Svenska
MEDLEMSRECENSION

Half-Life 2

Jag har räddat världen många gånger i mitt liv. Förra året slogs jag mot terrorister i Las Vegas. I början av det här året drog jag till planeten Helghan och kämpade mot Helghasts. Så sent som i somras har jag jagat skatter. Men nu har Imperial scout anlänt till City 17, och tro mig, det här är mer än vad han klarar av själv.

Det första som händer är att Gmans nylle trycks upp på skärmen. Jag undrar "vem fan är det" eftersom jag inte har spelat Half-Life. Snart så kliver jag av ett tåg som gick till City 17. Massor av fiender vid namn Combines väntar. Tydligen ska jag bli förhörd eller något sånt. Jag fasar över vad som kommer att hända mig. Plötsligt tar soldaten av sig hjälmen, och det visar sig att det är Barney, som tydligen är en gammal kompis från Black Mesa i det första spelet. Han och Dr Kleiner har ordnat en flykt åt dig så att du kan ta dig till Eli Vance. Men allt går åt helvete när jag använder teleporten och hamnar någon annanstans. Nu måste jag ta mig fram till fots...

Trots att det det går segt att spela i början blir jag genast fast i storyn. Vad är det som händer och vad har hänt var bara några frågor som jag ställde mig själv. Nåja, jag spelar vidare...

Jag får onda aningar dem första timmarna med Half-Life 2. Det känns nästan lika tråkigt som halva Resistance: Fall of Man. Visst imponerar Half-Life 2 från början, men ärligt, miljön är ganska tråkig och efter den sjuttioelfte Combine utposten börjar jag att bli någorlunda trött på allt. Men när jag väl har kommit fram till Eli Vance tar spelet fart.

Jag har hört en hel del om Half-Life 2, och det mesta tyder på att det skiljer sig från majoriteten av FPS spel. Stämmer det? Ja, faktiskt! Av några anledningar.

För det första så innehåller Half-Life 2 inte bara tunga action moment. Det finns tillfällen då lugna pussel moment startar. Och Valve är riktiga genin. Till exempel när en ramp var nere så att man inte kunde hoppa med svävaren (eller vad det nu var). Jag hittade tunnor som jag prövade att ställa på rampen, varav allt gick åt helvete. Sen prövade jag att sätta dem någonstans under rampen, i vattnet. Då funkade det. Det är liksom genialiskt. När man sitter där och grubblar på hur man ska lyckas. När man väl gjort det tänker jag alltid "Valve är genin".

När det gäller vapenarsenalen hittar vi dem vanliga vapnen. Pistol, revolver, SMG, handgranater, raketgevär och hagelgevär. Men vi kommer också att få använda laservapen, armborst och kofot (!). Alla vapen känns klockrena, och det är allt en fröjd att skjuta av en headcrab från en zombie med hagelgeväret. Dock finns det inget prioriteringssystem, men som tur är har Valve gjort ett bra jobb så att man smidigt kan byta vapen.

En riktigt rolig mannick som kallas antigravitationsgeväret finns också med. Prylen är riktigt användbar till att flytta och skjuta undan saker. Den kan även användas som vapen.

Vid ett tillfälle kommer man att få besöka Ravenholm. Vad som har hänt där vet jag inte, men det är fullt med zombier. Fram med hagelbössan!

AIn är riktigt bra, för det mesta. Fienderna är otroligt smarta. Men dina medhjälpare är en annan femma. För det mesta brukar dem ställa sig i vägen för dig, vilket är sjukt jobbigt.

Vi kommer även att få köra fordon i Half-Life 2 Ungefär 1-2 timmar in i spelet får man chansen att styra en slags svävare. Senare i äventyret kommer vi även att få köra bil.

Ibland blir Half-Life 2 väldigt frustrerande. Vid ett tillfälle när jag skulle storma ett fängelse dök två av Combines tvestjärtsliknande "gunships" upp och sköt ner mig gång på gång. Det krävs mycket hälsa och bra träffar med raketgeväret för att lyckas. Annars kan man ju ställa om svårighetsgraden...

Oj då, jag får ju inte glömma det! I Half-Life 2 spelar du som Gordon Freeman. Han är ingen soldat eller lönnmördare, han är bara en vanlig forskare som tvingas att använda vapen. Och tydligen verkar han vara det enda hoppet. Man får varken höra hans röst eller se hans ansikte i spelet, men det finns flera bilder på Gordon, så någon mystisk hjälte är han inte. Och han är inte lika tråkig som Nathan Hale i Resistance spelen.

Under spelets gång får jag träffa på Elis dotter, Alyx Vance. Och hon är säkert den snyggaste, kvinnliga spelkaraktären på länge, och smart är hon också. Förutom när hon ställer sig mitt framför en och blockerar vägen.

Även Half-Life 2 har en onlinedel, men jag kan inte berätta något om den. Half-Life 2: Deathmatch följer nämligen inte med PC versionen och återfinns inte i The Orange Box heller. Märkligt. Vill man ha det måste man köpa Counter-Strike: Source.

Grafiken är mästerlig. Visst, Gears of War och Killzone 2 spöar skiten ur Half-Life 2 när det gäller grafik, men Half-Life 2 släpptes ju ändå 2003, och med tanke på hur grafiken ser ut är det inte annat än mästerligt. Även ljudet tok regerar med Combines radiotjatter, explosioner och stundtals häftig musik. Dock är det långa laddningstider, vilket kan vara frustrerande när man precis har dött.

Grafik: 10
Ljud: 9
Spelbarhet: 9
Hållbarhet: 8

Plus:
Bra story, grym grafik, varierat, grym AI.

Minus:
Långa laddningstider, stundtals frustrerande sekvenser, korkade medhjälpare.

Testad version: Playstation 3 (PS3)

Mitt betyg: 8,9/10
Mitt Gamereactor betyg: 9/10

Medlemsrecensioner47
Samlat betyg: 9.6/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10