite på skaft när man försöker lösa vissa pussel och vid utfrågningar, men lika klurigt som Professor Layton-spelen är det inte. Dessvärre är spelets tempo slött och transportsträckorna mellan nyckelhändelserna är stundtals olidligt händelselösa. På grund av tempot har jag svårt att fastna hundraprocentigt för Last Window: The Secret of Cape West, men om du har tålamodet så kommer spelet att ge en trevlig resa med ett överraskande slut.

Last Window: The Secret of Cape WestLast Window: The Secret of Cape WestLast Window: The Secret of Cape WestLast Window: The Secret of Cape West
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Snygg presentation, enkel spelkontroll, roliga pussel
-
Dåligt tempo, få musikspår, game over sker hipp som happ
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content