Mass Effect 3: Special Edition

Ett av Nintendos uttalade mål med Wii U har varit att ta tillbaka den hardcore-publik som många ansett gått förlorad med Wii. Ett självklart sätt att se till att det blir så är att vara säker på att ha alla de största spelen i de bästa versionerna. Därför är det inte så konstigt att Nintendo sett till att EA:s maffiga rollspelsepos Mass Effect 3 finns tillgängligt redan från start i ett fläskigt paket innehållandes allt tillgängligt DLC samt dessutom exklusiva funktioner.

I teorin alltså. För i praktiken finns det ändå några problem med Mass Effect 3: Special Edition, där det överlägset största är att de båda föregångarna saknas. Och i ett sådant storytungt spel som Mass Effect påverkar det en hel del. Istället får jag en förlängd version av den interaktiva serietidning som följde med Playstation 3-versionen av Mass Effect 2.

Trots att introt därmed blir helt ohyggligt långt känns det som jag inte får ta del av alla viktiga beslut och stora händelser från föregångarna. Så till den milda grad att jag på allvar skulle vilja rekommendera den som tänker spela Wii U-versionen av Mass Effect 3 att först spela igenom åtminstone del två till något annat format. Med tanke på att Mass Effect Trilogy kommer till de andra formaten nu i december undrar jag varför EA inte såg till att ge Wii U-ägarna densamma.

Nåväl, Mass Effect 3 är fortfarande ett brutalt häftigt spel och redan efter att ha snickrat ihop min egen Shepard och varit med vid introduktionen när Reapers anfaller Jorden känner jag gåshud av rent välbehag pocka på. Jodå, det här är fortfarande ett riktigt jäkla kungligt rollspel, så bra att det förmodligen borde vara lag på att ha spelat den här sviten.

Eftersom Mass Effect 3 till Wii U har suffixet "Special Edition" har EA sett till att utrusta den lite extra. Det mest påtagliga är att allt hittills släppt DLC finns med på skivan redan från start, både sådant som varit gratis såsom Rebellion och Resurgence samt From Ashes som kostar en slant att köpa. Därmed är det här tveklöst den mest kompletta versionen av spelet, men jag misstänker att den extra skärmen är den huvudsakliga orsaken att skaffa Mass Effect 3 till Wii U.

I huvudsak används skärmen som en smidig radar som hela tiden visar hur omgivningarna ser ut, med möjlighet att zooma. Dessutom är fiender utmarkerade på kartan vilket är en startegisk fördel, även om jag noterade att det i stridens hetta inte alltid är så lätt att titta bort från TV:n, orientera sig på kartan, ta till sig informationen och sedan använda den till något vettigt.

Roligare är dock att mina egna kollegor går att domptera omkring med skärmen denna gång. Den bristfälliga artificiella intelligensen var en av de få saker jag störde mig på i originalet, och det här gör det lättare att ha nytta av mitt lilla posse. Det går verkligen att överrumpla fienden genom att tydligt flankera dem och dra fiffiga rutter, varpå de snabbt svarar att de uppfattat min order och ger sig av.

Helt perfekt är det dock fortfarande inte och väl på plats kan mina snubbar fortfarande ställa sig ovanpå ett hinder och ducka för att skjuta eller bete sig klumpigt. Däremot ger systemet mig mersmak för hur bra det skulle kunna bli exempelvis i ett nytt Brothers in Arms byggt från grunden för just Wii U. För idén är det inget fel på, bara det att funktionen är ditlagd till Mass Effect 3 och inte helt perfekt implementerad.

Skärmen kan även användas för genvägar till ens medhjälpares egenskaper, vilka visserligen tar ett tag att placera ut som man vill ha dem, men som väl på plats fungerar hyggligt smidigt. För mig som ofta tröttnar på mitt digitala sällskap och vill variera figurerna ofta känns det dock lite tidsödande att behöva göra om detta för varje ny figur och som ett resultat har jag av ren lathet spelat Mass Effect 3: Special Edition med samma figurer i högre grad än jag gjorde till andra format.

Trots allt upplever jag ändå att det är lättare att spela med grundkontrollen i spelet istället för att använda skärmen. Något jag absolut inte skyller på Wii U, utan på det faktum att EA helt enkelt inte lyckats ge mig nog mycket vettiga och lättanvända funktioner. Vad jag däremot saknar till Mass Effect 3 för Wii U är möjligheten att använda spelets omfattande Codex på den tryckkänsliga skärmen. Något som hade gjort navigeringen lättare och mer naturlig, nu måste den fortfarande användas på skärmen, vilket jag tycker känns som en miss.

För mig som i huvudsak spelat Mass Effect 3 till PC och Xbox 360 märks det också att det inte riktigt är lika finslipat grafiskt som till dessa båda andra format. Bilduppdateringen hostar lite mer och färgerna har inte riktigt samma punch. Jag gillar dock att vissa ljudeffekter som framför allt pistolskott ekar även från Wii U Gamepad, vilket gör att skotten känns lite mer som just skott.

Mass Effect 3 är fortfarande ett suveränt spel, vars brister till Wii U för mig ändå överskuggar fördelarna. Att de båda DLC-paketen Leviathan och Omega inte ingår i en "Special Edition", och inte ens kommer att släppas till Wii U över huvud taget, känns snålt och även om det nya slutet till Mass Effect 3 är bättre än originalet, så hade jag velat haft möjlighet att se båda.

I slutändan är detta därför en solklar köprekommendation om du inte har någon möjlighet att spela de båda föregångarna på annat sätt, annars skulle jag rekommendera att du spelar hela trilogin på annat håll.

Recensionen av övriga versioner hittar du på denna länk.

Bilderna i recensionen är från Wii U-versionen, nedanstående bilder från Xbox 360-versionen.