Call of Duty: Modern Warfare 2

Det fullkomligt överhypade spelet Modern Warfare 2 har tillslut nått hemmen för att roa. Men lever det upp till förväntningarna?

När jag hörde att Infinity Ward jobbade med Modern Warfare 2 så blev jag lyrisk. Jag blev helt enkelt fnittrig. Jag föreställde mig, som dom flesta, ett spel i samma anda som det första Modern Warfare. Call of duty 4. Jag tänkte mig att återigen få uppleva den magiska känslan att få smyga omkring i ett radioaktivt Ryssland. Och bara få följa efter din Kapten i glömda minnen. Precis som med MacMillan i det första.

Som jag sa innan så var hypen enorm. Jag gick hela tiden runt och gnolade, gnolade om varför jag inte hade förbokat det allaredan. Och precis som jag tänkte förboka det så utbröt tumult Farsan var arg, arg för att jag plötsligt ville köpa detta "hemska" spel. Där man spelade som terrorist och sköt ner helt oskyldiga människor. Och visst, jag förstår honom på sätt och vis, för det var och är kontroversiellt.

Men sedan gav han med sig. Och jag blev otroligt glad. Det var som om lycka bröt ut och allting plötsligt kändes lätt och vice versa. Jag väntade, och väntade, och väntade. Och till slut så stod kalendern på 11:e November. Man såg ljuset i tunneln, dagen hade kommit. Direkt efter skolan så stack jag till Game för att få just min del av kakan. 699 kostade det. Och i det skedet så brydde jag mig ingenting om priset. Det enda som jag vill ha var spelet och en tv. Så att jag kunde spela hela natten lång och skjuta ultranationalister, såväl som hundar.

Efter några timmar så var det dags att testa det, drömspelet. Och som jag hade längtat efter att åter få se MacTavish och gänget. Att få ha dom vid min sida. Bara det lilla kändes som en önskedröm som gick i uppfyllelse. Och så öppnas menyn. Och jag blir chockad. Förändringen från Call of Duty 4 var och förblir enorm när det gäller menyn. Men om än mer strukturerad och välgjord. Det finns alltså tre st alternativ. Special Ops. Campaign. Multiplayer
Och direkt så blir jag ivrig av att få känna på känslan igen, denna magiska känsla att bara få axla rollen som Roach.

SPOILER
Och så startar det, jag är nervös. Och det rejält. För jag fullkomligt skakar mig igenom första banan. Detta är träningsbanan för att lära sig grunderna, kontrollerna o.s.v. Redan här så märker jag att skillnaden inte är den allra största. Men det räcker för mig, för jag har tagit ut segern i förskott. Eller i detta fallet att spelet ska vara ett riktigt mästerverk. I övrigt så är träningsbanan inte den mest detaljerade och roligaste, men som sagt så är det ju bara en bana för träning.

Sedan så börjar det på riktigt, godbiten som jag väntat på. Det börjar i Afghanistans inre delar och jag njuter av varenda sekund. Precis som med Call of Duty 4. Här gäller det också ganska mycket grunder och flera kontroller och taktiker introduceras. Du och dina allierade tar er sakta men säkert igenom staden med nästan alla vänner med livet i behåll.

En ny, internationell insatsstyrka har skapats, så kallad Task Force 141. Denna styrka ska hjälpa den amerikanska armén att bekämpa ultranationalister såväl som extremister för att åter stoppa kriget. Och det är då det sker, terroristerna tar sig in på en Terminal i Ryssland och skjuter. Mot vad? Jo, mot helt oskyldiga.

Denna bana, så kallad: No Russian talades det mycket om före spelet. Även nu när spelet är släppt så har det talats en del om det. Åt båda håll. Det har både kommit in klagomål, som: "Alldelles för brutalt!" och helt åt andra hållet. Att det är en sjukligt underhållande bana. Jag själv spelade faktiskt aldrig den här. Detta eftersom far min förbjöd det. Med ett hot på tungan.
"Om du någonsin spelar den våldsscenen så lovar jag dig att jag lämnar tillbaka ditt spel, med detsamma!
Så löd orden. Men jag brydde mig inte det minsta. Min guldklimp hade precis kommit och jag hade nästan inte ens börjat spela.

Sedan börjar ett av mina favorituppdrag. Det som många av er därute har sett på Youtube eller liknande. Det så kallade "Cliffhanger". Och det är precis lika kul som det låter. Att få klättra på klippor i spel har man väl alltid drömt om? Och här går drömmen i uppfyllelse, du kommer klättra upp för berg, i de allra tuffaste av väder. Och det är stencoolt, jag lovar dig.

