LG 65UF950V

Jag vill inte vara tjatig (även om jag såklart vet att det ligger i min natur) men en gång i tiden hette LG Goldstar och såldes i Ellos-katalogen. Jag minnas min Goldstar-stereo som jag fick av syrran efter att hon kammat hem premien i hela den där julkalender-hysterin. Den stereon var hemsk. Vidrig. Hälften av gångerna fungerade den inte ens och när den väl fungerade lirade den själva kassettbanden cirka 20% snabbare än vad det var tänkt, något som fick min älskade Bruce Dickinson att låta som självaste Fixarsmurfen.

Ett år senare slog min arma mor till, köpte en Goldstar-videospelare som jag matade med mina hemmakopierade, dubbade tyskversioner av Commando och Robocop. Jag skulle vilja använda uttrycket "det var tider det" men det vore som att drömma sig tillbaka till tiden då vi led av polio, böldpest och hade frisyren full av vägglöss. Goldstar var ett otroligt uselt skräpmärke. Det finns liksom inget annat sätt att säga det på.

1995 bytte man namn till LG Electronics och trots att sydkoreanerna arbetat brutalhårt i över 20 års tid på att bygga ett seriöst rykte tack vare fantastiska produkter, lever Goldstar-stämpeln kvar. Detta är tillsammans med Mäkis fascinerande fäbless för träskor och lakrits något av det märkligaste som finns. För LG har, gång-på-gång, bevisat att de är i världstoppen när det gäller TV-skärmar. Detta trots att de håller lägre priser, generellt, än japanska konkurrenter som Sony och Panasonic. LG:s plasmaskärmar var bra (inte briljanta, men bra) och när de väl tog klivet in i Oled-världen byggde de inte bara den första fungerande, vettiga varianten av framtidens bildteknik, de skåpade även ut den 30-40% dyrare konkurrensen så pass brutalhårt att det nästan blev pinsamt.

Och ja, de senaste två åren (framförallt) har varit fenomenala för LG. Med deras första Oled-skärm skrev de om regelboken för hur bra en bra TV kan vara och även om det existerande en del smärre bekymmer i panelteknologin som sådan, blev det snabbt tydligt att den snillrika idén som innefattade den vita sub-pixeln snabbt skulle bli avgörande. Idag köper såväl Panasonic som Samsung LGE:s Oled-panel och Sony verkar inte närma sig någon slags egen lösning inom den närmaste framtiden. En situation som jag inte direkt förutspådde när jag satt och svor framför syrrans jultidningsstereo.

Men det är inte bara på Oled-sidan som LGE gjort riktigt bra ifrån sig på slutet, även deras nya 4K LED-skärmar har imponerat på oss här på Gamereactor där vi testat på lite annorlunda premisser än vad den traditionella fackpressen vanligtvis gör. För oss är spelprestandan såklart superviktig och just därför mäter vi också upp alla skärmar vi betygsätter via vår Leobodnar-dosa.

LG UF950V är till att börja med en olidligt läcker skärm sett till designen. Den är lövtunn (världens näst tunnaste LED-skärm), baksidan är läckert vit och ramen är supertunn och elegant metallfärgad. Foten är tillverkad i aluminium och rostfritt stål, väger en hel del och är formad lite som en bumerang. Att montera själva skärmen på foten tog oss endast ett par minuter och LG UF950V står väldigt stadigt trots sitt supertunna chassi.

LG:s nya, uppdaterade version av det egna operativsystemet WebOS är inte bara bättre än den föregående upplagan utan även det överlägset bästa användargränssnittet i en modern TV. WebOS är rysligt smart upplagt, snyggt designat, intuitivt och enkelt att nyttja. Det är dessutom supersnabbt och till skillnad från Sony- och Panasonics konkurrerande modeller startar LG UF950V upp på en tredjedels sekund från och med att man trycker på On-knappen på den genomgående fenomenala fjärren.

Bildkvaliteten är också väldigt, väldigt bra. LG UF950V erbjuder en brusfri, följsam, snabb och balanserad bild direkt ur kartong och det enda som behöver åtgärdas under vår kalibreringsrunda är ett visst blå-stick i lågdagrarna. Som spelskärm är detta en av de bästa 4K-skärmarna vi haft nöjet att testa då den mäter 34 ms i input lag i "Game Mode". I jämförelse med de flesta andra Ultra HD-panelerna är detta riktigt bra och även om man som seriös Halo 5 eller Call of Duty: Black Ops 3-spelare bör leta efter något ännu snabbare, är det svårt för oss på redaktionen att känna av någon som helst fördröjning.

Uppskalningen och själva processing-delen är briljant i den här TV:n och rörelsehanteringen är som sagt strålande. Det finns tonvis med skärpa här, grymt mycket ljusstyrka och trevliga kontrastvärden. Färgerna är som vi redan påpekat naturligt balanserade redan ur kartong och till skillnad från flera andra LED-paneler blir bilden aldrig hård eller lite väl intensiv utan behåller alltid det där behagliga lugnet som LG gjort sig kända för under de senaste åren.

På minuskontot hittar vi en aningen blek svärta, här hänger LG inte på konkurrensen från framförallt Panasonic vars CX-serie har bättre svärta. LG 65UF950V lider dessutom en del ljusuniformitet (clouding) då bakbelysningen blöder lite väl mycket i det högre hörnet av vårt testexemplar. Förutom detta är LG 65UF950V en fantastisk skärm som är lika bra på uppskalad linjär-TV som den är på Blu-ray, 4K-demomaterial som spel.