Mass Effect

Now it's said and done / So say goodbye to the people we don't know
Go back to sleep / and let's sail away to the beaches of Normandie

Ja, nu heter ju rymdskeppet som Mass Effect cirkulerar kring Normandy, inte Normandie. Men de textraderna dyker upp i huvudet så fort skeppet nämns vid namn, så jag kände mig tvungen att inkludera dem. För Mass Effect, trots att jag redan spelade igenom det förra året till Xbox 360, är lite av en våt dröm.

Seriöst, det gnälls och klagas på spel som försöker berätta historier. "Spel är inte film!" skriker förståsigpåare i mun på varandra, och jag kan egentligen inte göra annat än att hålla med. Och Bioware visar, gång på gång, att de är kungarna på att skapa spel som klår de flesta filmer när det kommer till att engagera tittaren, eller spelaren i det här fallet. Att spel faktiskt kan. Vi på Gamereactor utropade Mass Effect till ett av fjorårets absolut bästa spel av en anledning. Jag och Benke har, gång på gång, förklarat hur mycket vi älskar det - Benke gav det 10/10 i betyg när det släpptes till Xbox 360.

Och nu är det här igen, den här gången till PC. Jag är förvisso en konsolspelare i grunden, men livet i Mass Effect-galaxen har blivit lite smidigare i den här versionen.

Alla menyer har gjorts om för att fungera bättre med tangentbord och mus (originalets menyer kunde vara ganska dryga att ha att göra med) och att använda sina specialattacker under strider har gjorts mycket enklare med hjälp av ett bättre användargränssnitt och snabbknappar som man själv kan placera ut sina krafter på. Även minispelet när man ska hacka sig genom krypterade lås har gjorts bättre och mer spännande än Följa John-momentet i föregångaren.

Vissa irritationsmoment finns kvar, men de hör på något sätt spelet till - jag drunknar fortfarande i prylar jag inte vet vad jag ska göra av, jag förstår inte varför försäljarkräket på Normandy har mage att ta betalt av mig när jag och mina vänner faktiskt försöker rädda universum. Människorna ser plastiga och stela ut även i PC-versionen medan rymdvarelserna framstår som levande och naturliga. Det går fortfarande inte att skapa en karaktär som ser vettig ut om man inte utgår från standardmallen.

Men det här är småsaker som nästan är onödiga att hänga upp sig på. För Mass Effect är ett av förra årets bästa spel. Igen. Favorit i repris. Vi har en gripande berättelse, ett karaktärsgalleri fyllt av karaktärer man bara kan älska, romantik, spänning, ljussablar...eller nej, inga ljussablar. Men nästan. Vi har intergalaktisk politik när den är som bäst. Vi har lesbiska sexscener med blåhudade utomjordingar så att moraltanterna kan sätta sitt té i halsen i år igen (även om bara får se en rumpa i profil, mer eller mindre). Allt serverat på ett sätt som enbart Bioware verkar kunna lyckas med.

Mass Effect är moget, välgjort, och mycket arbete har lagts ner på att göra det så bra som möjligt till PC. Det här är ingen lat konvertering från konsol till dator, något vi bara kan tacka Bioware och Demiurge, som ligger bakom konverteringen, för.

Mass Effect förtjänar det, precis på samma sätt som Star Wars: Knights of the Old Republic gjorde när det tog språnget från Xbox och in i våra datorer (även om det var sjukt mycket buggigare än Mass Effect). Många av de irriterande buggarna som originalet drogs med har dessutom fixats, även om man kan skymta till dem ibland.

Så hur sätter man betyg på ett spel man egentligen redan har spelat, ett spel som trots allt ganska gammalt i en bransch som rör sig snabbare än ett framrusande tåg? Det är inte helt enkelt. För trots att jag älskar det så känns det lite snålt att PC-versionen inte innehåller mer än det gör, att vi inte har fått tillräckligt mycket nytt material - när det här skrivs så har inte ens Bringing Down the Sky, extramaterialet som redan släppts till Xbox 360, införlivats i PC-versionen. Det får vi ladda ner i efterhand, som tur är gratis. Men lite mer än material som räcker i mellan en till två timmar hade vi nog kunnat förvänta oss vid det här laget.

Istället får jag se det här som en chans att uppleva delar av spelet som jag inte gjorde förra gången. Jag ser det som en chans att ännu en gång få rysningar av ledmotivet. Jag kan bara citera Benkes recension av Xbox 360-versionen; "Det här är Star Wars: Knights of the Old Republic på steroider och nu väntar jag bara på uppföljaren. Otåligt."