En samling fallskämsjägare står packade som sillar i ett flygplan någonstans i Europa. Nedanför är det kolsvart, sånär som på mynningsflammorna från luftvärnskanonera och maskingevären. Vinden pinar soldaterna i ansiktet och nervositeten inför det analkande hoppet är stor. Skulle en tysk artilleripjäs träffa planet är det bara att knäppa händerna och be en sista bön. En grön lampa tänds i den kala och mörka kabinen och den osäkra tillvaron i planet förvandlas på några få sekunder till en direkt dödlig situation ute i det fria.
Smattret från de tyska maskingevären hörs konstant, och den mörka natthimlen lyses upp. Spelaren är i full kontroll över sitt eget hopp. Det finns en angiven plats där man själv, och sina medsoldater ska landa för att påbörja sitt uppdrag, något som dock inte alltid sker som det var planerat. Medan man segnar ner mot marken kan man själv välja vart man ska landa, må det vara på ett hustak, en landsväg, i ett snårigt buskage eller kanske en husfasad om det vill sig illa, är det faktiskt spelaren som helt och hållet bestämmer var man börjar sitt uppdrag. Vi är vana vid att Medal of Honor-spelen utspelas mellan punkt A och punkt B med ett visst antal tyska soldater därimellan. Denna gång har EA helt ändrat designupplägget, och försöker andas lite välbehövlig energi in i genren.
Skriptade sekvenser och snitslade hinderbanor får man denna gång tillgång till ett öppet och dynamiskt slagfält där det mesta kan hända. Spelet innehåller fem olika uppdrag, två utspelar sig i Italien där man får lägga grunden till Benito Mussolinis nederlag, och dessutom ta del i amerikanska arméns första fallskärmshopp i strid någonsin. Därefter bär det av till Normandies tysk-befästa landskap när man får vara med och rensa bort motståndet bakom fiendens linjer medan infanteristerna avancerar uppför de bloddränkta franska stränderna på D-dagen. Market Garden i Holland och till sist ett sista hopp in i Tyskland för att avsluta andra världskriget. Bara fem uppdrag kan låta lite i underkant, men då ska man veta att dessa fem uppdrag ska spelas genom två olika perspektiv.
Varje uppdrag börjar med att Eddie La Pointe ska infiltrera fiendens områden, sabotera vissa befästningar och samtidigt placera radiosändare så att flygplanen ovanför kan släppa av sina fallskärmsjägare på rätt plats. Eddies uppdrag kommer mer att vara lagda åt det återhållsamma sättet, där fokus ligger på att arbeta i det mörka och förbli oupptäckt. Även om det kommer att bli konflikter även för Eddie, är de verkliga action-uppdragen reserverade för Boyd Travers fallskärmsjägare i den amerikanska 82a luftburna divisionen. Efter att ha kastat sig ut ur fraktplanet har man alltså valet att välja startplats för sitt uppdrag. Landningen är av största vikt då man kan fumla till det och ligga intrasslad i sin fallskärm och eventuellt bli ihjälskjuten av arga tyskar medan man försöker skära sig loss. Om det går riktigt bra kan man kapa linorna bara ögonblicket innan man landar, och blir då helt stridsklar i samma ögonblick som kängorna tar i marken.
EA har jobbat hårt på att eliminera skriptade sekvenser och förutbestämda utgångar av varje uppdrag. Varje gång man landar har man ett visst antal uppgifter som måste klaras av. Vissa är av yttersta vikt att de klaras av på en gång, andra är av sekundär betydelse och kan tacklas i vilken ordning man så önskar. Intelligensen hos både ens egna kollegor och även sina tyska motståndare ska denna gång vara kraftigt förbättrad. Båda sidor kommer att strida hårt för att få kontrollen över ett visst område. Har man intagit en speciell punkt på banan kan det mycket väl bli så att tyskarna lanserar ett motanfall och tar tillbaka ställningen, vilket resulterar i att man får göra om det igen. Detta öppnar upp för en ny och fräsch dynamik och lite välbehövlig variation, det sägs dessutom att fiender som bara poppar upp bakom en vägg och springer in för att ge mer utmaning åt spelet, ska inte heller förekomma. Dock är det bekräftat att om en av spelarens kollegor blir ihjälskjuten, kommer en ny soldat att dimpa ner från himlen efter en liten stund.
Andra detaljer som fördjupar spelupplevelsen är det faktum att det kommer att finnas möjlighet till att förbättra sina vapen. Under spelets gång kommer man att få tillgång till modifierings-kit till de olika vapnen, som bland annat kan möjliggöra granattillsatser på en M1 Garand, eller större magasin på sin hederliga Thompson. För att kunna använda dessa byggsatser krävs det att man har en viss grundkunskap om just det vapnet, något man skaffar sig genom att helt enkelt använda det så mycket som möjligt. Krypskyttet har denna gång tagits till en helt ny nivå. Att man kan sikta genom kikarsikten eller inbyggda sikten på själva pipan på de olika vapnen är vi vana vid. Men denna gång kommer spelaren att få använda sina trigger-knappar för att avlossa sina skott. Detta betyder att man siktar in sig på sitt mål, och kramar, inte trycker eller rycker en av triggerknapparna för att klämma av ett skott. Precis som det ska gå till i verkligheten alltså. Om man gör på rätt sätt kommer man att få bättre precision, är man slarvig och vårdslös kommer man istället att få nöja sig med att träffa luften istället.
Med en relativt öppen spelvärld där det sker en konstant dragkamp om positionerna och befästningarna, grafik från Unrealmotorn version tre, och två olika syner på varje uppdrag ser Medal of Honor ut att verkligen försöka med något nytt rent spelmässigt, och kompletterar detta med grafikteknologi av allra högsta klass. Trots att det inte finns någon information om flerspelardelen av Medal of Honor: Airborne, och trots att det inte finns sådär jättemycket bilder att vila ögonen på, låter detta väldigt lovande, är det månne dags att Medal of Honor tar tillbaka krigskronan från Call of Duty? Framtiden får utvisa.