Max & the Magic Marker

Grunderna i spelet är fantastiskt enkla. Ett plattformsspel där du kan gå och hoppa. Huvudpersonen, lille Max, har en spritpenna som du även kan måla plattformar med. I sig en kul tanke men långt ifrån unikt och vi har gjort det förr ibland annat underskattade Yoshi Touch & Go. De danska utvecklarna Press Play har dock ansträngt sig lite extra för att göra spelet helt unikt, och faktum är att man har lyckats.

Den stora grejen är att de målade plattformarna du ritar inte hänger kvar i luften. Onej, tvärtom har man lagt in en fysikmotor och ju mer färg du använder, ju tyngre blir det du ritat. Något som gör Max & the Magic Marker till en mycket annorlunda spelupplevelse där varenda idé man kläcker snart grusas av den där förbaskade gravitationen som bara ställer till det.

I början av spelet mjukstartar man med att bygga någon liten bro eller fixa en trapp så man kan ta sig mellan olika höga plattformar. Men snart brakar det på med allt värre grejer där ens egen kreativitet verkligen sätts på prov. Jag som har redaktionens i särklass sämsta koordinationsförmåga bygger rangliga ställningar och ser hur min penna i raskt takt får slut på färg.

Och har jag inte designat mina skapelser väl så rasar de ihop. Alltid denna jämra gravitation. Men efter en liten stund börjar man bli varm i kläderna. Är jag rädd att jag byggt för vekt kan jag ju linda in ena änden av mitt bygge i en plattform för stadga eller kanske sätta en massa färg på ena sidan som motvikt till Max tyngd. Varför inte göra en gungbräda och släppa en vikt på ena ände för att få mig att studsa högre? Man blir mer och mer kreativ och jag har inte klurat så länge över banor på det här sättet sedan jag spelade Braid, vilket är en rejäl komplimang.

Vid varje checkpoint kommer ett monster och tömmer din penna på den färg du har kvar, varpå du sedan fyller på pennan med exakt så mycket som utvecklarna har tänkt att du ska kunna tänkas behöva fram till nästa. Fiender finns även på banorna, men besegras enkelt genom att rita en rejäl klump med mycket färg ovanför deras huvuden som därefter faller ned och dräper dem. Den verkliga utmaningen ligger dock i att rita, använda mängden färg på bästa sätt och i att vara osannolikt kreativ.

Här och var finns det dessutom bonusföremål som egentligen inte fyller något annat syfte än att retligt utmana dig att fånga dem. Något som åtminstone inte jag kunde låta bli och kämpade tappert med att försöka fånga dem alla och få riktigt fina tider på varje bana. Flera av dem är rysligt retligt utplacerade och kräver verkligen det där lilla extra av dig för att du ska kunna få dem.

Max & the Magic Marker hade kunnat vara ett riktigt superspel om det inte vore för brister i spelkontroll och kollisionsprogrammeringen. För medan idéerna är goda grafiken charmig och musiken medryckande är lille Max inte alls så smidig att styra omkring. Han ramlar gärna ner från avsatser när man försöker ställa sig nära en kant, träffas av fiender man tycker att man att man lyckades undvika och känns inte alls speciellt smidig medan kan skuttar mellan plattformarna. Det gör att mitt omdöme stannar på ett lika originellt som bra, men inte mästerligt, spel som alla ni som inte bangar en unik spelupplevelse ändå absolut borde kolla in.