Marvel's Deadpool VR

Precis som förra året ser det ut som att VR-spelare får nya anledningar att damma av sina plastiga virtual reality-hjälmar inför jul. Ännu en gång ör det superhjältegenren som drar nytta av de många fördelarna och förtjänsterna med VR som spelformat. Marvels Iron Man, Batman: Arkham Shadow och nu Wade Winston Wilson i VR-form. Marvels Deadpool VR är ett galet, överdrivet actionspel med några fina nya stridsidéer tillsammans med mycket passande manus och röstskådespeleri. Det är Meta Quest 3/3S-exklusivgt och lanseras imorgon. Och även om det inte når samma skyhöga höjder som Batmans senaste VR-äventyr, lyckades Twisted Pixel Games sätta ihop de olika ingredienser som skulle kunna få Deadpool att fungera i VR, samtidigt som de tillgodoser både fans och nykomlingar.

Låt oss börja med stridsmekaniken. På pappret lämpar sig karaktären för en hektisk kombination av distans- och närstridsattacker, och det är i stort sett vad du gör om och om igen i de olika fiendemötena. Du använder både dina vapen (tillgängliga på båda sidor om höften) och dina svärd (som du drar från ryggen), som du måste nyttja tillsammans. För att göra det till Deadpools alldeles egna stil har utvecklarna övertygande introducerat några av karaktärens mest igenkännbara drag. Tappade vapen faller till exempel inte direkt på marken, utan svävar istället ovanför liken i några sekunder så att du enkelt kan plocka upp dem i slowmotion. Det är förmodligen det bästa designvalet som implementerats här för att ge det känslan av Deadpool-filmerna och serierna, men sedan har du naturligtvis makabra avslut som får dig att skratta eller skrika också, eller atletiska moves för att ta dig fram i omgivningen (vägghopp och dubbelhopp). Utöver det finns Deadpools egen huvudsakliga "superkraft" att tänka på och använda till din fördel: Hans förmåga att regenerera avhuggna lemmar.

Efter ett fantastiskt inledande uppdrag kommer du till spelets hubvärld där du tar dig an de olika kapitlen, vilket tillsammans med en massa samlarobjekt, uppgraderingar, hemliga rum och höga poäng gör det till ett kraftfullt spel med VR-mått mätt. Tanken här är främst att få dig att ändra din spelstil för att hantera de olika fiendetyperna, både i horder, vågor eller slutbossar. Det är mer imponerande och överraskande till en början och det finns lite eller ingen utforsknings- eller äventyrskänsla förutom några samlarserietidningar, men jag skulle säga att jag fortsatte att komma tillbaka bara på grund av de fåniga, överdrivna striderna. Det blir också repetitivt och vissa av fienderna var helt enkelt för enkla, de fryste till och med sina animationer om du var 20 meter från dem, men nästa avslutare fick mig oftast att glömma det. Ah, avslutarna och kombinationerna. De var några av de bästa jag någonsin upplevt, inte i år, utan i VR i allmänhet, och det är naturligtvis ett stort plus för ett Deadpool-spel. Att skjuta en prickskyttekarl med ett vapen, dra honom mot dig för att skära honom itu i slowmotion, sedan ta tag i hans kastbara vapen med varje hand och stoppa två inkommande springande fiender från olika håll är bara ett exempel på vad du kan göra, och det är inte bara för din nöjes skull, eftersom spelet introducerar en "livestream"-miljö som du kan visa upp inför dina tittare, precis som Viewtiful Joe skulle göra nuförtiden. Och dessa blir bara bättre i de manusbaserade bossstriderna, men såklart.

För att jonglera allt blod och alla flygande lemmar på skärmen, och eftersom det körs på den kraftfulla men portabla fristående Quest 3-hårdvaran, gör spelet några eftergifter i grafikavdelningen. Celshading-grafiken fungerar tillräckligt bra, men miljöerna verkar ofta komma från Gamecube-eran, och några av Helicarriers enkla hallar och korridorer tillkännager detta redan mycket tidigt i spelet. Kompromisser är förståeliga och normen med det här formatet, men jag kunde inte låta bli att längta efter snyggare grafik. Så när du väl har gjort hundra avrättningar och startat om spelet ett par gånger på grund av enstaka buggar (en irriterande nog höll en handledningsprompt på skärmen för alltid), finns det något som upprätthåller den avsiktligt fåniga, ytliga upplevelsen? Ja, det finns det, och för mig är det den andra huvudanledningen att prova det här spelet: manuset och röstskådespeleriet. Att prata från sitt halshuggna jag är ju roligt nog, men det här spelet skulle inte vara detsamma utan det ständiga, oavbrutna pratandet, eftersom det också är en viktig del av karaktären. Över kommunikationen, när man pratar med sig själv eller under möten, finns de smart skrivna och underbart levererade replikerna där för att hålla dig underhållen hela tiden, bokstavligen talat. Så enkelt och effektivt är det, men på ett sätt vi sällan ser i VR. Och som goda nyheter för icke-engelsktalande, även om du kommer att sakna Neil Patrick Harris och resten av Hollywood-skådespelarnas prestationer, finns det också mycket god dubbning på ytterligare språk. För ni vet alla att det inte är den bästa idén att läsa undertexter i VR, och för att ni hellre fokuserar på kreativa sätt att slakta era fiender medan det femtioelfte skämtet levereras till era öron.

Från "du gjorde det här mot mig, din kassa spelare" när du ser din egen dumma död i repris, till den ständiga fjärde väggen som bryts ner eller de kvicka referenserna till spel (inklusive loot boxes) och popkultur, lyckas det härt spelet verkligen väl med att förmedla Deadpools patenterat larviga, härliga humor. Så, bra jobbat, Twisted Pixel och Meta, för ni träffade humorn och den typ av upplevelse Deadpool behövde vara i VR. Förvänta er inte smarta pussel och prylar här, eftersom det här är en rak, kompromisslös massaker och det nya Quest-spelet du vill visa dina vänner i jul.