Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Bioshock

(Den här recensionen skrev jag för ungefär två år sedan, den första spelrecensionen jag skrev. Jag använde mig då av bland annat Gamereactors recension som mall så bli nu inte allltför uppeldade om ni hittar likheter - om ni nu har tid att jämföra, dvs.)

Format: Xbox 360
Genre: Action
Utvecklare: 2K Boston
Utgivare: Take Two
Utgivningsdatum: augusti 2007

Bioshock var ett av förra årets bästa spel som prisades både i media och av spelare världen över för sin säregna och nytänkande handling som dess fantastiska och välgjorda actionsekvenser. Victor Hautala har bestämt sig för att ta reda på vad som gjorde Bioshock till vad det är: En sjuhelvetes actionrökare.

"Jag är Andrew Ryan och jag är här för att ställa dig en fråga: Är en man inte berättigad till svetten av hans panna? Nej, säger mannen i Washington. Den tillhör de fattiga. Nej, säger mannen i Vatikanen. Den tillhör Gud. Nej, säger mannen i Moskva. Den tillhör alla. Jag avstod de svaren. Istället valde jag någonting annorlunda. Jag valde det omöjliga. Jag valde... Rapture"

Dessa är orden av Andrew Ryan, spelets antagonist och skaparen av Rapture - en stad beläget djupt under vattnet. En stad född av drömmar och revolution. Revolution mot det samhälle som fanns ovan jord. Enligt Ryan hade människan blivit parasiter som förlitade sig på andra för sin egen överlevnad. En man kunde endast äga det han själv tjänat ihop.

Ryan använde därför hela sin förmögenhet för att bygga Rapture - ett samhälle där "konstnären inte skulle rädas censorn, forskaren inte skulle vara bunden vid obetydlig moral, där de stora inte skulle hindras av de svaga", på det enda stället där "parasiterna" inte kunde komma nära - vid botten av Atlanten.

Atlanten är också var vår historia börjar. I ett hav av brinnande olja finner jag mig själv kämpandes för att inte drunkna. Vrakspillror ligger kors som tvärs längs vattnet, en jetmotors öronbedövande dån dämpas när den omsluts av det mörka vattnets omfamning. Framför mig tornar en fyr upp sig. Både olycksbådande och inbjudande drar den mig till sig med sitt bländande ljus som lyser upp natthimlen. Inuti fyren finner jag en rostig batysfär, ingången till Rapture.

En alldeles egen värld

Den en gång så vackra staden, fylld med världens bästa och mest lysande människor, det som skulle ha varit ett paradis av frihet och överflöd, ligger nu i spillror. Den praktfulla arkitekturen splittrad i massor framför mig. Utanför de gigantiska, halvt algbeklädda fönstren breder Atlanten ut sig så långt ögat kan nå. I bakgrunden hörs det sprakande ljudet av gammal grammofonmusik, och en kvinnas mjuka stämma sjuder ut genom de ekande korridorerna. På golvet ligger ett plakat som lyder "Rapture är dött!". Vad som hänt med stadens en gång så forna glans är bortom mig.

Omgivningen och miljön är någonting man verkligen tar till sig så fort man börjar spela. Designteamet har fångat glansen från 40 och 50-talet och lyckats använda den för att forma en alldeles egen personlig stil just för Rapture. Pråliga neonskyltar och handritad reklam med leende människor täcker väggarna tillsammans med den dekorativa, art déco-inspirerade interiören.

Förutom den granna designen på omgivningen är det den stora mångfalden i miljö som är tilldragelsen med Bioshock. Större delen av tiden traskar man runt bland betong och tegel men det finns även botaniska trädgårdar att spankulera runt i och även om spelet nästan enbart utspelar sig i stadslandskap är variationen så pass stor att oavsett var man än går så möts man alltid av en alldeles ny och egendesignad plats. Varje liten detalj har varit i betänkning och ingenting har förbisetts.

