Medal of Honor: Rising Sun

Det finns få spelföretag som mjölkar sina spelserier och licenser så hårt som Electronic Arts. Varje år släpps en ny utgåva av inte bara de självklara och nu tiofaldigt uppgraderade sportspelen utan även James Bond-spel, SSX-spel och givetvis även Medal of Honor-spel. Vad som ursprungligen påbörjades på Playstation som ett Dreamworks-utvecklat spel fortsatte sedan på PC och har under de senaste tre åren etablerat sig som en av de varumärkesstarkaste inom sin genre.

Efter en rad kortare expansioner till PC och ganska saftiga försäljningssiffror återvänder alltså Medal of Honor-serien till konsolplattformarna, denna gång exklusivt med det efterlängtade Rising Sun. Jag är ingen jättefantast av EA:s Medal of Honor-spel även om både Allied Assault och Breakthrough fungerade som klart godkänd underhållning. Activisions Call of Duty är enligt mig ett betydligt mer väldesignat, intensivt och spelmässigt involverande spel i samma genre.

Medan de senare spelen i serien låtit oss ingå i trupper stationerade i gyttjehål utanför den franska kusten, tyska skyttegravar och holländska högland utspelar sig Rising Sun till största delen i det sydkinesiska havet. Du intar rollen som den amerikanske korpralen Joseph Griffin och spelet börjar med det mäktiga slaget vid Pearl Harbor där du vaknar till i en av båtarna som under attack i hamnen. Det gäller härifrån att snabbt ta sig upp på däck för att i en rad moment skjuta ned så många japanska jaktflygplan som möjligt och därmed till viss del rädda dagen.

Redan i de första sekunderna uppenbarar sig dock en rad allvarliga problem som Rising Sun lider av och aldrig blir av med. Till att börja med är kontrollen klart undermålig, framförallt med tanke på den tuffa konkurrens som finns i förstapersonsgenren idag. Spel som Halo, Timesplitters 2 och Rainbow Six 3 framstår som spelbarhetens övergudar i jämförelse med den styltigt stela och oprecisa spelkontrollen som Rising Sun befläckats med. Att i spelets början snabbt ta sig från båtens understa däck och upp till de stativmonterade luftvärnskanonerna är ett lika kontrollmässigt svårt som designmässigt irriterande inslag i ett spel som därefter bara blir sämre och sämre.

EA har helt missat den spelmässigt uppskattade delen då man skolas i spelets grundläggande mekanik och de verkar heller inte ha förstått att vissa designmässiga element måste implementeras med övertydlighet. Jag finner mig själv irrandes omkring i båtens lägre korridorer innan jag äntligen tar mig upp på däck och får i uppdrag av en vilt skrikande menig att snabbt ta kontroll över en av kulsprutorna. Denna del, då korpral Griffin gör sitt bästa för att skjuta ned så många japanska jaktplan som möjligt, är även den ett kontrollmässigt dåligt designat moment då det aldrig riktigt känns som om man verkligen träffar någonting, trots att planen sprängs i ett rasande tempo. Precis som tidigare, nere i båtens brinnande skrov bryts speltempot nu plötslig av en mellansekvens som direkt för oss ned till en av jaktbåtarna där Griffin fortsätter sin kulsprutebaserade jakt på japanerna.

Apropå mellansekvenser så är dessa snyggt utförda och lockar i sig till merspel. Jag kan därmed också förstå varför EA valt att enbart använda sig av dessa förrenderade sekvenser i den frekvent rullande TV-reklamen som går just nu. Själva spelet är helt enkelt inte speciellt snyggt, och framförallt inte ämnat för TV-reklam, vilket skulle skrämma bort spelare snarare än locka dem till inköp. Det visuella i Rising Sun lider av en rad problem och framstår som ett flera år gammalt spel i jämförelse med genrens konsolbaserade grädda. Sjöslaget i Pearl Harbor är den enda delen av spelets övergripande grafik som ens passerar godkänt medan senare strider såsom Manila, Guadalcanal och Singapore mest framstår som grumlig gulasch. Här finner vi allt från riktigt rutten polygonmodellering till några av de mest lågupplösta texturer jag sett, allt ackompanjerat av effekter som får fem år gamla PC-moddar att se moderna ut. Inte heller är bandesignen mycket bättre utan har fyllts till bredden av gammalmodiga, trånga korridorer med noll och ingen dynamik eller flexibilitet. Här finns inga öppna fält eller fria ytor utan baseras på speldesign, the good old way, likt ett mossigt Duke Nukem där A leder till B och där vägen aldrig går att avvika från, (inte mer än ett par centimeter till höger eller vänster i alla fall).

Detta för oss ohindrat in på fiendernas och Joseph Griffins medsoldaters intelligens och precis som i ovanstående stycken är Rising Sun även uselt i detta avseende. Faktum är att de japaner som står i ens väg på spelets andra bana är några av de absolut dummaste fiender jag mött, en ganska beundransvärd bedrift av världens största spelföretag. Motståndarna står ofta raklånga mitt i skottlinjen och bara väntar på att bli skjutna. De undviker heller inte tung eldgivning eller hjälper varandra, nej nej... vi snackar noll intelligens här, absolut noll.

Jag hade inga speciella förväntningar då jag började spela Medal of Honor: Rising Sun men måste säga att jag förvånades över den låga kvalitet som EA:s stora jultitel erbjuder. Detta är ett slarvigt, dåligt, halvfärdigt spel med massor av problem. Det enda som räddar Rising Sun från en riktig bottenplacering är de stundtals detaljerade vapenmodellerna och godkända ljudeffekter.