Lightyear Frontier - Early Access

Det var faktiskt inte Stardew Valley som kickstartade det som vi alla nu kallar "farming sim"-subgenren, men låt oss vara överens om att det idag finns mycket mer energi och spänst bakom detta egensinniga upplägg än det brukade finnas. Att ta hand om en lantgård, plantera grödor och långsamt expandera ditt lilla skyddade hörn av världen, samtidigt som du utforskar din omedelbara omgivning utan att känna dig särskilt hotad under processen, har blivit en stapelvara i genren, och det med rätta.

Lightyear Frontier är en lite annorlunda variant av denna välbekanta formel, men på många sätt är det ändå "bara" en faming sim. Det betyder att du redan vet om spelet är något för dig, och det är också lätt att sammanfatta mitt omdöme om spelets underhållningsvärde utan att faktiskt behöva dyka ner i detaljerna; om du gillar jordbrukssimuleringar håller Lightyear Frontier på många sätt, och om inte? Tja, det är osannolikt att du hittar något här som kommer få dig att tänka om.

Det räcker naturligtvis inte, så låt oss ta en närmare titt på vad svenska utvecklaren Frame Break erbjuder via Early Access nästa vecka efter flera års utveckling. Jorden är uttömd, resurserna håller på att ta slut och som svar på detta använder sig vissa av Lightyear Frontier-programmet, som skickar äventyrliga själar ut i rymden på jakt efter grönare betesmarker. Du är en av dessa resenärer och landar på en egen frodig, livlig och fridfull planet, och med hjälp av en mech (tidigare utvecklad för strid men omdesignad för att fungera som ett perfekt jordbruksverktyg) måste du bygga ditt eget isolerade lanthem långt från konflikter, civilisation och buller. Du är helt själv här i utkanten av vår galax - men du kan även spela med upp till tre vänner om du föredrar co-op.

När jag säger fridfullt menar jag verkligen det, för Lightyear Frontier har inget stridssystem, och det är bara ibland som det uppstår någon fara överhuvudtaget. Faktum är att det finns få mekaniker som riskerar att bromsa dina framsteg överhuvudtaget, och det är lite av hela poängen. Du sätter dig i din mech, utforskar denna milt sagt vackra planet med en hisnande himmel ovanför dig och tar hem resurser som används för att både underhålla din gård och utöka din egendom.

Din mech är fantastiskt responsiv att styra, och genom att hålla ner L1-knappen (jag har spelat med Steam Deck där det körs i respektabla 30 bilder per sekund med de flesta detaljer på antingen medium eller low) kan du fästa olika typer av verktyg på dräktens armar som gör att du kan utföra specifika uppgifter. Det finns en såddpistol som sår frön i gödslad jord, ett gevär som vattnar samma grödor och specifika verktyg för att bryta stenar eller samla trä. Allt är relativt standardiserat men utan tvekan tillfredsställande, och varken att röra sig runt i din mech för att utforska eller samla resurser blir någonsin tråkigt, för enformigt eller rent av ointressant. Även i Early Access-läget är Lightyear Frontier väl optimerat och fritt från de barnsjukdomar som vi vanligtvis hittar i den här typen av utgåvor.

I början får du ett antal viktiga mål, som att bygga ett tält att sova i, samla in vrakdelar som landade med din mech och slutligen plantera frön och bygga upp ditt lilla hus på gården, men låt oss bara säga att spelet i sin nuvarande form inte prioriterar en linjär ram för din upplevelse. Det handlar främst om att bemästra de olika verktygen, sätta upp en produktionspipeline och utöka din bas. Du kommer att vägledas genom planering och konstruktion, men du bör inte komma till Lightyear Frontier och hoppas att du ska få en sammanhängande berättelse eller arbeta mot ett enhetligt mål. Målet är resan. Visst, det finns ett mysterium i att utforska vad som ser ut som vraket efter en utdöd civilisation, men det är inte fokus som sådant.

Det handlar om att ha kul, hitta sin egen väg och ibland stanna upp för att uppleva utsikten, njuta av den lugna och lite anonyma musiken medan du går. Att bygga är lika enkelt som i genrens bästa titlar, och sakta men säkert kommer du att få igång en ganska solid pipeline, ungefär som i Stardew Valley; plantera, skörda, lagra, raffinera och använda resurser för att bygga nya byggnader och såklart ge din mech lite kärlek.

Är det därmed lite meningslöst? Kanske, det skulle åtminstone vara en potentiell kritik av spelet i skrivande stund, och utan överlevnadsmekanik (du behöver varken mat eller vatten själv), kan upplevelsen av denna främmande värld tillsammans med vänner bidra till att ge spelet lite gnista. Men man kan också vända på det och säga att Lightyear Frontier verkligen är ett av de mest avkopplande spel jag har avnjutit på flera år. Påverkas din motivation av att det inte finns något som driver dig längre än att bara få tag på tillräckligt med resurser för att tillverka nästa sak du behöver? Kanske, men just nu är det här både vackert att titta på, trevligt att lyssna på och riktigt välgjort. Jag kommer att följa det här genom Early Access, och jag kommer också njuta av att utöka mitt lilla personliga hörn i universum både här och där.