De flesta av invånarna i Rapture kommer inte att vara vänligt inställda till din ankomst och försöka ha ihjäl dig med alla möjliga medel. Splicers är namnet på de flesta av fienderna du kommer att möta. En gång vanliga människor, nu genmanipulerade vrak som kontrolleras av Andrew Ryan och finns i många olika varianter. Det finns de som kryper på väggar, svingar köksknivar och ränner runt med eldkastare. Oavsett hur de ser ut är de alla ruskigt snabba och extremt oberäkneliga - den artificiella intelligensen är klart imponerande. Därför blir de extra svåra att handskas med när tempot är som högst.

Det är just tempot som är den viktigaste delen i actionelementen som är Bioshock. Fiender hopar sig framför dig. För varje en som faller finns en ny att ta dess plats. Det gäller att ha konstant sinnesnärvaro och alltid vara på helspänn om du vill komma ut segrande.

Adam är vad man kan kalla den alternativa huvudvalutan i Rapture. Alla vill ha det, alla behöver det. Adam är en rå form av stamceller som man kan använda för att ändra sin arvsmassa. Med hjälp av Adam kan man tänka sig sin kropp som en bit av modellera, fri att ändra på hur man vill. Instabiliteten av dessa stamceller är anledningen till varför många av invånarna i Rapture har förlorat förståndet. Stamcellerna arbetar som en cancer och förstör friska celler innan de ersätter dem - vilket kan göra folk lite virriga i huvudet. Hjärnceller som bryts ner för att snabbt byggas upp igen är tydligen inte bra om du vill behålla förnuftet.

Little Sisters är benämningen på de små flickor som samlar in Adam överallt i Rapture. För att få tag i den Adam som hon håller måste man först fånga henne. Men, det är inte så lätt som det låter. Hon skyddas nämligen av spelets mest ikoniske figur: Big Daddy. Med sin stora, tjocka, blytunga dykardräkt tillsammans med en gigantisk borr fastsatt på högerarmen är han utan tvekan en formidabel motståndare. Han kommer att göra allting för att hålla dig borta från den Little Sister han skyddar.

Långsamt smyger jag fram mot det storfotade metallmonstret. Genom sin tunga dräkt hör han mig inte där han lunkar fram. Jag avfyrar en blixt från min vänsterhand och medan skrotkolossen vrider sig i spasmer passar jag på att avlossa hagelsalva efter hagelsalva i hans oförsvarade rygg. Han hämtar sig fort och rusar efter mig med förvånansvärd lätthet. Jag undviker hans attack, och märker till min förtjusning att han har fastnat med borren i väggen. Medan han kämpar för att komma loss tar jag skydd bakom en pelare, utom synhåll för titanen framför. När han väl lyckats ta sig loss ser han mig hoppa fram från mitt gömställe och störtar genast mot mig. Den här gången var jag beredd och med hjälp av min granatkastare ger jag en ny innebörd till ordet kanonisera. Ett sista stön utkommer från besten innan han faller ned på golvbrädorna död, besegrad. Den lilla flickan gråter över sin fallne protektor. Hon ber om nåd. Framför mig har jag två val: Antingen låter jag flickan leva eller så låter jag henne dö. Om jag låter henne leva får jag mindre Adam men jag har ett löfte om belöning i framtiden.

På detta sätt är Bioshock ett mycket samvetsmässigt spel. Har jag moralen att låta denna flicka dö för att jag ska bli starkare? Har jag själsstyrkan att låta mig vandra denna väg till självdepraverande? Beroende på vad jag väljer kommer handlingen, till viss del, att ändra sig.

Handlingsberättandet i Bioshock förs fram genom små ljudband som man hittar lite här och var genom hela spelet. Ljudbanden är fyllda av folks tankar och reflektioner. Handlingen är först ganska ytlig men ju djupare man dyker in i Rapture så märker man hur alla lösa trådar knyts samman och plötsligt blir allt bra mycket intressantare.

Stridskunskap 101

Om Adam är målarduken är plasmider färgen man målar med. Plasmider är behandlad Adam som man använder för att förändra kroppen. En omedelbar mutation uppstår och du kan, om du så vill, skjuta blixtar, spruta eld, eller till och med få dina fiender att slåss sinsemellan. Plasmider är mycket användbara och det krävs att man har ett par kraftfulla ena om man ska lyckas klara sig vidare bland alla vildsinta varelser som smyger omkring i denna förfallna metropolis.

