Svenska
MEDLEMSRECENSION

Guitar Hero: World Tour

Skrivet av: zwqase   2009-07-30

Activision följer sin gamla kollegor i fotspåren och tar Guitar Hero några steg fram. Locka hem polarna, här ska rockas!

Det tog lite längre tid för mig än för mina vänner att komma in i det här med plastspelande. Vad är poängen liksom var ungefär ganska så exakt vad jag frågade mig själv. Sen hamnade jag där en dag på Gamestop med Guitar Hero: 80's ledigt och drog således en runda. Tvåan köptes och jag var fast. Sen havererade dock min trotjänare till svart klump och ett hål grävdes djupare och djupare inom mig. Något saknades. Sen en dag sa jag åt mig själv att nu får det vara nog och häpp så hade man skaffat sig ett alldeles eget band. Ja, i plast alltså.

För nu är det inte längre ensamlir som gäller. Nej, istället går man i samma spår som sina tidigare kollegor och ger oss (förutom gitarren) även en mikrofon och ett trumset. Givetvis kan man välja att köpa enbart spelet tillsammans med en enstaka gitarr, men kan man så ska man så att säga. För att förtydliga då så äger jag hela sketen; två gitarrer, en mick och ett trumset, precis som det ska vara, enligt Activision. Såklart, de vill liksom alla andra håva in storkovan.

Så, ett nytt Guitar Hero alltså. Eller Band Hero snarare. Förutom nya låtar och instrument har det såklart hänt lite annat också på nyhetsfronten. De två största grejerna är skaparbiten. Man vill mer än gärna ge spelaren chansen att ordna till sitt alldeles egna band. Först gäller det att skapa sin egna rockare. Ett läge jag har utforskat en hel del under tråkigare stunder, och rent allmänt är det då man använder sig av det hela för även om man gärna petar lite där i början så är det inget direkt överväldigande. Den orealistiska stilen på figurerna ledde till (i mitt fall) att jag helt gav upp skapandet utav mig själv och istället framställde tiotalet sockersöta headbangartjejer. Även om man kan möblera om en hel del i fejset så gör jag det gärna inte då det hela har en tendens att misslyckas och landa i en enda, rörig soppa.

Hur som helst så finns det en hel del trevligt att pyssla med och har man bara tålamodet till det så kan man bra gärna hålla på med detta i dagar. Förutom plastikkirurgi i plytet kan man även designa helt egna tatueringar med hälp av lager och annat skojsigt. Lite synd dock att man inte kan placera konstverk på benen. Det mesta går annars att färglägga på en del helknasiga sätt. Väl färdigställd med sin skapelse går man så vidare till instrumenten. Något som inte nödvändigtvis måste åtgärdas, men som ändå bör nämnas. Precis som med tatueringarna kan man färglägga, dra, slita och vrida mer eller mindre precis som man själv vill. Återigen krävs dock allt som oftast en gott tålamod för att saker och ting ska se superba ut.

Fast att sitta där i sin ensamhet vill man såklart inte göra för evigt, så istället slänger man med fördel ihop en hyfsad bandlogga och bjuder in vännerna till skapandet av en alldeles egen låt. Musikstudio med andra ord. En bra sådan? Njao, allt är såklart relativt, men att framställa några under är inte att räkna med direkt. Inte minst med tanke på att gitarren är fårhållandevis begränsad och inte minst för att detta om något kräver ett enormt tålamod. Trummorna har det lättast eftersom de både ser ut och fungerar precis som helt vanliga trummor.

Instrumenten ja. Givetvis får man helt nya gurror till sitt förfogande. Från Gibson Les Paul har man nu flytt vidare till ytterliggare en känd design vid namn Fender Stratocaster. En snygg design, även om jag personligen föredrar Gibson Les Paul. Annars finns det inte mycket fel på gitarren rent ytligt sett. Den är tyngre rent allmänt vilket känns bättre och mer realistiskt när man spelar. Man kan kapa halsen på den hur enkelt som helst och därigenom flytta den längre sträckor utan bekymmer. Gitarren denna gång är även försedd med en extra stor och förhållandevis lättåtkomligt star power-knapp där man på en vanlig gitarr finner "stallet". Gitarren har även fått sig en tryckkänslig panel längs halsen vilken man kan använda på lite olika sätt. För det första så kan du slå till på den lite lätt istället för att använda strum-baren. Du kan även dra med fingrarna längs med den istället för att peta på whammy-baren för att skapa lite annorlunda ljudeffekter. Sist, men inte minst så kan man använda denna helt utan andra hjälpmedel så snart det dyker upp genomskinliga prickar på skärmen.

