Mark of the Ninja

Det ska sägas direkt att jag verkligen inte är något fan av stealth-spel. Jag rent av suger på dem. Jag var utan att överdriva världens sämsta Splinter Cell: Pandora Tomorrow-spelare online och Petter att skratta så våldsamt första gången han såg mig spela Ghost Recon att jag på riktigt fruktade för hans hälsa. Jag har inte tålamodet, helt enkelt. Jag pallar det bara inte.

Därmed är upplägget sämsta tänkbara för mig inför Mark of the Ninja. Men det finns två förmildrande omständigheter som gjorde att jag ändå ville recensera spelet, det ena är att man får chansen att utöva mitt absoluta drömyrke - ninja - och det andra är att det är tvådimensionellt. Något jag ofta förknippar med grym spelkontroll, välavvägd utmaning och retrokänsla.

Och det tar inte lång tid med Mark of the Ninja innan jag inser att jag gjort ett klokt val och att allt jag hoppats på infriats. För det är ju så med stealth-spel att de ofta är utformade enligt "trial & error"-principen. Man blir upptäckt, fattar inte varför, provar igen, blir upptäckt på nytt på grund av risig spelkontroll och sådär håller det på. I Mark of the Ninja finns inget sådant trams. Aningen är man i mörker, ja, eller så är man det inte.

Och alla fällor är tydligt utmärkta. Jag ser hur lång fiendens hundar kan sniffa, jag ser på ljudvågorna från mig hur långt bort fienden kan höra mig och sedan är allt upp till mig och spelkontrollen att övervinna hindren. Och spelkontrollen är nära nog perfekt. Det är aldrig något oklart, trots att Mark of the Ninja är rejält utmanande så känns det hela tiden rättvist och min ninja är överlägset allt motstånd så länge jag håller mig i skymundan.

Lägg till Mark of the Ninja i din nedladdningskö direkt på denna länk.

Det enda som gett mig samma känsla av kontroll på läget är det första Batman: Arkham Asylum när man slungade sig mellan statyetter högt ovanför marken och plockade ruskprickar på löpande band när de minst av allt anade det. En tillfredsställelse som är enorm.
<newpage>

Klei Entertainment har dessutom lyckats göra min ninja oerhört rölig och man kan ilsnabbt studsa omkring som man önskar, klättra på allt och verkligen överlista fienden. Dessutom har man otaliga tillbehör till sin hjälp för att exempelvis locka fienden till vissa platser samt ett pålitligt svärd. Mark of the Ninja uppmuntrar en dock att klara spelet utan att döda, men vilken stil man väljer är såklart helt upp till en själv.

Utmaningen känns skönt välavvägd genom hela det runt 8 timmar långa äventyret.

På varje bana finns nio mål att försöka uppnå fördelade på tre olika kategorier, vilket gör omspelningsvärdet högt. Man vill gärna hitta allt och ta allt, i synnerhet när grundkonceptet är så vansinnigt underhållande. Enda brasklappen är vissa småtrista sträckor som att gömma kroppar, ett nödvändigt ont om man vill ha riktigt höga poäng. Kanske är Mark of the Ninja rent av en titel som skulle ha mått bättre av att inte ha poäng alls.

Men oavsett allt sådant så tror jag att det här är det roligaste jag haft med ett nedladdningsbart spel i år. Mark of the Ninja är helt enkelt rasande bra och en titel som även skulle göra sig utmärkt till framför allt PS Vita. Se till att skaffa helt enkelt, det här är för coolt för att missas.