Lego Batman: Legacy of the Dark Knight

Ofta när spel utannonseras så låter de direkt stekheta, baserat på en läcker teaser och kortfattad information med de viktigaste punkterna. Förr eller senare så brukar dock hypen lägga sig en smula, sedan utvecklarna kommit med saker som communityt inte brukar jubla åt.

I fallet Lego Batman: Legacy of the Dark Knight finns dock inget sådant, utan det har på något slags magiskt sätt bara lyckats accelerera i hype hela vägen från utannonsering till dess att jag nu äntligen fått chansen att avnjuta äventyret. TT Games har i ett högt tempo berättat om allt fler och hetare funktioner, och de har lyckats med konststycket att charma alla, oavsett om det handlar om Lego-fans, sådana som gillar Batman-filmerna, de som bara läser serietidningarna eller de som än idag drömmer sig tillbaka till Arkham-trilogin.

Spelet är kort sagt välfyllt, men tar som alla andra äventyr sin början med ett enda steg, där vi får följa den unge Bruce Wayne från att vara ett älskat ensambarn, till att bli föräldralös sedan päronen mördats och såklart så småningom tränas för att kunna bekämpa Gothams värsta busar och bli Batman. Det här är ju givetvis inga nyheter och egentligen är jag rätt trött på origin-historier, men här fungerar det som en slags interaktiv introduktion och visar samtidigt smakprov från en av de återkommande lite mer unika inslagen i Lego Batman: Legacy of the Dark Knight.

Det blandas nämligen hejvilt med inspirationen från olika förlagor och det gör inga försök att ta det kronologiskt. Ingressen känns nämligen inspirerad av Nolans älskade Batman-trilogi (och inkluderar en hel del Ra's al Ghul), men vi hittar även inslag från Tim Burtons filmer, och väl i Gotham dyker det upp tydlig inspiration från TV-serien Penguin, innan det dyker upp något fans av The Batman kommer älska. Och mellan allt detta fortsätter vi låsa upp dräkter, prylar och karaktärer som kommer från alla möjliga hörn av Batmans universum, där inte ens jag som ser mig som Batman-entusiast ärligt kan säga att jag känner igen allt.

Som om inte det vore nog strösslas det generöst med andra referenser som egentligen inte har Batman-koppling, där jag inte ska sabba nöjet för någon men bland annat gillade en väldigt snygg American Psycho-passning. Sådant här flyger naturligtvis högt över huvudet på barnen, som ju trots allt ändå är huvudpubliken för Lego Batman: Legacy of the Dark Knight.

Så innan jag överentusiastiskt fortsätter berätta om alla gånger jag suttit och pekat med fingret mot TV:n likt Leonardo DiCaprio i den evigt populära memen, så låt mig slå fast direkt att Lego Batman: Legacy of the Dark Knight definitivt är anpassat för yngre gamers. Standardsvårighetsgraden är lägsta nivå (av tre) och jag valde att spela på den mittersta och har även provat den svåraste. Utöver något enstaka snedhopp och liknande, så har jag inte dött en enda gång under strid. Jag försöker absolut inte säga att jag är powerplayer av rang, utan att Lego Batman: Legacy of the Dark Knight är ett väldigt lätt spel, så till den milda grad att jag verkligen rekommenderar dig med normala färdigheter att spela på högsta svårighetsgraden. Det blir roligare, och är fortfarande ganska lätt. Men det betyder inte att utmaningar saknas, jag kommer till det.

För den som spelat TT Games Lego-spel förr går mycket såklart att känna igen. Spelbarheten är densamma där det i hög grad handlar om att slå på allt med X-knappen och hoppa med A-knappen. Sedan rasar det "studs" (valutan) över skärmen då nästan allt går att slå sönder. Tar du tillräckligt många studs på kort tid får du multiplikatorer som ytterligare boostar dina pengar. Åtminstone för min egen del blev det här ett slags spel i spelet, och gjorde det roligare att samla studs, och fick mig att spendera onödigt mycket tid på att ha multiplikatorer igång innan jag plockade upp dyrgripar som blå eller lila studs, för maximalt resultat.

Bortsett från att stå med ena foten i TT Games klassiska Lego-världar, så står andra benet precis lika stabilt i Arkham-världen. På flera sätt är detta verkligen som ett Arkham-spel tolkat i Lego. Striderna fungerar liknande där du kan puckla på mängder av fiender genom att hoppa emellan dem, göra kontringar, slänga dig undan projektilattacker och göra värsting-moves. Det enda negativa jag kan komma på är möjligen att sistnämnda inte fyller någon större roll. Att göra en massa combos för att fylla sin fokusmätare och till sist kunna attackera mer kraftfullt är på pappret en bra idé, men fienden är som sagt så lätt att det inte är något att sträva emot. Ofta kommer jag på mig själv med att inte ens använda attackerna när jag har möjlighet till det.

