Final Fantasy VII

Vad ska man säga om ett spel där allting redan är sagt? Det finns egentligen inga synonymer eller förstärkelseord som kan ge Final Fantasy VII rättvisa. Spelet är helt enkelt obeskrivligt bra och på alla tänkbara sätt ett fantastiskt äventyr vars slut man önskar skulle vara början på en evighetslång fortsättning.

Alla Final Fantasy-spel har fantastiska handlingar, och Final Fantasy VII är den solklara mästaren inom berättarteknik, och ett föredömme för alla spelmakare därefter. Handlingen är magisk, gastkramande och omöjlig att motstå. Man är fast ifrån första minuten och kan sedan inte komma loss. Det är som om man spänt fast sig i ett gigantiskt gummiband. Även om man lägger ifrån sig spelkontrollen för att försöka hitta på någonting annat så dras tankarna gång på gång tillbaka till spelet. Man får ingen ro innan man återigen fattar tag i spelkontrollen för att sätta sig in i den makalöst bra historien igen.

Som om det inte vore nog med en historia som du bör lägga på minnet, för att i framtiden kunna berätta för barnbarnen, utan även spelets andra delar är genialt genomförda och än idag imponerande. Hela det så kallade materiasystemet tillåter en enorm valfrihet över hur du vill forma dina karaktärer och det gör även att de otaliga striderna inte blir långtråkiga eller frustrerande.

Grafiken har blivit märkbart gammal och är, precis som du kommer vara när du väl berättar historien om Cloud för dina barnbarn, en aning sliten. Det lilla "minuset" gör dock absolut ingenting eftersom musiken är spelhistoriens i särklass bästa. Uematsu radar gång på gång upp musikstycken som säkerligen skulle göra självaste Mozart en smula avundsjuk. Alla verk är fantastiska, och vissa är till och med så bra att man har svårt att tänka sig någonting vackrare. Känslan som förmedlas genom de rysningsbringande tonerna gör att man helt glömmer bort grafikens ålderdom, och jag vågar påstå att även en blind person kan bygga upp detaljerade bilder av de olika städerna i sin fantasi, enbart genom att höra musiken.

Om man skulle vara den typen av person som helt saknar omdöme och intelligens, så att man börjar tycka att spelet är tråkigt, så har Square givetvis hittat en lösning på det också. Till och från har man nämligen, precis som vanligt i FF-spelen, placerat filmklipp som för sin tid är så snygga att Pixar och allt vad de heter nog än idag sitter och funderar på hur i helvete Square gjorde. Det blir helt enkelt aldrig tråkigt, då man verkar ha tänkt på precis allt när man gjorde spelet.

Det finns egentligen ingenting att klaga på hos Final Fantasy VII. Spelet är i det närmaste perfekt, ett mästerverk som än idag ligger milslångt före nästan alla konkurrenter, samt en förebild för alla spelmakare. Den dagen då jag spelar ett spel som känns lika magiskt som Final Fantasy VII är den dagen jag slutar spela spel. Jag är övertygad om att den dagen aldrig kommer att komma, så länge jag inte blir gränslöst senil och spelar om spelet igen i tron om att det är någonting nytt. Man kan nämligen inte överträffa Final Fantasy VII. Man kan inte överträffa perfektion.