Lies of P

Fansen har skrikit sig hesa över och efter en fullfjädrad remake av Bloodborne en längre tid nu, eller varför inte en uppföljare? Fromsoftware har dock varit fullt upptagna med Elden Ring samt nysläppta Armored Core VI vilket gjort att vi vrålat i onödan. Round 8 har dock pillat ihop ett soulslike-actionäventyr som delar många likheter med Bloodborne och jag är en av dem som väntat ihärdigt på Lies of P och allt det har att erbjuda. Kan det här spelet stilla min längtan efter mer Bloodborne? Häng mer så tar vi reda på det tillsammans.

Lies of P är väldigt inspirerat av de manér och den atmosfär som Bloodborne innehåller och storyn är löst baserad på berättelsen i den lastgamla 1800-tals-roman om trägubben Pinocchio. Du spelar en mänsklig version av den gamle träfiluren i en mörk sagovärld där så gott som, varenda kotte gått och blivit en mordisk helvetesdemon. Du kommer under äventyrets gång att stöta på Geppetto, Jiminy Cricket och många fler och utan att för den skull bli vare sig barnvänligt eller förutsägbart så lyckas Lies of P väl med att vända upp och ned på vad de flesta av oss skulle kalla för en gammal vacker barnsaga. Lite på samma sätt som American McGee gjorde med Alice i underlandet.

Det första som slog mig när jag började spela var hur bra miljödesignen är. Den är strålande. Efter att ha kikat på demoversionen där för ett litet tag sen var jag en smula orolig över att jag skulle tvingas vada igenom samma viktorianska, brittiska, mörka stadsgränder hela äventyret igenom men så är inte fallet. Här erbjuds mängder och åter mängder med variation och du kommer att besöka övergivna gamla industrier, avlägsna jättekyrkor, mörka skogar och allt där i mellan. Varenda banan är dränkt i hemligheter och genvägar, också, och det finns gott om saker att samla.

När det gäller stridsmekaniken som naturligtvis är den enskilt viktigaste delen i ett soulslike som Lies of P har jag en del snälla och en del mindre vänliga saker att säga, här. Jag tänkte inleda med de positiva aspekterna. Som spelare erbjuds jag en mängd, en redig uppsjö, av olika möjligheter att skräddarsy min karaktär, min spelstil och spelupplevelse. Det introduceras här även ett par helt nya idéer för denna ständigt växande subgenre som på det stora hela är positiva sådana som tillför till ett redan beprövat och omtyckt grundrecept. Den första av dessa idéer är möjligheten att kunna kombinera klingor, blad och skaft från olika vapen vilket känns finurligt och väl utfört. Jag inledde min spelsession med att kombinera ett "poison damage"-knivblad med ett särskilt skaft vilket visade sig vara supereffektivt och med tanke på hur kvickt och enkelt det går att återställa allt till "default" är detta en funktion som jag vill applådera.

En annan funktion som jag gillar, som känns som om den lånats från det alldeles lysande Sekiro, är möjligheten att utrusta sin figur med diverse proteslemmar däribland mekaniska armar. En av dessa gör det möjligt att med en änterhake-liknande funktionalitet dra åt sig fiender medan en annan armmodell fungerar lite som en regelrätt eldkastare. Medan flera av dessa är ganska poänglösa innan du uppgraderat dem ordentligt, är det en bra funktion som fungerar väl. Lies of P innehåller två olika färdighetsträd med två olika ingame-valutor som skapar mer möjligheter och mer variation sett till vad du som spelare kan uppgradera och vilken väg du vill välja att gå med din karaktär. Du kan exempelvis uppgradera möjligheten att bära fler föremål eller möjligheten att chocka fienden med din inledande attack för att skapa ett litet vakuum för dig att jobba i under den resterande delen av striden.

När det kommer till det negativa är det enkelt för mig att inledningsvis klaga på det faktum att Lies of P under flertalet stunder känns plågsamt orättvist sett till hur stridsmekaniken fungerar. Du kanske anser att den där skoningslösa, kompromisslösa svårighetsgraden och den orättvisa som finns inbakat här hör soulslike-subgenren till men jag håller i fallet Lies of P inte riktigt med. Låt mig förklara. Att blockera fiendernas attacker suger hälsa ur din HP-mätare vilket innebär att du kommer att vilja undvika och rulla undan attackerna snarare än att blockera dem. Ditt vapens skärpa blir också markant (och snabbt) sämre för varje attack du utför vilket innebär att du behöver undvika, kliva undan och slipa ditt vapen under stridernas gång, och det tar inte sällan en himla massa tid. Denna kombination av spelsystem fungerar inte fullt så väl som jag hade hoppats på och skapar för egen del mest frustration. Som du vet kan en sekund vara skillnad på omedelbar död eller omedelbar framgång i den hör typen av actionspel och den balansen fixar inte riktigt Round 8 lika bra som FromSoftware alltid gjort.

Med det sagt anser jag att Lies of P är ett bra spel. Det är snyggt, atmosfäriskt och det introducerar en hel del nya idéer som jag aldrig tidigare sett inom soulslike-genren, som är enkla att gilla. Det går för min del dock inte komma från att det bubblat upp onödigt mycket frustration under min vecka med Lies of P vilket gör att betyget stannar på en svag sjua.