Little Deviants

Det är nästan en regel att det vid varje ny lansering av en konsol krävs ett spel som visar upp alla nya möjligheter som finns att tillgå, och PS Vita är givetvis inget undantag. Här heter spelet Little Deviants och tanken är att det ska fungera som ett lättamt partyspel med charmiga figurer och gott om grenar att jaga highscores i, varav alla faktiskt ska spelas utan spakar.

Men man har bara lyckats med en liten del av detta. Deviants som är tänkta att fungera som charmiga och coola knäppgökar är precis raka motsatsen och framstår mest som vrålande missfoster. Lyckligtvis är det inget som påverkar spelet i dock, och bara man kommer förbi den usla designen väntar 16 speltyper fördelade på 30 världar, och faktum är att en hel del av dem är riktigt roliga.

Jag är av den bestämda uppfattningen att lättsamma partyspel är perfekt för portabelt spelande. Under en resa med spårvagn i 15 minuter vill man inte gärna spela ett blytungt rollspel med mer än 15 minuter mellan sparpunkterna. Och just där fyller Little Deviants ett syfte genom att vara spelet man kan ta upp och avnjuta i kortare spelsessioner och putsa på sina rekord i grenar som handlar om allt från att rulla Deviants för att fånga nycklar till fallskärmshoppning (utan fallskärm) och lösa labyrinter fyllda med fiender.

Det ska sägas direkt dock, alla grenar är inte bra och en gren där man blir jagad och ska fly samt en sångbaserad variant hör till de verkliga bottennappen. Lyckligtvis utgör de undantaget och många grenar fungerar istället oväntat bra. Min personliga favorit är att använda en wrestling-rings rep som slangbella och skjuta runt min Deviant för att besegra motståndarna. Att dra i repen genom att nypa åt både skärmen och den tryckkänsliga plattan under ger verkligen känslan av att spänna en slangbella och det är föredömligt lätt att sikta.

I en annan kul gren ska man slå robotar ur ett hus i flera våningar. Huset är öppet både baktill och framtill, men beroende på vilken dörr som öppnas måste de ibland sparkas framåt och ibland bakåt genom att då klicka på dem framifrån eller bakifrån. I takt med att tempot vrids upp blir det snabbt svårare och svårare att hänga med och när det sedan börjar komma figurer som dessutom liknar robotarna blir det riktigt jävligt i stridens hetta.

Man tvingas snabbt revidera uppfattningen om hur man spelar PS Vita. Snart sitter man med den på tvären, på diagonalen, lutar den i obskyra vinklar och formar händerna på ett sätt som får förbipasserande att tro att man över på att göra avancerade skuggfigurer.

Genom en hub-värld väljer man vad och var man vill spela.

Flera av mina kollegor är inte alls lika imponerade av Little Deviants som mig, men jag vill bestämt framhålla att Bigbig Studios lyckats riktigt bra med att demonstrera hur mångfacetterad PS Vita faktiskt är på ett underhållande sätt. När mina vänner velat klämma på PS Vita är det inte Uncharted: Golden Abyss man stannat längst tid med, utan där har man mest kollat det grafiska, för att sedan istället sitta med detta.

Lika bra som Little Deviants lyckas med att demonstrera alla nya möjligheter som PS Vita för med sig rent spelkontrollmässigt, misslyckas det med att visa vilken kraftfull best det faktiskt är. Den som sagt ganska grisiga och slentrianmässiga designen backas upp av blockiga polygoner och ganska fattiga texturer och musiken är också nästan otäckt generisk.

Alla minispel är inte lika lyckade och det blir extra dåligt när man försäntas använda mikrofonen.

Något som jag tror kommer bidra till att många tyvärr missar denna ganska underhållande portabla karamell. De som köper sin PS Vita tidigt är hardcore-spelare som vill ha tung grafik och inte finurliga pusselspel. Och när den publiken väl börjar skaffa PS Vita kommer detta vara så gammalt att ingen längre bryr sig.

Trots det är det riktigt kul att jaga sina egna rekord för att försöka slå både sig själv och sina polare samt roffa åt sig de bästa troféerna. Man blir sakteliga bättre och en rejäl 'bara en gång till'-känsla infinner sig snabbt. Little Deviants är inget djupt spel och heller inget som kommer att sätta några bestående intryck, men som underhållande bagatell som demonstrerar vad PS Vita går för spelmässigt samt för lite vanebildande highscore-jakt fungerar det utmärkt.