Allt eftersom storyn vandrar vidare så får du besöka de allra ovanligaste av ställen. Den brasilianska Favelan är en av ställena. Ute i rymden är ett annat och så vidare. Här märker man verkligen hur bra variationen är. Infinity Ward har proppat in så ofantligt mycket detaljer och olika grejer så man nästan spricker. Hela tiden matas du med nya uppdrag som du måste anta för att komma vidare. Den extrema miljövariationen kan också vara ett minus då man faktiskt behöver göra sig hemmastadd. Man vill känna sig fram och se alla detaljer. Men annars ser jag bara miljövariationen som ett enda stort plus.
SPOILER SLUT

Mellan varven så stannar man upp och bara lyssnar på ljudet, ljudet av fotsteg. Eller av lidande fångar som till alla pris måste dö innan information läcker ut om att amerikanerna har trängt in i landet. Och jag kan säga att ljudet imponerar på lagom nivå. Vissa vapen är oerhört väldjorda och imponerar till det yttersta när det gäller ljudet och vissa imponerar mindre mycket. Sämsta ljudkvalitén på ett vapen kommer från ett vapen, så kallat Scar-H. Även om vapnet är oerhört bra så kan jag bara säga negativt om ljudet. Visst, ett härligt ljud. Men det passar verkligen inte in i denna djungel av ljud. Ibland kan jag faktiskt tycka att det låter mer som en "Soft-Air gun" än ett vanligt vapen. Även ljudet som ekar efter ett Scar-H skott är också det bedrövligt och belönas med lägsta betyg. Det är inte det bästa, kan man väl säga. Men sedan finns det vissa ljudpunkter i ljudet också, såklart. Vissa vapen, såsom M4A1 och AK-47. Dessa vapen låter offantligt bra och realistiskt och kan nästan mäta sig med vapenljudet i Call of Duty 4. När det gäller ljudet i helhet så kan jag nästan bara applådera. Explosionerna håller en mycket hög standard och ekot efter varenda liten explosion är fruktansvärt mäktigt. Röstskådespeleriet är också på plussidan då Infinity Ward har använt passande röster. Även munnerna går i ett och visar att Infinity Ward inte legat på latsidan.
Buropen går dock åt vissa av vapenljuden som är tråkiga, plastiga och mediokra. Detta är en punkt som de verkligen kan bättra på.

Jag var även riktigt sugen på att sätta tänderna i grafiken som den grafiknörd jag är. Detta efter att jag sett det grafikmässigt underbara uppdraget Cliffhanger som jag berättade om innan, på Youtube. Skuggorna i detta uppdrag var fullkomligt enbara vad jag såg och effekterna var riktigt, riktigt bra. När jag sedan spelade det fulla spelet så blev jag inte missnöjd. Men inte speciellt lyrisk heller. Det var riktigt bra grafik, men inte yttersta mästerklass. Långt ifrån.
Designen var dock riktigt bra och jag njöt av att se en vacker stad brinna upp efter ännu en krigsrunda. Den vackra Favelan satte djupa intryck på mig då designen var fabulöst snygg. Husen var sådär fattiga och känslan om att befinna sig i slummen var alltid närvarande.
Effekterna var också en sak på plussidan då explosioner var rejält snygga. Även elden var ordentligt omgjord från det förra Modern Warfare. Färgen i elden smälte in på ett bättre sätt. Lågan rörde sig även mycket mer realistiskt, vilket var bra. Animationerna var och förblir väldigt snygga. Både fienden och dina allierade slänger sig åt de mest konstiga håll och tar skydd bakom både bord såväl som buskar. Även träd och löv rör sig efter vinden vilket ger atmosfären en rejäl kick. Det jag vill komma till är att grafiken är en ordentlig förändring från Call of Duty 4. Designen är mycket snyggare och vissa texturer har blivit mer högupplösta. I det hela så gillar jag grafiken, väldigt mycket. Även om grafiken kunde ha blivit aningen "fräschare" så kapitulerar jag. Grafiken är ruskigt snygg!

Spelkontrollen eller kontrollen över spelet, vad man nu väljer att kalla det, är grymt bra. Efter ett tag med spelet så låter man allting hända automatiskt. Detta lyfter spelkontrollen direkt till en högre nivå och gör att du lever dig in till max. Knapparna sitter på precis rätt ställe för att snabbt skjuta fienden i närstrid. Du hittar lätt till den rätta knappen, precis som i Call of Duty 4. I övrigt så finns det inte jätte mycket att säga om den mästerliga spelkontrollen förutom att den är av riktigt, riktigt hög klass.