Fast det finns dock en sak som begränsar gitarren till en viss gräns, och det är faktumet att man är beroende av plastknappar, och inte stålsträngar som i verkligheten. Därmed blir jag oerhört glad att se ett trumset som faktiskt ser ut som... ett trumset. Fast något mindre. Såklart. Här har man tagit Rock Band-trummorna, slängt bort en trumma och ersatt den med hi-hat och symbal. En mycket bra åtgärd då trummorna får en mycket mer realistiskt utseende. Det känns även mer naturligt att spela då trummorna används till vad de är till för. Vad gäller Star Power... tja, jag gillar det egentligen inte sådär jättemycket, men vad finns där att göra? Det hela går ut på att så snart du känner för att brasa på med lite elektrisk styrka så drar du till på båda symbalerna samtidigt. Något som kan bli ganska klurigt att hinna med i en avancerad låt (även om en lyckad aktivering innebär samma sak som om du skulle träffa noten du annars skulle ha spelat just då). Så länge som man inte vill integrera rörelsekänslighet i trumpinnarna så... Nej, så farligt är det faktiskt inte, trots allt så är det en smart lösning som ju förövrigt funkar att göra även om man nu spelar på riktigt.

Det finns dock ett enormt minus som blir ganska jobbigt att bära runt på efter ett tag. Kvalitén. Den... ja, den är horribel. För det första så har jag själv blivit tvungen att byta en gitarr då strum-baren fastnade när man spelade. Den nya gitarren vill i sin tur inte ge mig Star Power varenda gång, såvida jag inte trycker på knappen. Den andra gitarren registrerar stundtals två tryckningar när jag i själva verket enbart åstadkommit en enda. Samma gitarr ger mig även Star Power på tok för lätt. Trummorna i sin tur glappar emellanåt och vilken trumma det gäller varierar från gång till gång. Mikrofonen så till sist, den fungerar som så att man ska slå på den för att aktivera Star Power. Slå? Snarare genomborra sin hand med den. För övrigt kan man fråga sig varför samtliga instrument förutom just micken är sladdlösa. Mitt snabba svar är för att den håller ihop med en kontroll, men samtidigt så borde det gå att lösa på något smidigare sätt.

Gitarrerna har föresten nu fått sig ett litet glapp vad gäller strum-baren mellan standardpositionen och träffsektorn. Något som gör att den tenderar att bli slö och allmänt dålig. Varför man gjort på detta vis? Jag finner inga goda svar, framförallt inte när jag har en gitarr tillhörandes Guitar Hero II som har en strum-bar lå-ångt mycket bättre. Detta leder i sin tur till att gitarren blir oprecis och 100 % kommer inte lika lätt. Lustigt nog så verkar man dock träffa noterna mycket enklare numera vilket leder till följande. Du klarar låtarna mycket lättare, men har svårare med att träffa samtliga noter.

Vad gäller grafiken så ligger man fortfarande och släpar förhållandevis hjälplöst efter de främsta. Det ser bra ut, men det skulle allt kunna se bättre ut. Inte minst så tycker jag att karaktärerna gärna får anta en aningens mer mänskligare form, inte minst med tanke på att man numera kan plocka ihop sin alldeles egna rockare. Vill man skapa sig själv så vill man skapa sig själv så att säga, inte någon lustig kopia. Sen tar även de inhoppande kändisarna viss skada utav det hela då de inte alltid är helt igenkänningsbara. Sting ser visserligen nästen exakt likadan ut som originalet och visst går det inte att ta fel på Ozzy's brillor, men att Haley Williams är just Haley Williams har man något knivigare med.

