Skate (2007)

Alla seriösa spelutvecklares jobb är att skapa ett spel som är så tilltalande och attraktivt som möjligt. Att odla fram en produkt som är både häftig, annorlunda och gärna beroendeframkallande. En jämn kombination av dessa egenskaper eller då en av dessa är särskilt dominant skapar ett spel som folk vill ha och som folk kommer att fortsätta spela. Somliga skulle kanske vilja att jag lägger till spelbarhet, grafik och hur kul det faktiskt är i additionen men i vissa fall behöver man inte det, inte alls. Skate är ett sådant spel. För skate är inte jättesnyggt, det är stundtals alldeles för svårt och 70% av tiden så är det nått fruktansvärt tråkigt och grymt aggressionsframkallande. "Trial-Error"- metoden fick i och med Skate, ett helt nytt ansikte.

Använd alla knep i boken och lyckas med en total känsla av tillfredställelse, eller misslyckas miserabelt. I de allra flesta fallen kommer du dock att känna dig hopplöst usel, under långa perioder med tillhörande raseriutbrott dessutom. Kan du inte stå ut med detta, skaffa ett annat spel eller lita på ditt i sådana fall utomjordiska lugn. Att spela detta är ungefär som att bli långsamt korsfäst fast du vet att den där krukan med guld vid änden av regnbågen, till slut är din, om du bara håller ut tillräckligt länge. Det är njutfull frustration och med andra ord den värsta typen av beroende. Lite som en drog. Du vet med dig hur illa du gör dig själv, du vet att det egentligen inte är värt det men du gör det i alla fall, för den där totala känslan av lycka, för den där krukan med guld.

Trots min tillsynes negativa syn på spelet så kan jag inte låta bli att älska det. Känslan i styrningen av din kropp och bräda är naturlig och speciell på samma gång. Feedbacken i kontrollen är enastående med vibrationer som uppstår precis då de ska och en försvårad svängningsteknik vid hög fart skapar en sällan skådad intuivitet och den rätta mängden rädsla i åkningen.

Lyckligtvis så skäms inte grafiken för sig heller. Det som sagt inte på nått ögongodis men tekniken duger gott och väl. Designen gör till tillsammans med den något besynnerliga färgpalletten ett bra jobb för att måla upp den rätta atmosfären. Staden är fylld av nya utmaningar och brutna ben väntar bakom varje hörn, nerför varje stup. Trots mängder med proffs är tyngdkraften egentligen din största fiende.

Men när du väl lyckats tämja Newtons hjärtegull är det njutning i sin renaste form, även om din ena handkontroll är planterad i din nya 50-tummare.