Vad gäller storyn så tokgillar jag det. Gamereactor tyckte att berättandet kändes aningen stelt och att storyn var lite meningslös och tråkig men jag ställer mig emot. Jag finner storyn mycket intressant. Men dock inte uppåt de höjder som Call of Duty 4 som hade en ordentligt bra story. Uppdraget "No Russian" gav ett djup i storyn och mystiken tätnade. Huvudpersonen finner jag dock inte riktigt lika bra som i första Modern Warfare. I Call of Duty 4 så var han hård, tuff och allt man kan önska sig. Här känns huvudpersonen ganska så tyst och tråkig, vilket är lite ledsamt. Men i det hela så kan jag inte göra annat än att kapitulera för storyn. Djup, intressant och framförallt bra genomförd. Campaign håller i ungefär 6 timmar, beroende på vilken svårighetsgrad du spelar.

Som så vanligt när Infinity Ward gör spel så hänger det med ett otroligt genomarbetat multiplayerläge. Och precis som i Call of Duty 4 är det fullkomligt, galet och oerhört bra. Tempot är perfekt avvägt, också detta precis som i sin föregångare. För om tempot skulle vara för snabbt så skulle man ha varit död, tusenfalt. Om det hade varit ursegt, så hade det varit sjukligt händelsefattigt. Och som jag sa, det är perfekt avvägt. Att spela online i Modern Warfare 2 är verkligen ingen lek. Skott skjuts överallt och titt som tätt hör man blodgurglandet från sina vänner. Även explosioner från granater eller en och annan C4 hörs titt som tätt. Online är nog den delen av spelet som var mest eftertraktat före release, då var Call of Duty 4 var fruktansvärt populärt, just på online delen. Och det skulle inte förvåna mig om uppföljaren nu går upp och blir dubbelt så populär som sin föregångare online. För vapenutbudet är superbt. Med omkring 30-40 olika vapen med ungefär 10 st olika attachments att använda. Banutbudet är också stort, med några få banor mer än i Call of Duty 4. Om jag har räknat rätt så ligger antalet på 16 st banor, vilket är riktigt bra. Variationen är verkligen stor och jag tokgillar det. Verkligen. Det finns vissa riktigt bra banor som jag har skrivit om i min blogg. Men så här på rak arm kan jag säga att Highrise är lite av en favorit. Ett stort höghustak för er som inte visste detta. Även Afghan och Favela har det där lilla extra som gör dom till mästerverkbanor. Medans vissa banor direkt får mig livstrött. Då jag hatar banor som Underpass. I det hela så kan jag säga att Infinity Ward ännu en gång har överträffat sig själva när det gäller deras tokpopulära onlineläge. Det är ett brett onlineläge som de flesta kan spela utan problem. Dock rekommenderar jag Single Player först när det gäller Modern Warfare 2. Främst för att lära dig grunderna.

När det sedan kommer till det nyskapande Special Ops så kan jag inte annat än kapitulera. Jag är helnöjd med den nya satsningen, främst för att co-op nu är tillgängligt, både online och med en polare i soffan. För det är bland det bästa jag vet i spel, att få samarbeta. Jag tokgillade spel som Little big Planet och Super Mario Bros. Wii och blev galen när jag fick reda på att det blev co-op i Modern Warfare 2. Att man även kan välja tre stycken olika svårighetsgrader lyfter Special Ops till en ny nivå och gör det till en slags utmaning. Medans vissa banor är riktigt enkla och ganska simpla så finns det banor som är riktigt svåra. Jag har haft svårt med vissa banor på Hardened vilket bara är den näst svåraste graden vilket gör det oroväckande hur svårt Veteran skulle ha varit. Även här så infinner sig variation och jag tokgillar nästan varenda uppdrag som Infinity Ward stoppat in. Det finns allt från stealth till helt galen action i ett bostadsområde. Att det sedan finns 25 st olika uppdrag att välja mellan gör Special Ops till en godbit som alla måste testa på, helst men en vän jämte dig.

Sammanfattningsvis så kan jag säga att detta är helt klart ett utav årets spel år 2009. Single Player och Multiplayer imponerar stort, men Multiplayer om än mer. Storyn verkade på förhand mycket bra och jag blev inte missnöjd. Även om ljudet kunde ha varit bättre så är det inte alls dåligt. Grafiken laddas helt klart på pluskontot. De grafiska effekterna är helt klart välgjorda och explosionerna är ursnygga. Medans du spelar så vänjer du dig och märker att du spelar alltmer automatiskt efter spelets gång. Att sedan multiplayer är bland det bästa som jag någonsin spelat gör det till ett mästerverk.

Plus
Snygg och ren grafik
Bra ljud
Snygga omgivningar
Grymt i Multiplayer
Nyskapande co-op
Fruktansvärt bra variation

Minus
Vissa vapen saknar ljudkvalité
Multiplayer kommer att ta många av dina fria timmar

Här under ser man den ökända favelan.