Kommer man så till designen så har de (självfallet) tagit sig friheten att röra om lite varstans. Till min förtret. För visst borde det verka självklart att man helt enkelt inte förstör en redan så gott som fullständig design. Möjligen piffar till den lite, men inte helrenoverar. Det är i alla fall vad man gjort vad gäller sidorna om spelbrädet. Ni kan vara lugna för de har inte gjort om systemet. Vad de däremot har gjort är att plocka bort vad som såg ut som förstärkare. Istället trycker man ihop allt till så litet som möjligt, poäng, multipoängen, star power, allt har blivit komprimerat. Exakt varför begriper jag inte riktigt då det nu istället är tomma utrymmen där det förut brukade finnas något att titta på. Nog för att man inte kan ha så mycket tjohejs på skärmen när fyra lirar samtidigt, men då kan man gott slå till med en annan design som skiljer sig från den då man faktiskt har utrymme att jobba med.

World Tour har såklart en del att bjussa på även in action så att säga. De genomskinliga noterna som jag nämnde förut är den klart största (och egentligen enda) nyheten på gitarrsidan. Här kan du antingen fingra enbart på knapparna, eller dra fingrarna längs med tryckpanelen. Tryckpanelen är dock att föredra om man nu inte vill få det att se extra snyggt ut då det finns ett oerhört enkelt knep om man vill klara sig igenom helskinnad. Släng helt enkelt ett stycke pekfinger längs med panelen snabbt som zatan så missar man sällan några noter. Se upp för brännskador dock... Givetvis kan man dutta om man vill det också.

Till basen har man lagt till en såkallad öppen sträng. Det går helt enkelt ut på att man slår an på strum-baren utan att hålla ner någon knapp. Passande eftersom basspelande ofta handlar om just det, att inte hålla ner någon sträng alls. Detta visas då med ett enkelt streck tvärs över brädan. Vad trummorna behagar... ja, låt oss slippa hela genomgången utav dem. Foten stampar när strecket som basen använder sig utav dyker upp på trummornas bräda. Micken sedan använder sig av ett singstar-liknande system. Ska man så spela fyra i band så placerar sig sångaren högst upp och trummorna i mitten (alltid) varpå gitarren och basen kivas om platserna längs kanterna.

En viktig sak återstår. Låtlistan. Självklart. Låtlistan ja, den är... den är bra. Jag skulle hemskt gärna vilja jubla rakt ut att det finns tiotalet låtar här som är bättre än Free Bird, men det vore en ren lögn. Tråkigt nog. Istället finns här en hög med fantastiska låtar, men även en mängd bottennapp.

För att inleda med bottennappen så kan jag stundtals inte komma bort från att fundera över exakt hur skaparna av spelet tänkte då de satt och peta ihop spelet till sin färdiga form. Jag menar, On the Road Again, trummorna, expert... Nog för att slutet är något sånär varierat så är det på tok för kort och dessutom så har man precis dessförinnan slagit den röda trumman sönder och samman så man hinner knappt uppfatta att något annat sker förens det är försent. Det enda jag skulle kunna tänka mig i rent användarsyfte är väl att lura vännerna till en spelning varpå de sliter ut sig något fruktansvärt. Tortyrsyfte helt enkelt.

Jag kan även meddela att Tool-låtarna är rena sömnpillren, fast hurvida det grundar sig i att jag inte är något inbitet Toolfan eller ej låter jag vara osagt. För trots allt så är det så mycket enklare att ha roligt om man bara gillar musiken man spelar. Ta Hot for the Teacher exempelvis, den är grym i sig, men ärligt talat en ren smärta i baken att spela då man sällan hinner med i de snabba vändningarna. Mer uselhet? Tja, det skulle väl vara Beat It på trummorna då som är samma sak hela tiden, eller No Sleep till Brooklyn som man aldrig begriper sig på.

