Lilla Kycklingen

Det finns bara två sätt att skriva om filmlicensspel eftersom det bara finns två sorters filmlicensspel: skitspel och undantagsfall. Undantagen är när Starbreeze lär en blue belgian-tjur att stå på bakbenen i en normalmappad endorfinfontän, och skitspelen är när interaktiva reklamfilmer av en händelse levereras i ett spelfodral. Gissa vart Lilla Kycklingen landar?

Sockersött är bara förnamnet och politiskt korrekt är efternamnet när Disneys årliga blir spel. Den lille kycklingen är en påse fjädrar bakom ett par flaskbottnade glasögon som hamnat på fel sida innegänget. Budskapet att alla är lika värda broderas ut i fet stil, trots det så är de missanpassade begåvade med överbett, övervikt och/eller potenssänkande glasögon. Att kycklingen sedan får för sig att himlen håller på att ramla ned gör noll för att förbättra hans sociala status. Blablabla, sedan kommer det en massa utomjordingar... Se filmen om du vill veta något om handlingen.

Filmstorebror håller sitt speldito i strypkoppel, det krävs inte mycket mediekritik för att fatta att spelet är lika mycket en kugge i marknadsföringsapparaturen som allt annat man kan hitta i ett Happy Meal-paket. Lilla kycklingen har inga ambitioner att skilja sig från inövade licensgrepp någonstans. Spelmodellen är klassisk bana-film-bana-film där banorna är utdragna actionsekvenser som har en vag förankring i någon avig filmdetalj medan mellansekvenserna är sönderkomprimerade fast forward-piller direkt från vita duken. Lilla Kycklingen gör inga som helst försök till att stå på egna ben, där filmen är den bärande väggen är spelet en gipsskiva.

Plattformsbiten följer ISO-standarden med typiska filmlicensskador som att fiender knappt är hälften så farliga som den dödliga duon "kass kontroll och sugig kamera". Och om kontrollen och kameran ser till att fucka 80 procent av hoppandet så kan du ge dig på att ADHD-spasmerna till animationer plockar de resterande 20 procenten. För att variera upplägget och ljuga ihop ambitioner och pretentioner som ser snyggt ut på ett pressmeddelande blandar utvecklaren Avalanche Software (inte att förknippas med svenska Avalanche Studios som utvecklar Just Cause) en genrecocktail. Men till skillnad från Jak- och Ratchet-spelen som avlar stenhårda plattformsaction-bastarder hamnar Den lilla kycklingens spelmix i samma liga som Lattjo Lajbans knapptelefonspel.

Målgruppen är okritiska 5-åringar med låt-gå-föräldrar. Äter du fortfarande lera kan du lägga på några pinnar på totalbetyget. Har du kakdegskladdiga fingrar så kan du säkert förbise kvalitetsbristerna. Och ni föräldrar, hör upp! Köp vettiga spel till kidsen, dumförklara dem inte med reklamprodukter. Ni kommer att sätta familjelyckan på prov alltmedan Avalanche Software och Disney high fivear hela vägen till banken.