Ett smart sätt att använda sig av de offensiva plasmider man har är att anpassa dem efter sin omgivning. Om man skådar ett par splicers vada fram i knähögt vatten så kan det vara klyftigt att använda sig av plasmiden "Electrobolt" för att sedan se dem sprattla som små fiskar medan tusentals volt strömmar genom deras kroppar eller varför inte låta en oljefläck flamma upp med hjälp av "Incinerate" och sluka vad än som kommer i dess väg. Det finns åtskilliga kombinationer att använda sig av vilket gör det hela så roligt och innovativt.

Vapnen man använder sig av är i stor del nya varienter på gamla vapen. Modifierade så pass att de är unika men ändå påminner något om gårdagen. Ofta kan det vara en god idé att kombinera plasmids med vapen. En brinnande splicer blir ett lätt mål för ett par värmesökande missiler.

Rapture är fullt av säkerhetsanordningar som hindrar dig från att ta dig från punk A till punkt B. Det finns bland annat kameror och fastmonterade kulsprutor. Ett mycket fiffigt sätt att använda dessa till sin fördel är att hacka dem. Att hacka en apparat innebär att man kan få t.ex. ett maskingevär som tidigare försökt skjuta en i småbitar att skjuta på andra istället. En hackad apparat märker direkt om en fiende är i antågande och går omedelbart till anfall, vilket ger dig god tid till annat - som att hålla dig vid liv! Det är inte bara olika sorters säkerhetsanordningar man kan hacka, utan det går lika bra med andra sorters manicker som t.ex. varuautomater. En hackad varuautomat ger dig billigare priser på allt som finns att köpa.

Negativa synpunkter

Hittills har jag endast haft bra saker att säga om Bioshock men det betyder inte att det inte har sina fel. Vissa moment kunde ha behövt mer finslipning för min del.

Automatmaskinerna U-invent, där man själv uppfinner saker som nya, starkare plasmider eller mer effektiv ammunition, kunde gärna ha fått ta större utrymme i spelet. Ett större spektrum av kombinationer skulle ha gjort detta till ett givande sidospel till huvudhandlingen.

Plasmiderna. Hur coola de än må vara så kan vissa av dem kännas överflödiga och det skulle ha varit för det bättre om utvecklarna på 2K hade arbetat mer på att få varje plasmid till god nytta. Det begränsade antalet plasmider man kan ha till hands på samma gång gör det svårt att utnyttja alla sina förmågor till fullo.

Hackning kan snabbt bli repetitivt och man kan ofta behöva spendera många, långa stunder med att hacka manicker istället för att gå vidare med handlingen. I de flesta fall är det valfritt att hacka en maskin, men (!), det kan finnas stora fördelar med att göra så och detta kan vara svårt att motstå.

Även om tempot i Bioshock är skyhögt och det är sällan man får en lugn stund så finns det någonting som förstör spelupplevelsen. Varje gång man dör återuppväcks man direkt vid närmaste Vita-Chamber. Dessa kammare fungerar som en checkpoint och finns utspridda i varje stadsdel i Rapture. Eftersom man inte behöver bry sig om att hålla sig vid liv så försvinner en del av spelglädjen i Bioshock. Problemet grundar sig i att spel har blivit för förlåtande, nuförtiden får man ofta hur många chanser på sig som helst. Resultatet blir att spelupplevelsen blir bortkastad, på grund av att det är för lätt, och själva utmaningen försvinner.

Slutsats

Spelet har sina brister, men alla fel och tokigheter det än må ha tillgodogörs av den förtrollande atmosfären, ursköna designen och framför allt ändrar det inte det faktum att Bioshock är ett ohyggligt bra actionspel som kommer få dig att sitta på nålar från början till slut. Så för Guds skull, missa inte denna hejdundrande spelupplevelse, du kommer inte att ångra dig!

Medlemsrecensioner88
Samlat betyg: 9.2/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10