Roligast är bland andra Strangehold på gitarr. Kort sagt så har man det betydligt lättar att hitta underhållande låtar om man väljer gurrans väg. Nog för att man kan ha roligt i ett band, men det är ärligt talat ytterst få låtar som bjuder på samma underhållningsvärde rakt igenom. Till de som lyckas hör dock Are You Gonna Go My Way, Livin' on a Prayer (som skall spelas på högsta volym) och Misery Business. Totalt sett finns här 86 låtar förutom då ett tiotal låtar som är helt gratis att ladda ner (rekommenderar starkt gitarr-duellen med Zakk Wylde) och såklart alla andras låtar som de själva skapat. Som en liten fotnot kan jag även passa på att nämna svenska Kent's VinterNoll2 som roligt nog är riktigt skoj att pilla sig igenom på framförallt gitarr.

Sammafattningsvis är World Tour ett färgglatt spel som bjuder på en enorm variation i alla dess former. Karriärläget som denna gång baserar sig på konserter fungerar perfekt för bandkänslan, även om det är lite för lätt att avancera. Vad som dock inte bjuder upp till bandkänsla är framförallt det faktum att man inte kan återuppliva sina fallna kamrater utan störtar själv helt hjälplöst ner i avgrunden. Att dela star power med fyra andra räcker helt enkelt inte riktigt till. Usel kvalité på instrumenten är knappast heller till någon fördel och när jag nu säger att många låtar inte har ett dugg där att göra så tror ni säkert att jag avskyr spelet er än allt annat. Fel. För trots brister så är detta ett fruktansvärt underhållande spel med många älskvärda sidor. Hittar man dem och håller fast vi dem så kommer detta hålla hur länge som helst.

Är det värt 1500? Tja, mitt direkta svar är ja, men samtidigt så finns det andra spel som gett mig mer glädje än detta. Nu kan man visserligen betala dryga 700 och få enbart gitarr på köpet, men räknar man även in speltiden så tycker jag nog ändå det. Sen har man inte minst den mänskliga faktorn. Detta är ju för tusan den perfekta sysselsättningen när fyra pajsare inte har något bättre för sig.

Trailer

Sammanfattning

+
Kvantitet

-
Kvalité

Betyg 8/10

[Testad Version: PS3]

¸.•*¨¨*•.¸ ¸.•*¨¨*•.¸Andra Åsikt¸.•ºº•.¸¸.•ºº•.¸¸.•ºº•.¸

Emil-92

Har ni någonsin fått känslan att ni käkar en karamell (låt oss säga en Dumle) men att godispappret av någon helkonstig anledning fortfarande sitter kvar? Själva godisen är i grund och botten alldeles underbar, men gång på gång trasslar sig massa papper in i munnen, och helhetsupplevelsen rubbas. Nu kan jag tyvärr inte... stoltsera med att ha testat detta i verkligheten, men som metafor fungerar ovanstående utmärkt med att förmedla min åsikt om spelet i fråga - hur konstigt detta än må låta.

Jag har aldrig känt mig så schizofren som när jag pratar om Guitar Hero World Tour, eller åtminstone Guitar Hero World Tour till Wii. Att jämföra varianterna som erbjuds mellan 360/PS3 och Wii/PS2 är nämligen nästan som att testa två helt olika spel, och det gör mig verkligen frustrerad att gång på gång inse att Nintendos lilla konsoll sannerligen har dragit nitlotten i denna fråga. Några exempel på detta är en klart mindre Rock Star Creator, gräslig grafik, långa laddningstider samt att du behöver 4 Wii-remotes för att lira fullt band... och listan kan göras längre. Smådetaljer måhända, men definitivt tillräckligt för att göra en perfektionist som mig själv snudd på galen.

Men i grund och botten är spelidén... genialisk. Att vara halvkass halvtidsrockstjärna är något av det roligaste jag upplevt i spelväg under de senaste åren, och att vansinnestrumma sig igenom Foo Fighters underbara låt Everlong är, och förblir ren och skär spelglädje. Se bara till att välja bort de värsta skitlåtarna under dina bandspelningar som exempelvis No Sleep To Brooklyn och Hey Man, Nice Shot.

Sammanfattningsvis är Guitar Hero World Tour definitivt ett spel som är värt att köpa, men då talar jag i första hand till alla där ute med ett 360/PS3 ståendes bredvid TV:n.

Om inte får jag hoppas att du gillar godispapper.