I övrigt är det ett helt ljuvligt system, och här hittar vi till och med sådant som att kunna smyga oss på fiender och åka upp och ner med änterhake för att med ett tryck på RB kunna besegra intet ont anande fiender från ovan. Det går även bra att smyga sig på motståndare bakifrån eller dra ner dem från avsatser om du kommer underifrån. Toppa detta med ganska varierade bossfighter, och du har en riktigt trevlig gameplay-loop.

Allra bäst är Lego Batman: Legacy of the Dark Knight om du har någon att spela med. Du kan givetvis köra igenom allt själv, men det finns flera tillfällen där du måste spela co-op med dig själv genom att exempelvis gå med en karaktär till en plats, axla rollen som en annan och gå till en annan plats och liknande. Det är inga problem, men dessa tillfällen sabbar tempot lite, och är man två så delas skärmen och man kan assistera varandra på bästa sätt.

Världen är stor och öppen, men även indelad i sektioner. Du och en eventuell co-op-partner måste hålla er i samma område. Dessa är dock föredömligt stora, och som jag skrev ovan finns andra utmaningar än striderna. TT Games har lånat ur Nintendos läror och har inkluderat en ohemul mängd grejer att samla på, där många saker är direkt svårt att hitta. Men det är trevligt nog ofta värt att leta eftersom en komplett serie av statyer, spelkort bonsaiträd eller vad det nu kan vara ge dig extra bonusar, ibland i form av prylar (för att pimpa din Batcave, om du gillar sådant) och ibland i form av någon av flera valutor.

Det finns dessutom hyggliga möjligheter att själv utforma sin Batman (och hans medhjälpare) på bästa sätt genom att använda en arbetsbänk och en slags erfarenhetspoäng för att levla upp föremål och figurerna. På det sättet blir det lite metroidvania-känsla då du plötsligt kan komma åt grejer du visste fanns, men inte hur du skulle komma åt. Undan för undan så låser du upp mer av spelvärlden och du kan självklart gå tillbaka för att fortsätta leta efter saker. Det finns även ett fast travel-system och det är hela tiden föredömligt tydligt vart du ska gå härnäst. Utöver detta har du också tillgång till klassiska Batman-fordon, så det går snabbt och smidigt att ta sig runt.

Utöver Batman själv finns bara en handfull andra karaktärer du får spela som under äventyrets gång. Spelar du två spelare får spelare två finna sig med att behöva byta ganska ofta, då flera passager är anpassade för Batman och en karaktär till, vilken sedan har egenskaper du behöver just där. Det här gör detta till ett ganska unikt spel i TT Games Lego-utbud eftersom dessa ibland varit kända för att ha över 100 spelbara karaktärer. För min egen del ser jag det inte som något minus alls, utan det ger en mer sammanhängande berättelse och ett tydligare definierat gameplay.

Innan jag avslöjar mitt betyg, vill jag ta tillfället i akt att kommentera grafik och ljud. Dessa är nämligen helt förstklassiga. Jag har under recensionsperiooden knappt stött på en enda bugg, trots att day 1 patch i skrivande stund inte släppts ännu. Det flyter hur fint som helst, effekterna är välgjorda och animationerna förstklassiga. Att ta sig riktigt högt upp och bara kasta sig ned och glidflyga med Batman över Gotham med vidunderlig sikt är faktiskt i princip lika häftigt i detta Lego-spel som det var när Batman: Arkham City släpptes år 2011. Jag vill även lyfta fram Simon Withenshaws soundtrack, så är riktigt välskrivet och betydligt tyngre och mer skrämmande än vi varit vana vid från Lego-serien tidigare. Det knyter liksom ihop presentationen och får det att kännas som en något osannolik Batman-simulator.

Så... betyget? Det har faktiskt funnits ett par tillfällen under äventyrets gång där jag funderat över om jag skulle dra fram vårt absolut högsta betyg (något jag inte gjort sedan 2021). I slutändan gör den lite för lätta svårighetsgraden och det aningen ogräddade combo-systemet i striderna att jag inte riktigt kunde motivera det - men med det sagt så är detta det absolut bästa Lego-spel jag haft förmånen att få spela. Det finns så kopiöst mycket att upptäcka och låsa upp samt har så fint co-op-stöd att jag varmt vill rekommendera detta till alla.