Lösningen (medlemsrecension)

Vad är det svenskaste som vi har? Midsommar? Fotbolls-VM 94? Kanske allsång på skansen? I takt med att världen blir mindre och sociala medier gör oss mer och mer fragmenterade finns det allt färre lägereldar att samlas kring. Palmemordet, de efterföljande utredningarna och dess slutgiltiga antiklimax fortsätter dock att trollbinda män och någon enstaka kvinna i vårt avlånga land. Var det verkligen Stig Engström som sköt? Var Christer Pettersson verkligen oskyldig? Per Martinssons

Lösningen kommer inte att ge dig svar på vem som sköt statsministern. Tvärtom. Här ska vi sopa igen spåren från den verkliga mördaren. Bevis ska kasseras, utredningar saboteras och vittnen försvinna. I Lösningen tar vi oss rollen som en namnlös fixare anställd av en lika anonym man på säkerhetstjänsten. I ett avskalat, men ändå kärleksfullt återgivet Stockholm anno 1986 är det din uppgift att ge privatspanare huvudbry och palmeutredare prestationslösa tjänster de kommande 40 åren.

Att spelskaparen är en Palmenörd går inte att ta miste på. I Martinssons tolkning av Stockholm återfinns klassiska platser från utredningarna som biografen Grand, trapporna vid tunnelgatan, Café Mon Chéri och Sabbatsbergs sjukhus. Poliserna bär tidstypiska uniformer och hänvisar till den mytiska "kårandan". Kort sagt, allt är där som går att rymma på en Game boy kassett.

Hur är själva spelet då? Mindre bra. I grund och botten är Lösningen ett äventyrsspel ur peka-och-klicka-skolan, men utan pekandet eller klickandet. Att skaparen inte har någon direkt erfarenhet av spelutveckling framgår med all tydlighet. Efter i princip varje slutfört spelmoment möts man av en man som ger glasklara direktioner till var man ska gå och vad man ska göra där. Här finns inget utrymme för funderingar eller att testa olika lösningar, svaret serveras direkt på silverfat. Ytterst märkligt med tanke på temat.

Av någon anledning har Martinsson även valt att lägga till en helt bedrövlig actiondel med attacker som inte går att undvika och som tvingar till regelbundna återbesök på Sabbatsberg sjukhus. Utöver det blir man påkörd av bilar på samtliga övergångsställen (men aldrig annars) vilket leder till långa omvägar på kartan. Träffytan på samtliga objekt utgörs dessutom av hela den grafiska representationen vilket leder till en minst sagt klumpig navigation av miljöerna.

Summa summarum, ett passionsprojekt fyllt av allsköns dilemman men med en fantastisk grundidé. Lösningen är till skillnad från Hans Holmers PKK-spår större än sina enskilda delar. Kanske är det just det klumpiga programmerandet, det dåligt uttänkta spelkonceptet och den bristande designen som gör Lösningen så charmig. Det hade i allt väsentligt kunnat vara ett hembakat spel till C64 eller Amstrad från tiden för mordet. Liksom cigaretterna och bryggcafet på Café Mon Chéri känns Lösningen autentisk. Befriad från glättighet, överproduktion och AI-gegg. En modern relik från en tid som Sverige och världen var på riktigt.

Vill du kika in på Rasmus krypin så kan du göra det här.