8/10

Låtlistan

• 311 - "Beautiful Disaster"
• 30 Seconds To Mars - "The Kill"
• Airbourne - "Too Much Too Young"
• The Allman Brothers Band - "Ramblin' Man"
• Anouk - "Good God"
• The Answer - "Never Too Late"
• At The Drive-In - "One Armed Scissor"
• Beastie Boys - "No Sleep Till Brooklyn"
• Beatsteaks - "Hail to the Freaks"
• Billy Idol - "Rebel Yell"
• Black Label Society - "Stillborn"
• Black Rebel Motorcycle Club - "Weapon of Choice"
• blink-182 - "Dammit"
• Blondie - "One Way or Another"
• Bob Seger & The Silver Bullet Band - "Hollywood Nights"
• Bon Jovi - "Livin' On A Prayer"
• Bullet For My Valentine - "Scream Aim Fire"
• Coldplay - "Shiver"
• Creedence Clearwater Revival - "Up Around The Bend"
• The Cult - "Love Removal Machine"
• Dinosaur Jr. - "Feel The Pain"
• The Doors - "Love Me Two Times"
• Dream Theater - "Pull Me Under"
• The Eagles - "Hotel California"
• The Enemy - "Aggro"
• Filter - "Hey Man, Nice Shot"
• Fleetwood Mac - "Go Your Own Way"
• Foo Fighters - "Everlong"
• The Guess Who - "American Woman"
• Hush Puppies - "You're Gonna Say Yeah!"
• Interpol - "Obstacle 1"
• Jane's Addiction - "Mountain Song"
• Jimi Hendrix - "Purple Haze (Live)"
• Jimi Hendrix - "The Wind Cries Mary"
• Jimmy Eat World - "The Middle"
• Joe Satriani - "Satch Boogie"
• Kent - "Vinternoll2"
• Korn - "Freak On A Leash"
• Lacuna Coil - "Our Truth"
• Lenny Kravitz - "Are You Gonna Go My Way"
• Linkin Park - "What I've Done"
• The Living End - "Prisoner of Society"
• Los Lobos - "La Bamba"
• Lost Prophets - "Rooftops (A Liberation Broadcast)"
• Lynyrd Skynyrd - "Sweet Home Alabama (Live)"
• Mars Volta - "L'Via L'Viaquez"
• MC5's Wayne Kramer - "Kick Out The Jams"
• Metallica - "Trapped Under Ice"
• Michael Jackson - "Beat It"
• Modest Mouse - "Float On"
• Motörhead - "Overkill"
• Muse - "Assassin"
• Negramaro - "Nuvole e Lenzuola"
• Nirvana - "About a Girl (Unplugged)"
• No Doubt - "Spiderwebs"
• NOFX - "Soul Doubt"
• Oasis - "Some Might Say"
• Ozzy Osbourne - "Crazy Train"
• Ozzy Osbourne - "Mr. Crowley"
• Paramore - "Misery Business"
• Pat Benatar - "Heartbreaker"
• R.E.M. - "The One I Love"
• Radio Futura - "Escuela De Calor"
• Rise Against - "Re-Education Through Labor"
• Sex Pistols - "Pretty Vacant"
• Silversun Pickups - "Lazy Eye"
• Smashing Pumpkins - "Today"
• Steely Dan - "Do It Again"
• Steve Miller Band - "The Joker"
• Sting - "Demolition Man (Live)"
• The Stone Roses - "Love Spreads"
• Stuck In The Sound - "Toy Boy"
• Sublime - "Santeria"
• Survivor - "Eye of the Tiger"
• System of a Down - "B.Y.O.B."
• Ted Nugent - "Stranglehold"
• Ted Nugent's Original Guitar Duel Recording
• Tokio Hotel - "Monsoon"
• Tool - "Parabola"
• Tool - "Schism"
• Tool - "Vicarious"
• Trust - "Antisocial"
• Van Halen - "Hot For Teacher"
• Willie Nelson - "On The Road Again"
• Wings - "Band on the Run"
• Zakk Wylde's Original Guitar Duel Recording

Medlemsrecensioner26
Samlat betyg: 7.6/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10