Mario & Sonic at the Olympic Games Tokyo 2020

Mario och Sonics olympiska eskapader har pågått nu i över ett decennium nu, och över tre olika konsolgenerationer har vi sett det osannolika paret slåss mot varandra i en mängd evenemang i värdhuvudstäderna Rio, London och nu Tokyo. Den sjätte omgången markerar debuten för serien på Nintendo Switch och här finns ett par ganska rejäla förändringar.

En framstående funktion i Tokyo 2020 är dess fullfjädrade historieläge, som är perfekt för dem som spelar ensamma och tar ungefär fem timmar att slutföra. I det handlar det om Sonic-skurken Dr. Eggmans elaka plan att förslava Sonic och Mario i en mystisk spelapparat, känd som Tokyo 64, när han av misstag suger sig själv och Bowser in i konsolen. Gänget befinner sig i en pixelversion av OS i Tokyo 1964 och den enda vägen till frihet är att förmodligen vinna alla guldmedaljer från de olika evenemangen. På andra håll i nuet hittar Tails och Luigi enheten och efter att ha lärt sig om Eggmans misslyckade planer bestämmer de sig för att tävla i evenemang i Tokyo i ett försök att befria sina fångade kamrater.

Jag tycker att historieläget var ett bra sätt att provklämma på alla 30-talet grenar som detta spelet erbjuder men jag ogillade att det faktiskt går att hoppa över dessa utan straff eller följder om du har misslyckats minst tre gånger. För oss skadade det verkligen tävlingsandan. Jag gillade dock (också) att det helt nya storyläget gav mig ett sätt att låsa upp karaktärer som Rouge och Toadette, men konstigt förblev dessa begränsade till en viss sport/gren. Eftersom karaktärsutbudet är i stort sett densamma som när serien började 2007, hade det varit bra att ha mer variation utanför några få begränsade sporter. Åtminstone är vi här inte begränsade till att endast använda rörelsekontroller, och här har vi möjlighet att använda knapptryckningar under vissa händelser istället. Vilket är en klar förbättring.

Med Tokyo 2020 som det fjärde spelet i denna serie som fokuserar på just sommar-OS har Nintendo återanvänt ganska mycket gammalt material, det märks direkt. Klassiska sporter som bågskytte, bordtennis och fotboll är alla inkluderade men de har fått sällskap av nymodigheter såsom surfing, skateboard, karate och sportklättring. Vi tyckte att alla var välkomna tillägg men det var sportklättring som vi gillade mest under vår genomspelning. Det är en knepig sak att balansera din kroppsvikt när du uppmuntras att klättra snabbt uppför väggen, medan endast ett felaktigt tryck på den analoga styrspaken får dig att förlora fästet och trilla ned.

"Dream events" har varit en framträdande del av serien fram till idag, här får man chans att djupdyka ned i respektive franchisevärldar och de bidrar till en känsla av variation och ett avbräck från de mer traditionella OS-sporterna. Tyvärr har dock Tokyo 2020 bara tre "Dream events" och dessa är Dream Karate, Dream Racing och Dream Shooting. Dream Racing äger rum på ett spår inspirerat av Metropolis från Sonic Forces och ser dig frenetiskt tävla på hoverboards med Mario Kart-liknande powerups. Dream Karate påminde oss om en hel del Pogo Pandemonium från Crash Bash, eftersom vi var tvungna att karatesparka våra motståndare för att vinna.

8-bitars-momenten är den enskilt bästa delen av det här spelet. Dessa händelser ger oss inblick i hur denna korsning kan ha sett ut när Sonic och Mario först började tävla om plattformsdominans i början av 90-talet, och chiptune-soundtracket och den underbara pixelgrafiken är en renodlad fröjd både för ögonen och öronen. En subtil men uppskattad touch är att du kan slå på ett filter som får det att se ut som om du spelar på en gammal CRT-TV (scanlines). Skytte, volleyboll och längdhopp är alla underbara 8-bitars-moment men det är maratonläget som vi gillade mest.

Precis när serien började kännas lite tjatig, enformigt gammal och slö, dyker det här spelet upp och ingjuter nytt liv i en över tio år gammal formel, mest tack vare de underbara 8-bitars-tävlingarna. Det nya storyläget är ett mycket lyckat tillskott och "Dream events" förblir en riktigt härlig krydda till det mer traditionella OS-tävlandet. Ytterligare karaktärer kunde ha lagts till i den vanliga listan och inte låst in sig bakom specifika grenar, dock - och vi hade såklart velat ha många fler "Dream events". Men! Som sagt, Tokyo 2020 är en solid minigame-kollektion som markerar en lovande nystart för serien.