Svenska
Gamereactor
förhandstittar
The Legend of Zelda Four Swords Adventures

Legend of Zelda: Four Swords Adventures

Zelda, gammal grafik med ny teknologi, fyra spelare, ett stort äventyr och en massa bråk framför TVn. Efter några timmars spelande av Nintendos nya Zelda-spel kan vi inte annat än gilla det.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Kanske är det så att jag inte riktigt vill välkomna utvecklingen helt och hållet. Möjligt är det att jag ser på det förgångna med rosenröda glasögon, eller så är jag helt enkelt fast i det som en gång var, istället för det som är. Men faktum kvarstår att jag inte gillar Zelda i tre dimensioner, jag har svårt för det. Ocarina of Time, Majoras Mask och Windwaker, alla har de en sak gemensamt, de söver mig, de söver mig hårt. Då är det dock alldeles förträffligt att det finns ett spel som passar mig som anser att Zelda passar bäst som platt hjälte med korta ben. Att man dessutom kan spela tillsammans med människor man tycker gör saken ännu bättre.

The Legend of Zelda: Four Swords of Adventure är den bitvis allt för långa titeln på ett helt nytt Zelda-spel, fullsmockat med inslag från förr. Scenariot är enkelt att identifiera, något står fel till i Hyrule och Zelda är i knipa. För att lösa detta krävs inte en styck Link, utan hela fyra stycken! Självklar är detta en fortsättning på det smarta konceptet vi fick ta del utan av på Zelda 3: A Link to the past på GBA. Tyvärr är det inte alla som har tillgång till fyra kompisar och fyra exemplar av e Zelda 3, och således bestämde sig Nintendo för att skapa ett spel till Gamecube som skulle lösa problemet.

Konceptet är som sådant, fyra stycken Link populerar alltid skärmen, och upp till fyra spelare kan styra var sin färgunika lilla Link. Är man färre än fyra, eller kanske spelar ensam, slår de Link som inte aktivt styrs av en själv följe med en annan spelare och lyder under dennes kommando. För den ensamme spelaren finns det olika formationer att tillgå, beroende på vilken situation man kan befinna sig i. Alla funktioner på kontrollen är kvicka och fungerar helt felfritt.

Äventyret skulle kunna liknas vid det i Zelda 3, men ändå inte. Miljöerna är som hämtade ur A Link to the past, men det är tydligt att Nintendo har byggt om Hyrule för att leverera ett helt nytt äventyr för de som saknat världen som vi en gång upplevde den. Grafiskt sett är det i grund och botten det gamla Super Nintendo-spelet, men med en hel del väsentliga uppdateringar vad det gäller ögongodis. Tillkommit har en helt ny palett av färger som känns mer moderna och anpassade till kuben. Överallt finner man effekter och grafiska smådetaljer som dels förhöjer stämningen till spelet, och dessutom får en att verkligen njuta av att man spelar ett nytt Zelda 2d-spel år 2004. Vissa detaljer har man lånat från sin storebror Wind Waker, i form av till exempel den rök som bildas när en fiende dör. Det passar utmärkt in här, och det är vackert, färgglatt och nostalgikänslorna strömmar lätt till. Man färdas genom grönskande landskap och djupa bruna grottor, allt används med samma grafik som i Zelda 3, och flera platser känns lätt igen. Den som är rädd för att det ska se ut som Zelda kört genom en Gameboy Player har fel. All grafik är slät och polerad, fullt anpassad till formatet, även om det ibland kan saknas lite riktig skärpa.

Detta är en annons:

Enspelarläget må fungera relativt felfritt, men det är tillsammans med vänner som spelet kommer till sin rätt. Den ensamme kan spela med sin vanliga kub-kontroll, medan flerspelarläget måste spelas med var sin Gameboy Advance inkopplad till kuben. Bilden på TVn splittras aldrig, men när någon beger sig in i en grotta eller ett hus förpassas den spelaren till skärmen på sin Gameboy Advance istället, detta för att man ska slippa förstöra TV-bilden med småskärmar och annat otrevligt. Därmed får vännerna spela relativt ostört om någon äntrar en inomhussektion. Ska man vara elak kan det dock vara vännerna som gör spelet till en magnifik upplevelse, eller till en pina utan slut. När man sätter sig till rätta och samarbetar mot ett gemensamt mål över de olika banorna känner man att Nintendo har utövat speldesign på mycket hög nivå, med kanske ganska simpla, men ändock underhållande pussel som kräver samarbete. Men när lille blå Link som ens sadistiske polare kontrollerar, vill plocka upp en av oss andra och springa runt skärmen och dunka hönor med, känner man att man umgås med fel personer, och spelet blir lidande.

För trots att man arbetar mot samma mål, finns det ändå ett visst tävlingsmoment då man ska skaffa sig Force Gems, som tillåter specialattacker och ökade krafter. Det växlas lite elakheter spelare emellan, men säg det flerspelarspel som INTE väcker heta känslor då någon känner sig felbehandlad och som surar ihop tack vare detta. En kul detalj är att man efter varje avklarad bana får rösta på den spelare som spelade mest och minst lämpligt. Vinnaren får en smarrig bonus, och förloraren får skämmas, och en ordentligt avdrag som straff. Ett par timmar in i Four Swords Adventures känns det väldigt bra, trots att jag inte är någon retroaktivist känner jag mig mer hemma i det platta Hyrule, på jakt efter den bortrövade prinsessan Zelda, än vad jag någonsin gjort i det tredimensionella landet. När tiden är kommen återkommer vi med en recension, tills dess ska jag skrika lite till på den blåe Link, och min kompis som kontrollerar honom.

The Legend of Zelda Four Swords Adventures
The Legend of Zelda Four Swords Adventures
Detta är en annons:
The Legend of Zelda Four Swords Adventures
The Legend of Zelda Four Swords Adventures
The Legend of Zelda Four Swords Adventures
The Legend of Zelda Four Swords Adventures

Relaterade texter

Legend of Zelda: Four Swords Adventures

Legend of Zelda: Four Swords Adventures

FÖRHANDSTITT. Skrivet av Jesper Karlsson

Zelda, gammal grafik med ny teknologi, fyra spelare, ett stort äventyr och en massa bråk framför TVn. Efter några timmars spelande av Nintendos nya Zelda-spel kan vi inte annat än gilla det.



Loading next content