Legend of Zelda: The Minish Cap

Det har blivit en herrans massa äventyr med en pojke som kallas Link i huvudrollen vid det här laget och tempot verkar bara öka med åren. Det är egentligen inte så märkligt när Nintendo gör som i fallet The Minish Cap och låter Capcoms Flagshipstudio stå för arbetet. Samma studio utvecklade de båda Gameboy Color-äventyren Oracle of Ages och Oracle of Seasons samt GBA-konverteringen av tidernas kanske allra bästa Zelda-spel, A Link to the Past. Meriterad folk med känsla för att skapa minnesvärda äventyr.

The Minish Cap är ett traditionellt Zeldaspel i två dimensioner med allt vad det innebär. Prinsessan Zelda blir förvandlad till sten av en mystisk främling. Främlingen förstör också det magiska Picorisvärdet och det blir unge Links uppgift att sammanfoga svärdet som tros kunna bryta förtrollningen. Kungen ber Link att bege sig till Minish-skogen för att be det mytomspunna folket om hjälp. Det är nämligen bara barn som kan se Picori-folket eller Minish-folket som de själva kallar sig. Faktum är att hela Hyrule kryllar av dessa små miniatyrtomtar, men folket har glömt att de finns och historia blev till myt. Redan i början av äventyret träffar Link på sin nya kompis, en talande hatt, som förklarar hur Link kan krympa sig och be Minish-folket om hjälp att rädda Zelda. Det fungerar lite som i Nils Karlsson pyssling minus tjillevippen. Naturligtvis öppnar Links varierande storlek nya vägar och passager. Givetvis är detta bara upptakten på ett mycket underhållande äventyr, som kommer att få dig att lägga pannan i djupa vek för att lösa kluriga pussel, skratta gott åt finurlig design och mysa åt alla de små designmässiga finesserna.

Utan att avslöja för mycket om handlingen kan jag berätta att den första bossfajten är mot samma lilla grodliknande varelse som var den första fiende du stötte på när du vandrade in i Minish-skogen, men han är aningen svårare att besegra när Link krympt ner tumnagelstorlek.

Link kommer att ha tillgång till många gamla föremål och vapen, men en nyhet som du kommer att använda på många sätt i äventyret är blåsburken (gust jar), med vilken du kan blåsa bort spindelväv, segla med hjälp av, besegra fiender och flytta objekt. Tyvärr innebär alla vapen och föremål att du ofta måste gå in i menyn och ställa in vilken som ska länkas till vilken knapp. Eftersom du ofta behöver olika föremål i varje rum blir detta snabbt lite tråkigt och sällan har jag önskat mig två extra knappar på min GBA SP lite mycket som när jag spelar Minish Cap. Detta är dock en ganska marginell grej att klaga på i vad som annars är ett underbart designat äventyr. Den talande hatten har spelmässiga funktioner förutom en liten roll som berättare. Förmågan att krympa sig till Minishstorlek innebär också massor av nya möjligheter och jag lämnar The Minish Cap med känslan av att jag bara upptäckt en bråkdel av alla hemligheter. Något som också bidrar till djupet är kinship-stenarna. Lite varstans under äventyret hittar Link dessa stenar som är brutna i två bitar. Genom att hitta den unika bit som gör stenen hel igen öppnas hemligheter upp och som det uttrycks i spelet "bra saker händer".

Underbar design och en lysande känsla för detaljer gör spelet till ett av de vackraste som skådats på den lilla skärmen. Framförallt är det miljöerna och Links charmiga hatt som förgyler äventyret. Det är inget tvivel om att The Minish Cap för den fina traditionen om en ung hjälte och en prinsessa vidare med den äran. Det är inte lika bra som klassiska A Link to the Past, men hur många spel är det egentligen? Tillsammans med Fire Emblem är detta i mina ögon årets bästa spel till Gameboy Advance. Det räcker länge och kräver en hel del finurlighet och blir på det viset ett perfekt spel att ha med sig i fickan.