Lunar Remastered Collection

Det är svårt att inte vara nöjd som ett fan av japanska rollspel med hur utvecklingen av genren sett ut de senaste åren. Och tack vare de stora framgångarna för de stora serierna har utvecklare vågat ta chansen på de mindre kända och vi har fått se många remasters och remakes av mer obskyra serier. Baten Kaitos I II HD Remaster, Star Ocean: The Second Story R, The Legend of Legacy HD Remastered, och Romancing SaGa 2: Revenge of the Seven bara för att nämna några stycken från de senaste åren. Nu har turen kommit till Lunar: Silver Star Story Complete från 1996 och Lunar 2: Eternal Blue Complete från 1998 i en samling kallad Lunar Remastered Collection.

Båda dessa spel var redan remakes på titlar med samma namn, minus Complete, från 1992 samt 1994. Och kort och gått är det så mycket klassiskt JRPG över dessa två som det går att komma. De är dessutom båda två bra spel i genren och förtjänas att spelas, utan att för den delen komma upp i samma nivå som de bästa spelet från den tidsperioden. De utspelas i samma värld, men 1000 år isär. Du behöver inte spela det första spelet för att förstå det andra även om berättelsen har en liten koppling. Men detta är ju inte ett problem om du köper samlingen då du kommer få båda spelen.

Både Silver Star Story och Eternal Blue gör något som är svårt att göra, nämligen att inte kännas tråkigt eller repetitivt trots att alla system i spelet är väldigt simpla. Ta det turbaserade stridssystemet till exempel. Du kan välja mellan en vanlig attack med ditt vapen, en magisk attack (eller helande magi för den typen av karaktärer), använda något för att återställa din HP/MP, försvara, eller fly. Inga komplicerade formler eller invecklade system. Det är väldigt lätt att förstå sig på. Det går dock att använda autostrider, där spelet styr allting, om du inte känner för att trycka dig igenom allting. Något som är väldigt smidigt när fienderna inte är så starka och du snabbt vill plöja igenom dem. För att snabba på upplevelsen går det också att öka hastigheten på striderna upp till tre gånger det normala. Något jag valde att göra då striderna kändes onödigt långsamma annars.

Berättelserna är verkligen inte heller något revolutionerande. Det är det välanvända: Slumpmässig ungdom är "the chosen one" och måste rädda världen från något ont som har valt att återvända efter X antal år. Med det sagt är inte berättelsen dålig på något sätt, det är bara att det är ett återkommande format från andra spel. Det som får vågen att tippa över åt det bra hållet är karaktärerna. Båda spelen är fyllda med minnesvärda karaktärer, som alla dessutom introduceras med en egen mellansekvens i animestil. Något som verkligen gör att Lunar-spelen står ut från mängden. Vi har nu för tiden vant oss med att sitta igenom evighetslånga mellansekvenser där delar av berättelsen utspelas. Här får vi istället kortare sekvenser som visar upp karaktärernas personlighet. För det är ju inte alltid det lättaste att få igenom personligheter när karaktärernas utseende i princip är två ögon, kläder, och hår.

Silver Star Story, vilket är det första spelet i serien, handlar om Alex och Luna. Alex avgudar den förre drakmästaren (en av fyra historiska hjältar) och vill mer än gärna bli nästa drakmästare. Detta gör att han måste hitta drakarna runtom i världen och få deras godkännande. Lättare sagt än gjort så klart. Det visar sig så klart att en ny drakmästare är vad som krävs för att rädda världen. Luna å sin sida är en duktig sångare som folk så smått börjar ana att hon är nåt mer speciellt. Vad hon egentligen är har sedan en stor roll i berättelsen. Med sig har de ett gäng karaktärer som givetvis hakar på av japanska rollspelsanledningar. Magiker, slagskämpar, och medicinsk kunniga är så klart där, men alla har en egen berättelse som gör att de är lätta att tycka om. Eternal Blue utspelar sig i samma värld, men tusen år i framtiden. Folk har nästintill glömt bort händelserna i det första spelet och vi får återigen spela som en ungdom med äventyrsdrömmar. Givetvis är det dags för en ond karaktär som vill förstöra världen. Inget nytt under solen. Även här är det en bra berättelse med innehåll som är rätt så mycket standard när det kommer till japanska rollspel.

Men det här är ju en remaster, så vad har egentligen förändrats från 30 år sedan? Jag nämnde tidigare möjligheten att öka tempot i striderna, men det finns också andra "quality of life"-uppdateringar. Som att karaktärerna nu har ett delat inventarium för saker att använda under striderna. I originalet var en karaktär tvungen att personligen ha en sak - medicin till exempel - för att kunna använda den. Nu kan alla använda sig av samma saker. Vill du spela med originalsystemet går det också att göra. Nu kan också vara ett bra tillfälle att nämna att båda spelen går att spelas i sina originalversioner. När du startar spelet får du välja mellan att spela remastern eller originalet av spelen. Något vi vanligtvis inte ser. Grafiken har i ärlighetens namn inte rörts speciellt mycket. Vilket det inte heller var något behov av. Remastern är i widescreen istället för 4:3-format.

Lunar Remastered Collection är ett superbt exempel på "laga inte det som inte är trasigt". Det har inte gjorts några försök att bygga om spelet för att göra det sexigare för den moderna publiken. Allt är i princip precis som i originalen med några små förbättringar, som ger en bättre upplevelse, men som också är tillräckligt små för att de hade kunnat passa in i spelen för 30 år sedan. Både Lunar: Silver Star Story Complete och Lunar 2: Eternal Blue Complete är japanska rollspel som är värda att spela. Det finns en väldigt hög kvalitet, även om det till slut inte når riktigt upp till nivån som de bästa spelen i genren har.