Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Mario Kart DS

Mario Kart DS

Knivskarp grafik och oändliga antalet polygoner gör sällan ett bra spel. Även om det bidrar, är det fortfarande känslan som räknas. Mario Kart DS är ett typexempel på detta.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Jag förstår mig inte på Nintendo. På hårdvarumarknaden är man ivrig att ändra människor syn att se på spel. Vi ska vara interaktiva, aktivera oss fysiskt och tänka i nya dimensioner. Revolution är tänkt att andas otroligt mycket framtid, även om det mer känns som en svag doftnyans av morgondagen hellre än en hel generation bort. Nintendo DS känns redan som en utdaterad produkt rent tekniskt, även om innovativiteten och skaparglädjen finns där.

HQ

För det är ändå lite vad Nintendo är i mina ögon - glädje. Såklart, det har med min uppväxt att göra och hur den kantades av röda N och korpulenta rörpulare. Men bortser man från det, känns det som att Nintendo måste göra roliga spel, då de inte har det tekniska att falla tillbaka på som andra företag. Det behöver inte vara överdrivet bra spel, bara de underhåller för stunden. Lite som grundreceptet för ett arkadspel. Det som skiljer Nintendo från SNK är dock att de har möjligheten att göra bombastiska titlar, om de så önskar.

En titel som handlar någonstans mitt emellan Mario Party och Metroid Prime, är Mario Kart. Våldsamt galen racing med fantasieggande nivådesign och perfekt hopsmetad spelglädje, samtidigt som det kräver massor utav tid från spelaren om denne vill bli riktigt duktig. Mario Kart: Double Dash sprängde mitt hjärta i bitar när det kom. Det Mario Kart jag lärt mig älska till Nintendo 64 var omvandlat till en steroidmatad och muterad storebror, vilket skar i själen. Sinom tid förbrände min kropp all pastellfärg och visseltruddelutter vilket läkte hjärtat, delvis.

Men riktigt samma sak blev det aldrig. Så när de första rörliga bilderna på Mario Kart DS visades var det lite som att bli skjuten av Amours pilar. Idén med återanvändandet av gamla banor från alla tidigare titlar inom serien, från Super Nintendo till Gamecube och allt bärbart där emellan, kan anses som latsinnad från utvecklarnas sida, personligen tycker jag det är briljant. Det handlar om cirka 30 återanvända nivåer, och flertalet nydesignade. Möjligheter att ange i detalj vilka banor som ska spelas ger spelaren potential att skapa en egen cup, med till exempel Donut Plains från Super Nintendo samt Koopa Troopa Beach från Nintendo 64, koppla upp sig på Internet med Wi-Fi, utmana vännerna och visa vem som egentligen bestämmer.

Inte heller i detta spel har man lyckats inplantera en smidig, funktionell och nyskapande touch-funktion, utan den nedre skärmen består slätt och rätt av en karta över banan, lite småtrist kan tyckas. I ärlighetens namn är det skönt att slippa koncentrera sig på båda skärmarna, utan enbart hava fokus på den övre. Racingspel är inte skapta för att kontrolleras med en styleus-penna. Något man dock har lyckats med, är grafiken. På något bisarrt vis har Mario Kart-serien aldrig sett bättre ut. Designen från de gamla banorna i ny tappning, äkta bensinslukande go-carts istället för mesiga fantasifordon, 60 mästerliga rutor per sekund - allt klaffar. Som nostalgibonus har de gamla banorna från till exempel Super Nintendo fått behålla sina pixelbaserade bakgrunder, något som ser överraskande stilrent ut.

Detta är en annons:

I största allmänhet verkar man tänka tillbaka lite hur det var förr när man snickrar ihop Mario Kart DS. Kontrollen påminner betydligt mer om Super Nintendo och Nintendo 64 än tvåsitssviten till Gamecube när nu R-knappen tillåter nu föraren att åter igen hoppa, samt göra underbara bredställ med sin go-cart. Dessutom är inte längre power-up-systemet lika flummigt när det bara är en förare vid ratten. Det har tillkommit några nya, och några gamla har fallit bort. Bland annat finns det nu möjligheter att hiva Bomb-Ombs för att skapa en cirkel av fördärv för sina rivaler, fungerar lite som bananskal fast av krut.

Nintendo DS har fått det tufft mot Playstation Portable. Där Playstation Portable lever på sin lyx, teknik och glamour, får istället Nintendo DS förlita sig på det som egentligen spelar roll - spelen. PSP hade extremt få visade spel på E3, vilket som inte lovar gott inför framtiden. Men vem tänker på det när man står i butiken med en "Playmate of the Year" till skärm i handen och öser Ridge Racers på högsta volym? Mario Kart DS är i alla fall för mig ett givet köp när det anländer. Det är ett praktexempel på att teknik inte alltid är allting. Att nytänkande inte alltid är bra och att det fortfarande finns kraft i det röda företag som en gång styrde industrin.

Mario Kart DS
Mario Kart DS
Detta är en annons:
Mario Kart DS
Mario Kart DS
Mario Kart DS
Mario Kart DS
Mario Kart DS
Mario Kart DS
Mario Kart DS
Mario Kart DS
Mario Kart DS
Mario Kart DS

Relaterade texter

Mario Kart DSScore

Mario Kart DS

RECENSION. Skrivet av Peter Bernhardsson

Mario Kart: Double Dash blev aldrig det spel som jag hade hoppats på. Mario Kart DS är däremot fullständigt strålande!

Mario Kart DS

Mario Kart DS

FÖRHANDSTITT. Skrivet av Peter Bernhardsson

Knivskarp grafik och oändliga antalet polygoner gör sällan ett bra spel. Även om det bidrar, är det fortfarande känslan som räknas. Mario Kart DS är ett typexempel på detta.



Loading next content