Det kanske främsta klagomålet som spelare har angående Marvel's Avengers är den bristfälliga mängden av innehåll i spelet. För nästan tre månader sedan, alltså fyra månader efter att spelet släpptes, lanserades den första gratisexpansionen där Crystal Dynamics lät spelare axla rollen som Kate Bishop i en ny kampanj. En kampanj som dessvärre inte levererade mer speltid än två timmar och återigen drabbades spelet av det huvudsakliga problemet - brist på innehåll. Nu, tre månader senare, har den andra expansionen Future Imperfect släppts. Och Hawkeye gör entré. Frågan är om detta åtgärdar problemet?
Expansionen gör det möjligt att spela både som Old Man Hawkeye och ''vanliga'' Hawkeye och de känns personlighetsmässigt helt olika.
Det korta och väldigt enkla svaret på den frågan är: absolut inte. Visst, i samband med expansionen släpptes en ny uppdatering som lät spelare återuppleva huvudkampanjen igen, men de som ville ha något nytt att förlänga speltiden med lär bli rejält besvikna. Future Imperfect är som expansion en okej sådan som vidareutvecklar berättelsen efter kampanjens slut. Precis som i fallet med den första expansionen, Taking Aim, är expansionen dock inte längre än två timmar.
Future Imperfect låter spelare resa till den helt nya regionen Future Wastelands som utspelar sig i en potentiell framtid där Kree invaderade jorden och majoriteten av alla hjältar dog. Hawkeye överlevde dock attacken och har pensionerat sig själv, och det är tydligt att Crystal Dynamics baserat expansionen på Old Man Hawkeye. För att lätta sitt samvete försöker han nu följa de spår som Nick Fury lämnat efter sig för att, förhoppningsvis, ställa allt till rätta. Den nutida Hawkeye har dock med hjälp av Hank Pym och de andra hjältarna i Avengers uppfunnit ett sätt att resa i tiden och hjälpa till.
Hawkeye är ett trevligt tillskott, även om han inte känns så unik på grund av den föregående expansionen.
Hawkeye påminner starkt om den redan släppta karaktären Kate Bishop. Båda är utrustade med varsitt svärd och pilbåge och spelas på ett mer eller mindre identiskt sätt. Vad som skiljer dem åt är Kates förmåga att teleportera sig och deras respektive unika förmågor. Hawkeyes assisterande förmåga låter honom skjuta en pil rakt ned i marken som över tid förser honom och resten av gänget med hälsa, medan hans mer aggressiva förmåga avlossar en pil som sedan vräker ned ett regn av pilar över fienderna. De som fastnat för Yondu i Guardians of the Galaxy kommer definitivt uppskatta Hawkeyes ultimate-förmåga, där han sänder i väg en pil som penetrerar fienderna var de än befinner sig.
Clint Barton är ett trevlig tillskott som passar bra in som en såväl försvarande som aggressiv lagkamrat. På grund av hans sidekick Kate Bishop, som redan gjort entré, känns han däremot inte särskilt intressant då de till mångt och mycket inte skiljer sig åt. När den korta expansionen väl är över känner jag därför ingen som helst lust att fortsätta spela som honom. Mer specifikt känner jag faktiskt ingen lust att fortsätta spela alls, eftersom det nu inte finns något mer innehåll som kan motivera mig att fortsätta spela.
Future Imperfect erbjuder endast en ny boss och det i form av den allt förträfflige Maestro.
Så för att återkoppla till min inledning av recensionen så är Future Imperfect en grov besvikelse och det är uppenbart att Crystal Dynamics är helt aningslösa vad det gäller att återfå spelarnas förtroende. Om de på fullaste allvar tror att expansioner på två timmars speltid och en ny hjälte kan värva nya spelare eller locka till sig gamla spelare igen, så misstar de sig. För som ett stort fan av Marvel, som ibland kan ha överseende för mycket, känner jag ingen som helst nyfikenhet på spelet. Därför är jag tämligen säker på att den tredje expansionen Black Panther: War for Wakanda, som kommer låta spelaren axla rollen som Black Panther och resa till Wakanda, med största sannolikhet kommer att anamma samma koncept. En expansion på två timmar som inte kommer tillföra mycket alls till ett spel som i nuvarande läge är i kritiskt behov att vända på detta sjunkande skepp. Något som för stunden känns mycket osannolikt, tyvärr.